Sitter och läser en tråd på Facebook som handlar om hur massvis med människor har blivit lurade av en tjej som inte skickat utlovade varor utan bara tagit deras pengar och därefter gjort sig onåbar.

Det har till och med skapats en egen sida på Facebook som heter ”Vi som blivit lurade av Jennifer Landin/ Jennifer Hemlig” och ändå så fortsätter bedrägerierna!?!

Det är i sådana här fall jag blir bedrövad över hur rättsväsendet fungerar och hur enskilda kan fortsätta att blåsa folk till höger och vänster utan represalier.

Det är inga större summor folk lurats på; hundralappar oftast men va fan….ska man inte kunna lita på folk?

Jag har själv köpt många saker av okända och aldrig blåsts på en krona och skulle gärna vilja fortsätta att göra affärer på detta vis utan att bli lurad.

Deltog nyligen i en diskussion på nätet där trådskaparen beklagade sig över att det numera är så dyrt att tävla och att ridningen har utvecklats till en rikemanssport.

Själv kände jag mest ”here we go again” för det där med ”rikemanssport” har i alla fall jag hört sedan urminnes tider.

Att det är dyrt att både äga en häst och i förekommande fall tävla kan jag absolut skriva under på även om det egentligen, som det mesta i världen, är relativt.

Vissa har inga problem med att finansiera sitt hästintresse, andra kämpar med näsan knappt över vattenytan och så finns det allt där emellan.

Men som en av mina egna bloggläsare klokt poängterade i diskussionen så är ju detta med att det är dyrt att tävla verkligen ett I-landsproblem och man ska kanske vara tacksam att man ens kan äga en häst i stället för att klaga på tävlingskostnader.

Men visst; det är lätt att bli hemmablind och jag klagar också över allt möjligt i perioder i stället för att uppskatta det jag faktiskt har.

För det blir liiiite pinsamt att klaga på tävlingskostnader som är en helt frivillig syssla och känns lite som ”åhhhh vad dyrt det har blivit att tanka min Rolla Royce” om ni förstår vad jag menar.

Och en annan sak som jag funderat över är den dubbelmoral som många ägnar sig åt i hästkretsar och så även jag själv i perioder och vissa sammanhang.

Å ena sidan förfasar sig många över svartjobb tex å andra sidan vill en majoritet inte betala vad det faktiskt skulle kosta om alla stallägare tog ut en vettig lön för sitt arbete.

Många betalar också allt möjligt utan kvitto och är nöjda med att ha sparat x kronor genom detta, åter igen samtidigt som de kan oja sig över både hur dyrt det är att ha häst och hur ”andra” utnyttjar olika välfärdssystem.

För ett tag sedan råkade jag se ett recept på risbollar och blev nostalgisk.

Sådana kunde jag ibland köpa i kiosken i närheten av min skola- mmmmm…..de var goda!

Eftersom receptet inte verkade alltför avancerat vågade jag mig på ett försök och som synes blev det inte så estetiskt….minst sagt.

Men de smakade som i barndomen och det får väl anses som det viktigaste 🙂 ?

På tal om gårdagens inlägg om värdelösa prylar så har jag insett att det finns ännu en sak som är näst intill osäljbart och det är böcker!

Jag har i många, många år…ja, ända sedan jag var ett litet barn läst otroligt mycket och har också samlat på mig en hel del böcker.

För några år sedan insåg jag att jag aldrig skulle läsa om mina böcker och jag tyckte inte heller att de prydde någon plats i bostaden utan bara tog plats och samlade damm.

Många av mina böcker är köpta för någon hundralapp, lästa en gång och i minutiöst skick men ingen vill köpa dom.

Själv kommer jag bara att köpa e-böcker framöver och det är väl se det kommer att se ut för de flesta framöver.

I samband med att Henrik och jag ”gick igenom” vår källare men även sedan tidigare kan jag utan tvekan konstatera att massor, massor, massor av det ”folk” en gång i tiden köpt för hur mycket pengar som helst, vårdat minutiöst och trott skulle vara värt pengar ”någon gång” inte är värt…ursäkta uttrycket…ett skit idag.

Alla dessa samlartallrikar med kungen och Silvia, te och kaffeserviser i 654 delar, silverteskedar och allt möjligt annat junk som folk köper som dopgåvor och vid andra högtidliga tillfällen….

Guld och diamanter är väl det som är något att ha men min erfarenhet är att det mesta annat inte ens går att sälja.

Visst…ibland får någon pryl plötsligt ett samlarvärde, som Kobra-telefonen eller vissa möbler men sådant som den äldre generationen TRODDE skulle vara värt något och som de sparade till sina barn och barnbarn….dom vill ofta inte ens HA det!