Månadsarkiv: februari 2017

Torsdag- på väg till jobbet

Efter flera dagar med vårkänsla (jo, faktiskt) så var det idag riktigt rått och det tackar vi den fuktiga skånska blåsten för.

Kylan till trots tömkörde jag Leon utomhus- paddocken är så bra nu att det gäller att passa på.

Det blev ett bra lösgörande pass för Vickes BFF.

Vicke själv såg inte så lösgjord ut i morse 🙂 , han var väldigt misstänksam till att lösgaloppera i ridhuset med en massa hinder nära långsidorna och spände sig en del.

Men han fick röra på sig i alla fall och det fick räcka på hans vilodag.

Sedan vet jag att det springs en del i hagen; gossarna ägnar sig inte bara åt trädskalning 🙂 .

Jag flinar lite åt dom varje morgon när de vandrar bort till de nyutlagda grenarna; det ser faktiskt ut som att de går till jobbet, väldigt målmedvetna 🙂 .

Häst sökes

Som jag har berättat har jag en god vän i min ålder som letar häst.

Nu märker jag att hon börjar bli desperat; ungefär som då man letar ny sadel och till slut skulle acceptera en rosa dito med gröna prickar- bara den passar hästen 🙂 .

Så när vi nu börjar nå nivån ”jag har hittat en outbildad häst utan gång men med tusen olater och till ett pris jag egentligen inte har råd med” (liiiiite överdrift) måste jag som vän ingripa 🙂 !

Har ni däremot tips på en lämplig häst enligt nedan får ni gärna svara på bloggen eller  via mail till bm6610@hotmail.com!

Sökes:

Ca 165 cm hög. SNÄLL och okomplicerad, lättlastad, inga olater, hel och fräsch och utan skadehistorik. Helst svenskfödd (SWB), gärna dressyrstam men kan gå lika bra med hoppstam om annat stämmer. Ca 6-8 år, inriden, ett plus om den varit ute på ngn form av tävling eller träningstävling så man vet hur den beter sig när den kommer bort. Temperament och sundhet går före stam! Jag vill ha en ”kompis” att ha roligt med varje dag, mitt fokus och intresse ligger på dressyren men jag vill kunna göra lite av varje och jag ser naturligtvis till att hästen får ett omväxlande arbete. Jag har stallplats på en stor anläggning så hästen måste trivas och fungera med det! När jag åker iväg gör jag det i 99% av fallen helt själv så för att hästen ska passa mig måste jag kunna lasta själv. Då jag pga familj och jobb har svårt att flänga hela Sverige runt för att leta häst så ser jag gärna att hästen står i Skåne. Prisidé 80.000 kr.

Mest ångestframkallande i vardagen

En fasa i livet….

Jag var ju nyligen och besiktigade mitt släp vilket fick mig att fundera på det som rubriken anger; vad som är det mest ångestframkallande i vardagen.

Om jag börjar berätta om mina fasor så kanske ni förstår vad jag menar och kan berätta om era:

  1. Gynekologbesök- utan tvekan det jag tycker är mest obehagligt och som jag kan våndas inför länge. Tycker både att det är obehagligt och gör ont!
  2. Besiktning av bilen- det brukar om inte annat göra ont i plånboken och därför är det också något jag alltid fasar för.
  3. Besiktning av släpet- tja av samma orsak som ovan!
  4. Lagning av hål hos tandläkaren: varför har ingen uppfunnit den ljudlösa borren än? Bara ljudet får mig att rysa!

Så vad säger ni andra?

Är jag en mes och en fjant?

Vad ger er ångest och varför?

Onsdag- fyra av fyra

Idag har jag rastat alla mina fyra adepter och de skötte sig utmärkt utifrån sina uppgifter.

Leon behövde bara lösgaloppera en stund i ridhuset, Miss May tömkördes i paddocken och Vicks reds i ridhuset.

Dagens planerade ridlektion för Birgitta blev inställd så jag fick i stället försöka tänka på vad vi övade på förra veckan och göra det lika bra själv 🙂 .

Molly fick sig en lång cykeltur så nu tycker jag faktiskt att det får vara färdigmotionerat för idag.

Glad den inte är min

Kolla på den här rackaren 🙂 !

Mycket glad att jag inte äger en sådan lerälskare.

Vi pratade faktiskt om det i stallet härom dagen för inför en gemensam uteritt så tog Anneli och jag in 2 hästar- min som var kliniskt ren och Leon från vilken det nästan rann lera.

Gissa vem som borstade klart sin häst först hi hi?

Och det konstiga är att INGEN av mina hästar har älskat att verkligen grisa ner sig utan de har valt sina ”rullningar” med omsorg!

För geggigt- nej tack, för hårt i marken- samma sak!

Så mina (OBS täckade!) djur behöver man bara svepa en borste över så är det klart och ibland märks det inte ens att de HAR rullat sig!

Väldigt tacksamt får jag säga 🙂 !

Herons ena hagkompis var hans motsats- hon kunde lägga sig i vattenpölar på vintern och sedan stå och skaka av köld!

Inte så smart då hon hade några korsförlamningar i bagaget och jag brukade försöka vakta henne utanför hagen och rusa in och skrika ”nej” när hon ville lägga sig i vattnet.

Men vad hjälpte det när hon gjorde det så fort jag hade gått därifrån?

Har ni lika lerälskande hästar som på filmen eller är ni lika bortskämda som jag?