Månadsarkiv: september 2014

Tävlingsryttare i stallet eller ej?

Till vår anläggning har det de senaste månaderna kommit lite mer tävlingsinriktade ekipage så att säga och jag måste säga att jag tycker att det är mycket roligare så.

Jag inspireras själv av att andra vill träna seriöst och tävla, på vilken nivå det än må vara och tror också att vi kan utveckla detta i framtiden genom att tex ordna kurser och dylikt.

Idag undrar jag hur NI som står uppstallade på olika anläggningar resonerar; tycker ni att det spelar roll vilket ”klientel” stallet består av eller kvittar det er lika? Utveckla gärna ert svar!

Jag har ju alltid känt mig som en lite ”udda fågel”  eftersom jag dels oftast rider på helt andra tider än någon annan på anläggningen ( och det var likadant på ridskolan)  och dels har känt mig ganska ensam i mina dressyr-träningsambitioner ibland.

Jag hade verkligen tyckt att det hade gett mig massor om jag kunde träna ihop med någon på min nivå- att vi hade kunnat titta på varandras ridning och ” taktika”.

Men hur känner ni och varför ?

Måndag- 145

Idag känns det som att hösten kom till mina trakter.

Det är vanligtvis runt runt 15 grader när jag kör till stallet- idag var det 10 och hela dagen har det varit ganska blåsigt och ”ruggigt”.

Jag hann dock skritta ut i hyfsat fint väder på morgonen och det kändes som en bra start på dagen att komma till jobbet där vår nyinstiftade ”måndags-frukost” väntade (en kollega köper in och dukar upp detta varje måndag).

På eftermiddagen blev det bara en snabbvisit i stallet och stallägaren och jag passade då på att mäta ”lille” Sam.

Sötnosen har ju som jag har nämnt tidigare varit stor sedan födseln och idag mätte han 145 cm visade mätkäppen 🙂  !

Vad är grejen liksom?

man

Min man är expert på detta, tyvärr.

Dock handlar det oftast om att tex ”spara” 2 droppar mjölk i kylen och jag dricker inte mjölk så det drabbar inte mig.

Men jag gissar att det handlar om ren slöhet eller någon slags fobi för att äta/ dricka det sista ur ett paket.

Nej, käre make- det ÄR INTE FARLIGT….jag lovar!

Veckan som gått

Ännu en septembervecka med varmt och mestadels soligt och behagligt väder har passerat och jag försöker att suga ur de sista dropparna ur sensommaren.

Jag går utan jacka, Soya rastas utan täcke och Vicke står utan täcke i stallet och har bara haft sitt ofodrade regntäcke enstaka dagar men snart lär vi alla få pälsa på oss.

På tal om päls har Vicke gått från gul/guldig i hårremmen till ”ful-tigrerad” och nu är han vackert mörkbrun- hans ”riktiga” färg så att säga.

Den gångna veckan har bestått av flera fina ridpass på egen hand, en bra träning för Christina i tisdags, en inte så bra men väldigt nyttig pay and ride där jag hade önskat en bättre känsla i onsdags, en vilodag i torsdags och avslutningsvis debut i MSV C:2 i söndags med desto bättre känsla.

Känsla ja, den kan ju verkligen vara otroligt subjektiv och jag är glad att både Christina och söndagens protokoll bekräftar att Vicke och jag är på väg åt rätt håll för jag tycker verkligen att det har hänt en del de senaste veckorna.

Jag kan framförallt reglera traven på ett mycket bättre/ lättare sätt, jag får lite kadens och det börjar kännas som att en av våra akilleshälar, travökningarna, faktiskt kan bli ”riktiga” sådana och inte bara snabbspringande där hästens ben trummar snabbare och snabbare och ryttaren skumpar omkring häftigare och häftigare 🙂 .

