Jag funderade lite närmare på rubriken efter att ha svarat en bloggläsare på en kommentar gällande ländtäcken och så här tänker jag:

Jag har genom åren sett detta väldigt ofta- hur det liksom kan bildas en norm/ tradition/ vana på tex en anläggning- något som egentligen varken är vetenskapligt vedertaget eller ens kan verka vettigt för utomstående men som ”man” tillämpar på just detta ställe.

Kanske finns det på anläggningen en karismatisk person som de flesta ser upp till och litar på, ibland utan att reflektera över om det som denna människa utger för en sanning också ÄR det.

Eller så ”bara blir det så” efter flera år; att de flesta gör på ett visst sätt och tycker att detta är bra utan att ifrågasätta.

Och det är här risken finns att ”okunskap blir norm”- helt enkelt för att intresset för att ta reda på hur det faktisk ÄR, vad som fungerar bäst, om det har kommit några nya rön osv inte finns.

Jag har de senaste 30 åren sett massor av konstigheter runt om i häst-Sverige, saker som man ibland själv inte alls tycker är de minsta märkliga ”för så gör ju alla här”.

Det behöver inte handla om ”täckesnarkomani” som jag själv har berört många gånger och som enligt mig är otroligt vanligt utan även om utfodringsrutiner (antal fodringar, tid då det fodras, mängden kraft och stråfoder, olika sorters fodermedel, analyser eller ej) , åsikter kring hagvistelse (hagens storlek, antal timmar i densamma, en eller flera hästar i hagen), ryttar och hästutrustning, sätt att träna osv osv i all oändlighet.

Jag har tidigare berättat om hur det ”gick till” när jag för snart 30 år sedan köpte min första häst och stallade upp den på en stor ridskola i Malmö.

På den tiden åt tex nästan alla privathästar på anläggningen 3 kilo havre om de var ”promenadhästar” och 4 ½ kilo havre om de reds mer ”ordentligt” och maxmängden stråfoder (hö) var 5 kilo.

Det var inte många som släppte ut sina hästar i den ENDA (!!!) hage vi hade förutom en paddock där lektionshästarna gick (ej dagligen).

Att röka till häst var tillåtet och förekom absolut liksom att både rida dressyr, hoppa och rida ut utan hjälm.

Idag skakar vi ju på huvudet åt ovanstående men DÅ tyckte i alla fall majoriteten av de som stod uppstallade på anläggningen inte att detta var något konstigt alls.

Själv tycker jag att det är bra att tex internet har fått en sådan spridning som det faktiskt har fått för även om det också florerar mycket dumhet så FINNS det möjlighet att snappa upp ett och annat om man vill lära och förkovra sig- helt kostnadsfritt dessutom.

Man är inte längre utlämnad till att låna/ köpa böcker eller känna någon IRL som man tror har de kunskaper man eftersöker utan kan med några enkla knapptryckningar på datorn eller telefonen få fram väldigt mycket matnyttigt.

Men vad säger ni läsare: är detta något ni känner igen?

Har ni själva stött på konstiga regler och normer i stall ni stått i, tränare ni tränat för eller dylikt?

Jag är ingen manisk hovkratsare och brukar lite raljerande hävda att man troligen lär märka OM  hästen fått en sten i hoven.

Och tja….bloggläsaren My kunde näppeligen undvika att märka vad som hänt hennes häst!!!!

(Hovslagaren fick loss stenen utan att ta loss skon).

På tal om våra diskussioner kring hur ofta vi byter olja, tvättar släp osv så undrar jag hur ofta ni byter däck på transporten?

Och då menar jag inte byta som i byta från sommar till vinterdäck och tillbaka utan byta för att man tycker att däcken blivit för gamla?

För att SLITA UT däcken (mönsterdjupet) tänker jag borde vara svårt- så mycket kör (väl?) ingen med sin transport men däremot borde väl däcken bli ”för gamla” någon gång?

Jag har hittills kommit runt detta problem genom att byta transport (det har alltså slumpat sig så) och har nu en som köptes ny och således även med nya däck för inte så jättemånga år sedan men frågan är ändå när jag borde ta tag i detta?

Något man (läs: jag) säkerligen drar sig för pga kostnaden och böket, eller?

Och när vi ändå diskuterar släp-däck: har ni både sommar och vinterdäck? Varför/ varför inte?

Själv kör jag med ”allround-däck” på både bil och släp sedan många år tillbaka- det räcker gott till den körning jag ägnar mig åt (ca 4 mil/dag till vardags på bra vägar) och det är otroligt skönt att slippa hålla på att byta fram och tillbaka.