Idag tyckte jag att jag hann med riktigt mycket under mitt dressyrpass och tänkte berätta lite om de brister som jag försöker arbeta med eftersom det ibland kanske låter som att allting alltid går så jättebra när jag rider.

Och förstå mig rätt; jag ÄR 99 gånger av 100 väldigt nöjd med passen men det betyder ju (så klart) inte att allting utförs superperfekt- då hade vi nog lyckats skrapa ihop mer poäng på tävlingsbanorna- spänd häst eller inte.

Så här jobbade vi idag:

Efter uppvärmning i skritt och trav under lättridning började jag med slutorna i trav. I högerslutan får vi alltid kritiken ”för rak” och 9 gånger av 10 betyget 5.

Jag tränade på att verkligen ha stöd på yttertygeln och en böjning i bålen- väldigt svårt och jag kan få till 2-3 bra steg innan Vicke lyckas räta ut sig eller som han gör ibland; pressa sig mot väggen för att komma undan, eller sätta över mig på vänster sida i sadeln.

Så jag måste verkligen tänka på hur jag sitter och ibland också ”hoppa rätt i sadeln” när/ om Vicke lyckats skjuta över mig åt fel håll.

Slutan tränar jag utmed långsidan genom att rida den ur en liten volt med tagen bakdel och så fort jag känner att Vicke håller på att räta ut sig (efter typ 2-3 steg då…) så går jag in på en ny liten volt utmed långsidan, provar sedan några steg till i sluta, ny volt igen osv.

Efter sluta-övningen gick jag över till att rida halvvolterna så som de ska göras i MSV C:2-programmet och där tränade jag på att verkligen göra raka övergångar från den ena halvvolten till den andra utan vingel emellan och/ eller att den ena halvvolten blir större/ mindre än den andra.

Här vill Vicke trycka sig lite inåt i halvvolten åt höger (ur vilken man sedan ska påbörja slutan) så jag fick jobba mycket med innerskänkeln för att ”fösa” honom utåt i stället.

När halvvolterna kändes jämna övergick jag till galoppen och här tränade jag på att rida enkla byten över medellinjen ur förvänd galopp (så som de görs i MSV C:2-programmet).

Märkte att jag gärna vill stirra ner på Vickes hals i stället för att titta upp- ett vanligt fel hos mig.

Tycker också att det är mycket svårare att göra enkla byten ur förvänd än rättvänd galopp och att de kan bli en aningens bryskare.

Viktigt också att efter avbrottet till skritt fatta ny galopp spikrakt fram och inte med vingel eller att hästen börjar svänga åt det håll man sedan ska redan innan fattningen.

Jag gjorde också en handfull galoppombyten idag och här ligger svårigheten i att jag gärna vill ”hjälpa till” (not) genom att kasta mig framåt/ lätta ur sadeln när jag gör bytet från vänster till höger.

Det blir så klart varken någon hjälp för hästen eller ser riktigt klokt ut så jag måste verkligen tvinga mig själv att försöka trycka mig ner i sadeln.

I pausen gjorde jag några ryggningar och dessa börjar nu arta sig bra- tidigare körde Vicke ner skallen på tok för mycket och/ eller ryggade snett.

Så bibehållen korrekt form och ett spikrakt bakåtgående är det som gäller!

Nästa steg blir att få Vicke att lyfta ännu mer aktivt på benen när han går bakåt- han släpar dom tack och lov inte i marken men det går att få ännu bättre har jag sett när han har blivit upprörd vilket han däremot inte får bli.

Avslutningsvis blev det travökningar- korta sekvenser där jag försöker att samla upp traven emellan utan att huvudet åker in i bringan (för låg form) och utan att ökningarna blir springiga och därmed för skumpiga för mig att sitta i.

Som sista moment gjorde jag travökningen så som den görs i slutet på MSV C:2-programmet där man rider rätt upp, rider mellantrav och går över till samlad trav innan man gör halt.

På tävling har Vicke förvisso ökat men så fort jag har försökt att minska traven därefter så har han tyckt ”nu stannar jag” och liksom velat förekomma den halt som kommer först flera meter senare- extremt irriterande och ett tecken på att han inte lyssnar tillräckligt utan gör lite som han själv tycker.

Efter flera uppridningar där jag inte gjorde halt en enda gång utan bara minskade traven kände jag mig nöjd och då blev det skritt på lång tygel och tack för idag.

Ja, ungefär så här jobbar vi på- hoppas någon förstod något av mina kanske svårbegripliga förklaringar.

Idag tyckte jag att Vicke kunde få en vilodag så det blev bara en kort utomhuspromenad medan mörkret föll allt snabbare runt oss.

När jag kom hem till Soya blev det till att ta fram ficklampan för hennes promenad och så att vi kunde se fallfrukten som vi plockade åt Vicke.

Detta är EN av anledningarna till att det är så skönt med en semesterdag i veckan under hösten- att man faktiskt kan SE sina djur i dagsljus annat än på helgerna.