Inga långa tyglar där inte….

Som vanligt när jag har varit hos X och tränat försöker jag hålla så mycket som möjligt av det han sagt och det vi tränat på så färskt i minne som jag kan.

Idag tänkte jag på hans ord kring traven: ”på träning kan du trava hur långsamt som helst” och att fokus ska ligga på att Vicke ska hitta sin egen balans.

X förslog också att jag skulle ha Charlotte Dujardin som ”målbild”, dvs försöka att sitta som hon gör med korta tyglar och med överlivet nästan lite i framvikt (dvs tänka framvikt men inte sitta i framvikt om ni förstår hur jag menar) hellre än den bakvikt där jag riskerar att hamna när jag vill rida fram Vicke i en bättre trav utan att han är i just denna egen-balans.

För så klart måste hästen ”gå av sig själv” även om det inte bara är jag som ibland faller i fällan att vilja hjälpa till på olika vis.

Jag tycker inte att det är helt ovanligt att man ser ryttare som med tex sitsen gungar hit och dit, pressar på med skänklarna allt vad som går osv men förutom att det inte alls SER ”estetiskt” ut så tror jag inte på den ridningen i längden. Dels vill jag ha en självgående häst och dels skulle jag inte fysiskt ORKA  baxa runt på en 600-kilos häst.

Efter ett bra galopparbete med många enkla byten och förvänd galopp med näsan uppe och framme (här tänkte jag på X ord om kortare yttersida, dvs att verkligen ha håll på yttertygeln) gick jag över till att då prova att trava så långsamt som jag kunde.

Och när det gäller att trava långsamt kände jag att det verkligen gäller att ha is i magen.

För i början travade Vicke som en kråka, antingen med korta oengagerade steg eller så försökte han att öka tempot och jag hade inte alls en bra känsla.

Jag fick verkligen aktivt tänka på att inte börja smygdriva med sätet utan att sitta helt stilla och låta honom gå och såsa sig tills vi hittade lite mer kadens allt eftersom och när han ville dra iväg för att det väl blev för jobbigt så fick jag ta halvhalt på halvhalt tills jag verkligen fick tillbaka det tempo som jag ville ha.

Hur som helst tycker jag att vi fick till det riktigt bra mot slutet och det är nog denna styrketräning som kommer att göra skillnad i framtiden för kan jag verkligen kontrollera varje steg i traven och rida med bra kadens i ett långsamt tempo så kommer jag i förlängningen att kunna ”hotta up” tempot lite utan att förlora bärigheten och utan att det blir springigt.

Idag tyckte jag att Vicke kunde få en vilodag med enbart lite utomhuspromenerande- detta efter många dagars, om inte arbete alltid så i alla fall sadelbärande.

Vädret har även idag varit soligt och fint även om det är stora temperaturskillnader på morgonen (runt 1 grad) och eftermiddagen (det tiodubbla ungefär).

Varje stallmorgon börjar med detta- frukost till katterna.

Man vet aldrig om man ska möta alla tre, en eller två av dom, det varierar verkligen från dag till dag men det är lika trevligt hur många de än är.

Gullis kan man lyfta upp och gosa med, Hatten gillar inte för mycket närkontakt och rullar hellre runt på stallgången och Skyggis; ja henne kan man få klappa lite på huvudet om man är försiktig. Verkligen 3 totalt olika personligheter…