”Eftersom jag vet att du vill ha tips till bloggen så har jag ett lite ”aktuellt” ämne. Trafik och häst. Har ju hänt två olyckor med hästar som fått avlivas där de blivit påkörda bakifrån av bilister ganska nyligen. Själv vågar jag inte rida ut längre sedan jag blev jagad av motorcyklister i somras… Hur ska vi som ryttare egentligen göra för att säkert kunna rida på vägarna?”

Ja, vad säger ni kära läsare?

Är ni också rädda för att rida på trafikerade vägar?

Har ni några tips på hur man kan känna sig säkrare?

Själv var jag lyckligt förskonad från ”väg-ridande” under alla år på ridskolan; då behövde jag på min höjd korsa en eller några enstaka 70-vägar som inte var speciellt trafikerade.

Sedan jag flyttade till nuvarande anläggning tycker jag absolut att det är ett problem att jag måste rida så pass mycket på trafikerade vägar- jag hade mycket gärna sluppit detta men då hade jag inte kommit särskilt långt vid mina uteritter och hade dessutom fått rida exakt samma väg tillbaka vilket jag tycker är tråkigt.

Så sent som i söndags när jag och Emelie var ute och red tillsammans konstaterade jag att det verkligen finns ytterligheter vad gäller bilförare; vissa stannar nästan bilen 200 meter innan ett hästmöte och vågar knappt köra förbi en medan andra inte ens tycks notera att det går en häst på vägen och ”blåser” förbi långt över utsatt hastighetsgräns.

Sedan finns det så klart allt däremellan och det kan vara svårt att samarbeta i trafiken.

För ett tag sedan mötte jag en gigantisk traktor och var mycket glad att det fanns en gräsplätt dit jag snabbt kunde förpassa Vicke medan denna passerade för han blev faktiskt klart skärrad trots att jag egentligen upplever honom som orädd i trafiken.

För egen del försöker jag så långt det är möjligt att INTE rida på trafikerade vägar och om jag måste göra det så rider jag helst på tider då jag inbillar mig att det är som minst trafik.

Men man kan ju aldrig gardera sig för vilket jättefordon man kan riskera att möta, det finns en del bönder/ åkermark kring stallet och ibland kommer det också gigantiska långtradare som inte alltid saktar ner precis.

Jag är faktiskt alltid beredd på att hoppa av vid behov även om jag inte behövt göra det hittills men det känns som att det har varit mer tur än något annat…så här långt.