Den här strömbrytaren kan omöjligt vara på riktigt????

Frank Hayes, stableman and trainer by trade, and maiden racer Sweet Kiss, hold a bizarre distinction in racing history. The pair competed in only one race, and though they won, it was what happened afterwards that puts them in the record books.

Surprisingly, the hard-working filly and her makeshift jockey, riding in just his second career race, won by a head. When the overjoyed owner and trainer approached to lead her to the winner’s circle, they made a shocking discovery: Frank Hayes was dead in the saddle.

A heart attack had killed Hayes sometime during the latter part of the race. It was observed that Sweet Kiss swerved slightly while approaching the final jump, and many surmised that her swerve had been caused by Hayes slumping forward in the saddle. Since he had stayed on her back the entire race, Sweet Kiss was declared the winner, making Hayes the first (and so far, only) jockey to have won a race after death. He is also the only known jockey to have an undefeated record. Hayes was buried in his racing silks three days later.

Sweet Kiss, meanwhile, was never raced again. Though she was a proven winner, no other jockey would dare to ride her. She was thereafter nicknamed “Sweet Kiss of Death”.

Såg bilden ovan på Facebook tillsammans med en efterlysning då släpägaren blivit av med 3 (!!!!) av släpets däck vilket fick mig att fundera och ställa dagens frågor:

Har ni generellt ert släp låst?

Är er sadelkammare låst- aldrig, ibland, alltid, bara vissa tider på dygnet?

Sedan jag fick ett släp stulet som aldrig återfanns har jag ALLTID släpet låst och sadelkammarna på anläggningen är också alltid låsta, dygnet runt.

Vi hade inbrott i en av dom för några år sedan trots det så man kan ju aldrig gardera sig helt men det är ändå skönt att vi är så pass noga med att låsa.

Hur gör ni?

När ni rider ut; vad använder ni uteritterna till så att säga?

Är det främst för att bygga kondition, låta hästen få en lite ”slappare” dag, miljöträna hästen, variera arbetet utan någon egentlig ”träningsplan”?

Ja, det kan finnas många olika anledningar tänker jag men brukar ni medvetet och i förväg tänka tex: ”idag ska jag ut och klättra för att stärka bakdelen” eller ”idag ska jag galoppera riktigt länge för att förbättra flåset på min häst” eller blir det mer som det blir på uteritterna?

När man rider dressyr tycker jag nog att de flesta har en plan för både dagens pass och träningen på lång sikt men hur är det med uteritterna?

Själv använder jag mig uteritterna för flera olika ändamål.

Ska Vicke ta det lite lugnare en dag så rider jag tveklöst ut. Ser det då också som en bra variation från ridhus/ ridbanejobbet.

Ibland planerar jag in ett klättringspass eller att jag ska trava och galoppera långa sträckor av de skäl jag gav exempel på ovan.

De gånger jag ridit ut med andra har jag fått uppfattningen att man INTE ”har en plan” utan att man mest rider lite ”halvdant”- travar och galopperar där underlaget är extra inbjudande till detta och skrittar merparten av turen.

Ser också att man ofta rider ut i 30-40 minuter vilket för mig i princip är ett rent ”vilodags-pass” så vida man inte rider otroligt aktivt under dessa minuter (vilket de ryttare jag ser  inte gör).

Själv vill jag försöka att vara ute i alla fall en timme och då verkligen ”hålla igång” så vida det inte ÄR en vilodag men då vill jag ändå hålla mig till den där timmen annars känns det liksom inte som att det har blivit något av passet eftersom våra uteridningsmöjligheter innebär en hel del skritt om man inte ska trava och galoppera på 70-vägar.