För ett tag sedan hade jag en diskussion med en person kring ”fylla/berusning” där vi inte alls var överens och jag skulle vilja höra vad ni tycker.

Frågan handlade om huruvida det är ”normalt” (ett svårdefinierat begrepp, I know….) att bli kännbart berusad 2-3 gånger i månaden.

Jag hävdade att det inte var normalt, den andra personen tyckte inte att det var det minsta konstigt.

Som jag har berättat om tidigare dricker jag aldrig (inte Henrik heller tack och lov) men jag tycker därmed inte att det är varken fel eller konstigt att/ om andra gör det- det är det här med att bli full som jag har svårt för- framför allt när det handlar om vuxna människor och inte tonåringar/ ungdomar som vill testa gränserna.

Men vad säger ni?

Är det jag som är ”konstig” så som personen jag diskuterade med ansåg och är det vanligt att ”man” är full så pass ofta?

Nu letar jag inte hästgård aktivt men OM jag gjorde det och dessutom hade många miljoner (säkert minst 15 gissar jag) hade detta objekt varit en drömgård för mig.

Ligger granne med stallet där jag hade häst i 8 år och ca 3 km från vår bostad.

Härom dagen läste jag en fråga på nätet: ”Sätter ni hästens säkerhet före ert eget välmående?”

En väldigt vid fråga tycker jag och egentligen en som jag anser är omöjlig att svara rent generellt på då det kan bero så mycket på situationen enligt mig men jag blev ändå förvånad över att nästan alla som svarade gjorde detta jakande, liksom utan reflektion.

Själv är jag inte lika tvärsäker, tvärtom.

Visst tycker jag oerhört mycket om Vicke och jag tycker i alla fall själv att jag lägger både massvis av tid, pengarna och omtanke på honom men jag skulle nog inte kasta mig framför en bil för honom för att förhindra att han blev påkörd så som någon gav som exempel att hon hade gjort.

Jag tycker att Vickes säkerhet och mående absolut påverkar mig massor men jag försöker också att anpassa mitt liv så att det blir så bra som möjligt för oss båda.

Jag hade tex säkert kunnat hitta ett stall som passade Vicke ännu bättre än vad detta gör men jag tar lika mycket hänsyn till att det ska passa mig och hade tex inte varit villig att köra dubbelt så lång sträcka till stallet som jag gör idag ”bara” för att…tja…säg….hagarna var bättre.

Hur känner ni?

Offrar ni ”allt” för att ge er häst det tycker är optimalt eller låter ni egoismen komma med på ett större eller mindre hörn? Kan ni ge något exempel?

Jag tycker att en hages beskaffenhet är sååå viktig och är nog hispigare än de flesta vad gäller att se allt möjligt kring denna som en potentiell skaderisk.

Tyvärr är det ju så att många skador inträffar i just hagen och oavsett om hästen går ensam eller med andra och oaktat hur den ”ser ut” men det finns ändå underlag som skrämmer mig mer än andra.

När det tex är fruset och hela hagen består av vassa ”små-kratrar”….ja, det är nog den värsta typen av markförhållanden om ni frågar mig.

Djup slirig lera är inte heller något drömscenario och så blir ju många hagar om det regnar mycket.

Sedan jag flyttade Vicke har jag kunnat konstatera vilket underlag jag skulle välja om jag fick bestämma helt fritt och vintertid, när det ändå inte finns något ätbart gräs hade jag utan tvekan valt sandunderlag.

Jag ser hur fantastiskt snabbt mängder av vatten rinner undan i Vickes hage och även när den är dyngsur så blir det inte så halt som i lera.

Sedan vill jag absolut ha gräs i hagen större delen av året men fick jag välja hade jag helst haft en sandhage som ett alternativ när det är rejält blött.