Månadsarkiv: december 2014

Träningstävlingar vs ”riktiga” dito

Jag har noterat att det på träningstävlingar/ pay and ride ibland delas ut poäng/ procent som ryttaren sedan inte kommer i närheten av på ”riktiga” tävlingar.

Jag undrar vad detta beror på: om träningstävlings-domarna är mer generösa för att uppmuntra till fortsatt tävlande eller om man som ryttare rider mer avslappnat (läs: bättre) när det inte är ”på riktigt”?

Om det handlar om en domar-generositet ser jag risken med att en mer oerfaren ryttare blir jättebesviken när den börjar åka på tävlingar och upptäcker att procenten inte alls ligger i nivå med vad man fått när man träningstävlat.

Har ni också stött på denna skillnad?

Måndag- lågt

Efter några pass med fokus på högre form red jag idag i en lägre dito och försökte bara få halsen så lång som möjligt.

Som jag redan har nämnt tror jag att det är viktigt att inte fastna i ”högre-form-tänket” utan att fortsätta att variera passen.

I galoppen växlade jag mellan så samlad galopp som jag kunde få utan travavbrott, arbetsgalopp och så ökad galopp i lätt sits.

Nu har jag också börjat lägga in några galoppombyten åt vardera hållet i slutet av varje pass, här vill jag att de ska ske på en rak linje och på hjälpen och än så länge är det lite si och så med den saken.

Bytena från höger till vänster  brukar bli bra om än liiiite ”off course” medan bytena från vänster till höger ibland blir ett språng efter hjälpen.

Där har jag i alla fall lyckats borra mig ner i sadeln i stället för att försöka ”hjälpa till” genom överdrivna hjälper och genom att lätta ur sadeln.

Planen är att träna så ofta på detta att det går lättare och bättre för varje gång och jag tycker redan att det går åt rätt håll.

Speciella annonser del 556: för ung?

Läser om en person som söker medryttare till en 3-åring under inridning!

Kanske tänker jag fel men i min värld rider man inte en 3-åring under inridning speciellt ofta eller länge så just en medryttare känns väldigt…tja…fel rent ut sagt.

Jag hade INTE velat dela på ridningen av en så ung häst under den allra första utbildningen med någon annan- inte en medryttare som jag inte hade uppsikt över i alla fall.

Veckan som gått

Den första decemberveckan har inte innehållit några större sensationer utan det mesta har, som vanligt, swischat förbi i en rasande fart.

Nu när tävlingssäsongen är slut tycker jag mig ha en klar plan för vad som måste förbättras innan det är dags att äntra dressyrarenorna igen och vi får väl se hur väl jag lyckas uppnå uppsatta mål.

Jag är ju inte mycket för att basunera ut mina framtidsplaner, kalla det skrockfullhet om ni vill, livet har ju på gott och ont en förmåga att utveckla sig på helt andra sätt än man tänkt.

Men med tanke på de klasser jag ridit och de (inte så lysande) resultat vi uppnått behöver man kanske inte vara någon Einstein för att figga ut vad jag önskar få ut av kommande säsong.

Vicke har tränat på fint i veckan och svarat bra på min form-fokusering.

Även om den icke-optimala formen DELVIS beror på otillräcklig styrka tror jag att en minst lika stor anledning till att jag accepterat en för låg form helt enkelt har berott på att jag har tyckt att den har varit ”good enough” vilket den säkert är i LB men nästan inte i LA och definitivt inte i MSV C/B.

Så formen är till stor del mitt ”fel”, jag har inte jobbat med den tillräckligt mycket hemma och eftersom Vicke dessutom blir ÄNNU mer ”ihopkrupen” när han spänner sig på tävling så har det blivit som det har blivit, läs: påpekanden från flera domare.

Nåväl, nog tjatat om detta för nu- jag kommer säkert att få tillfälle att återkomma till detta ämne.

Under den gångna veckan har vi förutom att träna för Christina även varit hos X, vi har skrittat ut och ridit ut och så har det blivit en vilodag utan någon ridning alls.

Soyas provsvar på blodprovet vi tog veckan innan visade mycket bra värden så nu är det bara att hoppas att medicinen har en varaktig effekt.

Doggy fick träffa sin storpudelvän i söndags och jag och ägaren fick en chans att catcha up lite 🙂 .

Veckan avslutades med en julshow på anläggningen och jag gissar att majoriteten uppskattade den lika mycket som jag gjorde.

Mera söndag- julshow

IMG_0143

Bortsett från den trevliga morgonritten har jag hunnit med fler roliga projekt idag: bland annat en skön promenad vid Dalby stenbrott med Soya, Åsa och Vilja.

Och ni vet hur jag ofta tjatar om hur liten hästvärlden är?

Tja…rätt som det var dök en bloggläsare och tillika hundägare upp mitt i skogen av alla ställen- verkligen oväntat men som sagt; hästmänniskor man känner dyker upp där man minst anar det 🙂 !

Eftermiddagen var vikt åt anläggningens julshow- det var flera år sedan sist men mycket trevligt.

Majoriteten av ryttarna från stallet deltog och gjorde det verkligen med den äran- en stor eloge till dom att de lyckades sy ihop nästan 10 programpunkter trots väldigt lite träning.

Stallägarna bjöd på god fika och hade bjudit in grannskapet och någon räknade till över 100 personer i publiken.

Förhoppningsvis bidrar arrangemang som detta till en ökad gemenskap och förståelse för oss ryttare mer än irritation över hästbajs på vägarna 🙂 !

Söndag- mera bommar

image
I morse gjorde jag nästan exakt samma jobb med Vicke som i fredags och med ett lika bra resultat.

Ni vet den där känslan då man måste tvinga sig själv att sluta fast man bara vill fortsätta att rida- för att hästen känns så himla härlig? Den känslan menar jag 🙂 !

Även idag plockades bommarna fram- det gäller att passa på när jag har lite mer tid och inte behöver stressa till jobbet.

Som ni kan se på bilden använder jag mig av 5 något upphöjda bommar och här kan man använda lite allt möjligt för att få upp dom från marknivån.

Hur många bommar som är lämpligt/ optimalt att använda tycker jag beror på hästens utbildningsståndpunkt och också ”bom-balans”.

Risken med för många bommar och en obalanserad häst är att den kommer fel in i serien och sedan snubblar omkring i den och blir rädd/ slår sig/ tappar bjudningen/ tar ett jättehopp över flera bommar i rad osv.

Har man å andra sidan för få bommar hinner det inte bli tillräckligt av den gymnastiska nivån vi eftersträvar.

Som synes använder jag 5 bommar med Vicke- det känns lagom just nu.

På en helt grön häst hade jag börjat med 3-4 och Kreon som var mästare på att hoppa studs på lina kunde hoppa hur många bommar som helst i rad- bara jag hann med i min ände av snöret.

Med honom handlade det snarare om hur mycket hindermaterial man ORKADE släpa fram 🙂 .

Dagens samvetsfråga

Scenario:

Du bor i ett hus vars trädgård gränsar till en smal grusväg där det nästan dagligen kommer ridande ekipage, någon gång flera gånger om dagen.

Din hund har, lös i trädgården, för (o)vana att skälla mycket intensivt och kasta sig mot staketet när ryttare passerar och du har noterat att hästarna kan bli ganska rädda av detta.

En dag när din hund gör sina utfall ramlar en ryttare av.

Hur resonerar du därefter:

* Jag låter inte min hund vara ensam utan uppsikt i trädgården mer.

* Jag anser att min hund ska få göra vad den vill i min egna trädgård- har man en rädd häst får man rida någon annanstans.

* Annan lösning- vilken?

Lördag- försiktig förändring

Efter en jäkla massa regn igår kväll var det väldigt skönt att rida ut i ett soligt (!) Grevie i eftermiddag och varmt var det också så termobyxorna fick stanna hemma minsann.

Idag fokuserade jag på låg form och att jag kunde ställa Vicke inåt och utåt för lätta hjälper.

Som jag har berättat är målet framöver en högre form med näsan väl framme men detta måste få ta tid annars tror jag att det finns risk för onödig träningsvärk och både fysiskt och psykiskt motstånd.

Det är ju som när man börjar styrketräna på gym tex. Hur många har inte dagar efteråt  haft så ont i alla muskler att de knappt kunnat röra sig- bara för att de börjat använda kroppen på ett sätt som den inte är van vid?

Så min ”högre-form-träning” måste varieras med en lägre dito och ridning där jag försöker att stretcha Vicke- inte bara tänka tävlingsform, tävlingsform.

Det blev en timme med en hel del trav och galopp och med skritt däremellan och i början och slutet. fin känsla i handen och en häst som gick spänstigt och mjukt.