Månadsarkiv: september 2014

Långben

bild(12)

Igår var jag och hälsade på fölen, Sam och hans (odöpta?) kompis.

Sams ben blir bara längre och längre 🙂  och han är lika ljuvlig som han alltid har varit.

Helt underbar att stå och gosa med och det var svårt att slita sig.

bild(11)

Även kompisen är supersöt och kelig, men notera skillnaden i storlek trots att Sam är 3 veckor yngre!!!!

Väder-oro

Idag funderar jag över att det numera verkar som att man, om man har en ängslig personlighet, kan finna skäl att oroa sig året runt vad gäller väder och vad detta kan ställa till med.

”Förr” var det väl främst på vintern man kunde vara nervös för att bli insnöad pga ihållande nederbörd men nu är det stormar på hösten, skogsbränder på sommaren och översvämningar året runt som kan ställa till med elände.

Och kanske är det bara ren inbillning men nog känns det som att allt detta förekommer mer frekvent än för bara säg 10 år sedan, eller?

Lördag- flit

Ja, idag har flitens lampa lyst väldigt klart hos familjen Karlsson.

Vi har fått gjort massor, både i trädgården och inomhus och jag har även fixat med en hel del i stallet (putsat mina saker, tvättat av boxväggar och krubba osv).

Vicke reds i ridhuset även idag och gav mig i slutet av passet smakprov på hur han kan trava ”at his best”- i alla fall i höger varv.

Det är mot detta jag strävar hela tiden och slutmålet är ju att få hela pass och i båda varven i denna trav.

Vädret har varit fullkomligt fantastiskt hela dagen- strålande solsken och sommarvarmt- 100 %-ig njutning!

bild(13)

Då var det slutklättrat i den här backen för i år. Plogen har gjort ett bra jobb som synes.

Är tjockisarnas tid förbi?

Sitter och tittar på hoppningen på tv- det har jag knappt gjort på många år.

Slås av att alla ryttare numera är smala och smärta- precis som det ska vara tycker jag.

Minns en del väl korpulenta farbröder som deltog i hoppcirkusen på den yttersta toppen när jag själv var tonåring och även om de hade framgångar DÅ undrar jag hur de hade stått sig i dagens konkurrens?

Förvisso är hästmaterialet idag ännu bättre än då men nog tusan spelar även ryttaren roll och då faktiskt också VIKTEN.

Sedan vet jag absolut att vikten inte är det allena avgörande för ryttarens position i sadeln, inverkan, följsamhet osv men ska man tävla på den allra högsta nivån tror jag absolut att 10-20 kilos övervikt hos den som sitter i sadeln kan vara skillnaden mellan placering eller ej.

Och vi som rider och tävlar vill (väl?) hävda att det är en SPORT vi utövar så det är väl inte mer än logiskt att man inte ska släpa på en massa överflödiga kilon- det är mig veterligt få sporter där detta är en fördel?

Skickligt!

Det är skillnad på ryttare och ryttare….

Hade jag ramlat av på detta vis hade jag verkligen inte hoppat upp igen- och definitivt inte så otroligt lätt och smidigt!

Favorit i repris- en vattenspann!

Jag har berättat om detta förr vet jag men det kan väl tålas att skrivas om igen- min vattenspann.

Jag har alltså alltid en välfylld vattenspann med lock med mig i transporten och detta vatten kan användas till mycket, det märkte jag tex efter helgens tävling när både Vickes ben och hans sadelgjord var mer än lovligt leriga.

Man kan således tvätta av hela hästen, benen eller bara svansen, man kan skölja bettet, torka av sadelgjorden eller annat som blivit smutsigt osv.

Väldigt praktiskt att fixa med detta på plats tycker jag och inte vänta tills man kommer hem och allting har torkat in.

Fredag- tröttsamma diskussioner

Idag red jag för ovanlighetens skull i ridhuset- annars vill jag så länge det går försöka att vara utomhus.

Ridhuset med sin utmärkta botten har onekligen sina fördelar och egentligen bara en nackdel- det bor enligt Vicke mördare i halmen på den ena kortsidan.

Som jag har berättat tidigare utspelar sig ofta tröttsamma diskussioner mellan mig och Vicks kring detta och jag undrar när, om någonsin, de ska ta slut.

Vicks: kan vi skära av långsidorna 10 meter innan kortsidan så att inte mördarna kommer och tar oss?

Jag (med en trött suck): ehhh…NEJ, don´t think so.

Vicks: men jag VILL INTE gå där och tvingar du mig ska jag gå på tvären och bromsa och kanske till och med hoppa iväg åt sidan.

Jag: men gör du det så ska du få se vad som händer….

Vicks: ha ha ha…om du menar att du SKULLE VILJA ge mig ett rapp i häcken så vet vi båda att that ain´t gonna happen för då sparkar jag bakut och det vill du inte lilla flicka…..

Och så fortsätter Vicke att oja sig i några varv och jag fortsätter att ryta ”GÅ!!!!!” tills diskussionen är över…för den här gången….

Dagens pass var annars en fint sådant där jag börjar känna igen känslan från innan Vicke blev halt.

Galoppen har blivit riktigt fin, ”Kreon-känsla” på den faktiskt och det är ett högt betyg.

Det går att rida med bra samling, arbetsgaloppen känns luftig och lätt och tex den hemska känsla jag hade ett tag förra hösten då Vicke gick och gungande med huvudet upp och ner i varje språng i vänstergaloppen är helt borta.

Över huvud taget är skillnaden mellan galopperna mycket mindre idag- tidigare var kvalitén på högergaloppen fin medan vänstergaloppen var ganska kantig, gick inte att samla och som sagt for huvudet upp och ner som på en gunghäst när det var som värst.

Fråga från en läsare om vän som lånar pengar

En läsare önskar vår input kring följande dilemma:

Läsarens vän ”glömmer” ofta sin plånbok och ber då vännen att betala restaurangbesök/ saker de köper i affären med löfte om återbetalning.

Tyvärr glöms även återbetalningen ofta bort och läsaren börjar tycka att detta är ett irriterande mönster som hon önskar bryta.

Läsaren tycker nästan att det blir pinsamt för HENNE att kräva tillbaka sina pengar och vill som ovan sagts ha förslag på hur hon kan förhålla sig.

För att inte förekomma eventuella ”idésprutor” väntar jag med att berätta om hur JAG hade gjort för jag känner väl igen detta beteende, tyvärr.