I morse var Vicke och jag åter ute och galoppade på stallägarens stubbåker, visst ser det härligt ut?

När ridningen var avklarad var det dags för den årliga stalltvätten!

Det tar inte många timmar för alla inackorderingarna att med gemensamma krafter och hjälp från stallägar-familjen få fräscht i stallet och vi har ganska trevligt under tiden med en god fika som ett välkommet avbrott.

Innan det var dags att köra hem fick jag en uppskattad present från ägaren till ett av mina lastningsoffer- ett helt flak ägg från hennes föräldrars gård!

Idag valde jag att trotsa väderleksprognosen som hotade med regn på morgonen och faktiskt gick jag segrande ur den striden; det kom inte en regndroppe.

Vicke och jag tränade på utebanan som daggen lyckas hålla dammfri så pass tidigt på dagen- sedan ryker det en hel del.

Idag fick jag ett ryck och tänkte att eftersom vi nu lyckas med byten i vart tredje utan allt för många meters sido-differens mellan början och slutet på en serie om 5-6 byten 🙂  så kunde jag kanske prova att göra ett eller två byten i vartannat.

Det handlar i vårt fall långt mer om ryttarens koordination av sina hjälper än hästens förmåga och se på f..n; undertecknad lyckades skärpa till sig så pass att det först blev ett byte i vartannat 3 gånger och sedan faktiskt 2 hela byten i vartannat en gång!

Inte för att jag lär ha någon nytta av detta på tävling men ibland är det kul att leka lite.

Åhhh vad skönt att ha släptvätten avklarad!

Efter att ha pustat ut med en powernap blev det ridning på en av stallägarens stubbåkrar, nästan uteslutande i galopp.

Jag försökte höja upp tempot lite (läs: mycket för att vara en dressyrryttare som oftast rider i väldigt samlad galopp)- det är nog bra för kondisen!

Bra att ha vid släptvätt- liksom mina ”älskar-att-hata-skor”; Foppisarna 🙂 !

Ja, förutom att lasta trilskande häst har jag idag ägnat mig åt min egen, allt annat än trilskande häst.

Funderade förresten på VAD, om något, som skulle få en lastning av Vicke att pågå i mer än 30 sekunder och kom slutligen fram till att det skulle kunna bero på otroligt stökig miljö precis bredvid transporten- typ om någon körde förbi med en jättelastbil eller nåt 🙂 .

Annars lastar han sig själv och har alltid gjort och det upphör jag aldrig att vara tacksam över.

Idag blev det för övrigt ett dressyrpass på grusbanan där jag tänkte på Olofs ord från igår.

När jag rider på den stummare gräsbanan blir det gärna lite formdipp, dvs häst ej mellan hjälperna, och det vill vi ju inte ha, eller hur 🙂 ?

Hade bra känsla idag i alla fall och ibland behövs det inte så mycket ”justeringar” för att komma till bättre ridning- idag bara en ökad medvetenhet kring hjälpgivningen.