Jag har i många diskussioner kring hagvistelse upplevt att det för vissa är väldigt provocerande att säga att man vill ha egen hage till sin häst, dvs att man inte vill att den ska gå med sällskap.

Ännu mer provocerande verkar det vara när man dristar sig till att ”spela pengakortet” dvs försöker förklara att ens häst rent EKONOMISKT inte går att ersätta för en själv och att man inte heller har råd/ kan försvara att ha den försäkrad för dess förmodade värde.

Det är ju allmänt känt att det i Sverige är fult att prata om pengar, vad man tjänar, vad man har betalat för sin bil/ hus/ häst och av detta följer att det verkar lika fult att liksom anse att vissa hästar är mer värda än andra.

Men så är det ju och varför ska man hymla med det?

Att man kan älska en häst man fått till skänks lika mycket som de som rider världscupen förhoppningsvis älskar sina hästar är oomtvistligt men hur det än är så är den första hästen f..n så mycket lättare att ersätta rent ekonomiskt.

Nu påstår jag verkligen inte att Vicke är en världscup-häst men JAG har ändå inte pengar nog att gå och köpa hans dubbelgångare skulle något hända honom och varför ska jag då inte få vara, i vissas ögon, ”överdrivet” rädd om honom?

Jag har tränat sååå mycket i över 4 år- varför ska jag riskera att det händer honom något genom att fösa ihop honom hur som helst och med vilka hästar som helst bara för att det är mer naturligt för hästar att gå i flock än ensamma?

Som jag redan nämnt många gånger har jag i sak inget emot hagsällskap till Vicke men det måste ”passa” och det verkar vissa ha väldigt svårt för att fatta?

Att det sedan kan hända tusen olyckor både när hästen är ensam i hagen och vid massor av andra tillfällen behöver vi inte ens diskutera men man behöver inte öka skadeoddsen mer än nödvändigt som jag ser det.

Härom dagen slog det mig hur….ja inte kanske ALLT men väldigt mycket kring mitt hästeri är skitigt och ser trist och fult ut just nu.

Och trots att jag anser mig vara en ordningssam person som gillar raka motsatsen, dvs ”rent och snyggt” så har jag nog gett upp kampen- under denna årstiden i alla fall.

Allt regnande sedan evigheter tillbaka har gjort att det är lerigt överallt och denna gegga sitter också på min bil, mitt släp, min häst och mig.

Hästen och mig själv kan jag så klart rengöra och gör det också även om jag undviker rena bad av Vicke och helst inte spolar hovar och ben varje dag heller.

Men bilen tex! Den blir ju bokstavligen skitig några minuter efter tvätt för hela uppfarten till stallet tex är så lerig att det inte går att undvika stänk.

Samma med släpet som används flera gånger i veckan.

Vicke har boots i hagen och dessa kommer in 5 kilot tyngre än när de gick ut; pga lera så klart.

Nu brukar Vicke tack och lov sällan rulla sig när det är riktigt lerigt ute men de gånger han har gjort det är täcket som ett stenhårt ler-pansar efteråt.

Mina stallstövlar som går mellan hage och box ska vi inte tala om! Spån och lera utgör ett pansar även på dom.

Och så alla fula kläder man ”måste” ha!

Tittade i Olofs ridhusspeglar härom dagen när jag värmde upp Vicke åt honom; vilken sorglig syn jag utgjorde!

Stora termobyxor, halsduk 4 varv runt halsen, tjock jacka, klumpiga (men sköna) termostövlar. Jag såg för f..n inte klok ut!

Kan avundas en bloggare jag följer som alltid, året runt visar bilder där precis allt kring hennes hästar, outfits, stall, lastbil mm är KLINISKT rent.

Jag fattar ju att det beror på att personen inte har något heltidsjobb som måste besökas 40 timmar i veckan men ändå….jag vill också ha det så 🙂 !

Å andra sidan vägrar jag att tex gå och frysa bara för att se piffig ut eller lägga många tusen på ridkläder av samma anledning så jag får väl fortsätta att hasa omkring i mina Michelin-kläder…i leran….

Hittade denna bilden på Facebook idag och nickade instämmande- precis så har det känts för mig sedan stallflytten.

Tiden bara flyger iväg och jag kommer aldrig hem i beräknad tid.

Jag tror att detta beror på 2 saker; dels att det tar tid att skapa och lära sig nya rutiner och dels att jag numera bara är i stallet en gång om dagen.

På förra anläggningen kunde jag ”köra inom” bara för att ta in Vicke från hagen, ta av hans yttertäcke och eventuellt göra någon pyttegrej till som tog 5 minuter men nu kör jag knappast 1,5 mil för en sådan småsak. Andra tar in honom och täcket tas av eller får stanna på.

Men detta gör också att jag måste se till att allt görs klart under dagens enda stallbesök och då tycker jag att timmarna bara flyger iväg trots att rutinerna egentligen är väldigt lika det förra stallets.

En vanlig morgon börjar med att jag eller någon annan fodrar 11 hästar, jag sätter 3 kraftfoderportioner och fyller 4 påsar med ensilage (ett stråfodermål serveras i hagen vid 12), rider, släpper ut Vicke i hagen med resten av hans frukostensilage, mockar, putsar av ridutrustningen och är redo för hemfärd.

Om allt går som det ska tar detta runt 2,5- 3 timmar beroende på om jag ska lägga in nytt strö, om jag fodrar och/ eller släpper ut hästarna eller någon annan gör det osv.