Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Tja…helt enkelt att jag har märkt en förändring till det bättre när jag tävlar numera.
Förr var det inte ovanligt att jag red in på banan och sedan red ut från densamma- utan att i princip ha haft en aning om vad som utspelat sig däremellan :).
Nåja..jag lyckades ju rida vägarna korrekt men mycket mer än så kändes det inte som att jag hade presterat- det var ibland som om hjärnan blev helt blockerad och all planering och alla föresatser om att rida si eller så bara försvann i någon dimma.
Tydligen ett inte helt ovanligt fenomen för de jag har berättat detta för har nickat igenkännande och sagt att de också drabbats av liknande black-outer.
Men numera hinner jag för det mesta tänka ”hur mycket som helst” medan jag rider och det ser jag som mycket positivt.
Jag hinner i alla fall bitvis förmana mig själv vad gäller sitsen, att rida ut i hörnen och annat av vikt och jag hinner liksom reflektera över hur det går inne på banan medan ritter pågår.
Någon gång har jag till och med tänkt tankar som ”detta måste jag skriva om på bloggen” eller ”det här ska jag berätta för Olof”….
Och när jag berättade för Olof om mitt numera förbättrade fokus inne på banan så bekräftade han att detta är ”the way to go” precis som jag också känner.
För de gånger när jag bara har kommit ut helt tom i skallen efter en ritt så har det ju INTE varit bra ritter- tvärtom.
Vicke fick en vilodag idag- dels för att jag måste komma till rätta med min nackspärr och dels för att han har jobbat på väldigt duktigt hur länge som helst.
Så det blev bara lite spring på lina i några minuter för att inte riskera kolik (det är mycket stillastående i de superblöta hagarna just nu).
Själv har jag fortsatt min inflytt och målaren har påbörjat sitt arbete.
Det känns som att denna lägenhet verkligen var ”worth waiting for” och jag är skyldig min stallägare ett stort tack som övertalade mig att ta den när jag var tveksam initialt (dels för att den är sliten och dels för att jag måste betala dubbla hyror i 2 månader).
Men eftersom läget är bästa tänkbara ( så centralt man kan komma men ändå i ett lugnt område med bara 6 lägenheter per hus) så fick han mig att förstå att en sådan här chans kan ta år innan den kommer igen och nu är jag som sagt hur nöjd som helst!
Som varande singel tillåter jag mig att kolla på olika dejtingsidor på nätet och har då till min förskräckelse 🙂 kunnat konstatera att majoriteten av karlar i min ålder antingen inte har råd med en rakhyvel eller tycker….gud förbjude…att det är snyggt med en massa buskigt hår i ansiktet?!?!?
Själv kan jag inte se mig borra in ansiktet i någon annans dito om detta är fullt av just HÅR men man ska kanske aldrig säga aldrig…jag sa samma sak tills jag träffade en snusare som jag var tillsammans med i över 10 år 🙂 .
Men alltså vad är grejen?
Är det ”nya modet” med skägg och är det då som hos kvinnor; att alla inte förstår att ”allt inte klär alla”.
Tex menar jag att en viss hårkvalité är mer lämpad att odla skägg av och man ska också veta hur man klipper till skägget snyggt.
Men för min personliga del är ALLT skägg fulare än slätrakade ansikten och jag tycker att många också ser äldre ut med skägg och det vill man väl inte i min ålder? Då borde man om inte annat vilja se YNGE ut?
Men vad tycker ni Girls som säkert pussar på både håriga häst och hundmular: skägg- hiss eller diss?
Ja, idag har det verkligen varit full rulle från klockan 5 i morse!
Jag har kört en mängd saker från gamla till nya lägenheten, skurat badrummet i den sistnämnda, packat upp en hel del, konfererat med målaren, handlat färg och annat som han behöver osv osv.
Har till och med hunnit åka och träna hos Olof vilket med facit i hand inte var det smartaste eftersom jag har värsta nackspärren.
Jag hade ont i varje steg Vicke tog så det blev väl inte vårt bästa pass ever om man säger så….
Lite diagonalslutor fick jag dock bättre hum om så nu vet jag hur jag ska träna på egen hand (inte göra Grand Prix-tvärningar som Olof sa 🙂 för då blir det för svårt och jag tappar bjudningen).
Härom dagen slog det mig hur olika de valacker som går tillsammans leker till skillnad från de 3 ston som också går i samma hage (alltså valackerna går i sin hage och stona i sin).
Valackerna, varav ingen är att räkna som unghäst och den ena är runt 20 leker ganska burdust; de drar i varandras grimmor, stegrar ibland mot varandra, biter i täckena osv.
Stona, som ALLA är unghästar (2, 3 och 5 år gamla) leker ALDRIG.
De verkar leva i god harmoni för det mesta men att de skulle tex dra i varandras grimmor finns inte på världskartan.
Jag tror INTE att detta är speciellt för just våra ston och valacker eller vad säger era erfarenheter?
Idag fick jag nycklarna till min nya lägenhet så nu kan jag börja flytta in när jag vill!
Planen är att ta dit en målare för vägg och tak-fix och därefter kan jag kånka möbler på allvar.
Egentligen har jag ingen brådska eftersom jag måste betala hyra för min nuvarande lägenhet till 1/2 men jag vill absolut flytta så fort det bara går.
I dagsläget kör jag till Staffanstorp från Malmö 2 gånger om dagen och bortsett från att min bil ”läcker” bensin som ett såll så sliter det enormt på mig som aldrig tyckt om att köra bil.
Vicke gick ett bra dressyrpass i ridhuset och även om det säkert är tjatigt att läsa om det så kan jag själv inte få nog 🙂 .
Jag vågar påstå att grabben är i sitt livs form och nu är det upp till mig att förvalta det!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer