Mmmm….när jag i morse tittade på väderleksprognosen för dagen visades bara en massa solar så jag dristade mig till att lätta på Vickes klädsel och släppa ut honom i hagen enbart iförd ett ofodrat regntäcke.

Och med facit i hand var han nog tacksam över detta; solen strålade verkligen hela dagen.

Efter jobbet åkte vi till X för att träna och där fortsatte arbetet med självbärighet och egen balans i både trav och galopp.

Jag fick instruktioner hur jag skulle tänka kring min sits (sitta stilla och inte hamna i bakvikt) och hellre rida med korta steg än försöka driva iväg Vicke ur sin balans. Lite svårt att förklara i ord men huvudsaken är att det fungerar.

X påminde mig åter om att det handlar om styrka och tid och att detta inte kan påskyndas och det vet jag ju också men det är ändå skönt att höra det från någon utomstående när man vill så mycket som jag. Men det är bara att lugna sig och träna på…

På hemvägen slog det mig hur roligt jag tycker det är med mina träningar; jag ser fram emot dom, har roligt medan de pågår och är väldigt glad efteråt.

Och det är nog något man ska fråga sig som ryttare: har jag roligt när jag tränar och om inte; VARFÖR?

Så klart kan inte alla pass, instruktörsledda eller inte ge en känslan av att sväva på moln men om man oftare tycker att det är tråkigt/ går dåligt/ undviker att träna ska man nog ta sig en rejäl funderare. Det är trots allt mycket pengar det handlar om för de flesta och varför inte investera dom optimalt?

Även när jag tränade för Christina kunde jag mitt i en träning tänka för mig själv ”åhhh så roligt detta är” och det är så det ska vara- tycker jag. Vad tycker ni?

Eftersom det låg 7 kvarlämnade bommar på marken när jag kom till ridhuset i morse bestämde jag mig snabbt för att försöka dra fördel av dessa.

Själv har jag sällan tid att dra fram ”extra-material” på vardagarna men finns det något som jag kan utnyttja så brukar jag passa på.

Efter sedvanliga galoppövningar övergick jag som vanligt till travarbetet och red över bommarna ganska många gånger och tyckte att jag denna gången fick till bra rygg-swing när Vicke travade över dessa.

Jag har ju ridit över bommar på marken många gånger förut men inte tyckt att jag fått någon direkt ”effekt” av arbetet- Vicke har mest travat igenom serien gång på gång utan att jag har känt att han har tagit i lite extra eller jobbat mer med ryggen.

Men idag insåg jag att jag tidigare har haft för kort avstånd mellan bommarna (runt 120-130 centimeter) och att det behövdes runt 1, 5 meter för att det rätta ”dragläget” skulle infinna sig.

För så är det ju; är avståndet för kort behöver hästen inte ta i och är det ganska mycket för långt får man mer en träning i att hästen LÄNGER sig vilket förvisso också kan vara bra att träna på.

Men för Vicke verkar alltså 1,5 meter var lagom om jag vill få ryggen att swinga och hästen att arbeta ”uppåt”, ska jag träna på längningar får jag nog öka avståndet mellan bommarna i alla fall ytterligare 20 centimeter. Jag får väl prova mig fram för just längningar är också något som vi behöver förbättra mycket.

Även i morse följde jag mitt numera ganska invanda ”dressyrprogram” som börjar med galopp i olika former efter uppvärmningen och slutar med traven och eftersom jag har berättat om detta många gånger ordar jag inte mer om det.

Idag försökte jag tänka ännu mer på det som jag har fått kritik på flera gånger då jag tävlat; att Vicke stundtals går med kort hals och bakom lodplan.

Jag tycker att det är väldigt svårt att få fram halsen optimalt och med rejält stöd och så har det varit sedan dag 1 sedan jag köpte Vicke- han fäller gärna in huvudet och blir otroligt lätt i handen.

Men jag gör så gott jag kan och försöker länga ut halsen på olika vis, uppresande tygeltag när huvudet åker in är ett sätt, att rida med korta tyglar och liksom försöka ”inbjuda” till stöd längre fram och givetvis jobba mycket på att så mycket vikt som möjligt hamnar på bakbenen.