Söndag- blöt men nöjd

Tävlingsdagar som den idag gillas; jag startade 9.22, jag släppte ut Vicke i hagen 10.22 och 11.22 kunde jag sätta mig ner för att äta frukost efter att ha putsat alla saker, satt tillbaka allting på sina platser, duschat och slängt in tävlingskläderna i tvättmaskinen!

Idag blev det debut i MSV C:2 för oss, vi smygstartade ju på pay and ride i onsdags och glädjande nog var känslan idag såååå mycket bättre.

Inget alls ”av och på” med styva ben och bryska avbrott utan jag tyckte faktiskt att denna ritten var en av de bästa i år.

Kanske var ”glosoppan” slut på menyn eller så blev Vicke totalt distraherad av att ösregnet utanför fick det att dåna i ridhuset för han var inte alls så spänd som han kan bli och när han någon gång tittade till kunde jag smacka lite på honom- jag tror inte en explosion hade hörts bort till domaren- så mycket överröstade regnet allting 🙂 .

Vi blev ”givetvis” dyngsura på de få metrarna mellan ridhuset och transporten och jag hade nästan lust att RIDA in- så som den där killen gjorde i filmen jag publicerade på bloggen igår 🙂 .

Det var skönt att bara ha en kvarts körning till stallet för allting var genomvått- tack och lov är det fortfarande runt 15 plusgrader för annars hade jag nog frusit rejält i mina åtsmitande ridbyxor.

Men jag är alltså väldigt nöjd med Vicke idag- han var mycket mer som han är hemma utan det trista, spända och bara att jag liksom hann med att verkligen tänka på allting jag gjorde inne på banan, både innan och under tiden jag gjorde det är ett bra betyg.

När jag har haft som sämst känsla, både med Vicke och tidigare hästar har det mer känns som att jag har kommit in på banan och ut från banan utan att knappt ha haft en aning om vad som utspelat sig däremellan. Ingen rolig känsla!

Vann klassen gjorde en tjej som har sin häst i stallet bredvid vårt och det unnar jag henne verkligen- våra hästar var halta ungefär samtidigt och av liknande orsaker i våras.

Vi fick 62,33 % idag så det går framåt och det är ju roligt att det inte bara KÄNNS så.

När verkligheten överträffar diken?

Om det är sant är det verkligen en historia!

story

A European wolf was captured in the mountains of Albania, in 2007. To feed him (get this!), the poachers gave him an old abused donkey, who had lost any value. The wolf was supposed to eat the donkey, but the two animals became best friends instead. Their surprising history became public and thousands wrote to the government to ask them to spare their lives. Albanian television covered the story and under enormous pressure, both animals were saved.

Lördag- som vanligt

Denna lördag har sett ut som många andra i mitt liv och inte mig emot 🙂 !

Efter att ha gett Soya hennes medicin 05.30 körde jag till stallet där Vicke bjöd på ett lika fint  pass som igår och med ungefär samma upplägg.

Just nu är det såååå roligt att rida!!!!

Eftersom jag inte behövde skynda mig till jobbet kunde jag unna mig att i sakta mak hjälpa till att släppa ut alla hästarna i hagen, klappa på Sam, putsa min utrustning, tvätta av väggarna i Vickes box lite, mocka osv.

Jag var hemma ganska prick klockan 9 och kunde efter en god frukost unna mig en powernap i soffan med Soya.

Vädermässigt råder det nästan sommar hos oss och gräset växer därefter så jag har ägnat en stund åt att klippa detta, rensa bort vissnade blommor, plocks fallfrukt osv.

Senare under dagen tog jag med mig Soya till stallet, tog in Vicke från hagen och kollade över honom och sedan gick doggy och jag på en stekhet promenad.

Men men, jag klagar inte utan tycker tvärtom att det är helt fantastiskt att jag fortfarande kan gå i kortärmat utomhus.

Hemma hade maken lagar middag och efter att denna intagits så är det bara att ta det lugnt som gäller.