Förra året swishade förbi känns det som spontant men när jag nu ska sammanfatta det hann det ändå hända en del, både roliga och inte alls roliga saker.

Mycket i mitt liv kretsar kring Ryhus och mina djur och flytten dit i maj 2020 känns som något av det bästa som har hänt mig.

Jag är så tacksam för denna möjlighet och vaknar fortfarande förväntansfull som ett barn bara av att jag ska gå ut och släppa ut hästarna i hagen. En härlig känsla!

Men medan jag har varit väldigt förskonad från sjukdomar och skador på Vicke under massvis av år så drabbades både han och den lille av diverse elände under året och det var rätt många veckor som jag inte vaknade förväntansfull kan jag säga utan snarare med en stor oros-klump i magen.

Lillis fick fång i maj och har konstaterad PPID som han medicineras för dagligen sedan i somras.

Fången läkte ut fantastiskt bra och snabbt på alla vis, på hovarna syns inga spår efter den och han har kunnat fortsätta att gå i gräshage. Jag ropar dock verkligen inte hej på några vis utan känner tvärtom oro inför våren och kommer att försöka vidta åtgärder för att förra årets tragedi inte ska upprepas.

Mycket kort efter lillens fånganfall fick Vicke anaplasmos som även han återhämtade sig fantastiskt bra ifrån men eländet tog inte slut där.

Under hösten fick han även lymfangit i ett framben, fullkomligt obegripligt. Han gick ut i hagen som vanligt och stod några timmar senare med ett så tjockt ben från kota till armbåge att han knappt kunde gå.

Jag hade i den vevan spekulanter som ville provrida eftersom jag hade bestämt mig för att sälja honom så det satte givetvis temporära käppar i hjulet.

Tyvärr blev det sedan ännu mer elände efter att jag hade kommit i kontakt med vad som kändes som de ultimata köparna av Vicke.

Han gick inte igenom veterinärbesiktningen och även om han blev friskförklarad efter bara 2 veckors vila efter behandlingen så hade köparna hunnit dra sig ur.

Jag hade redan börjar leta ny häst men efter att ha konstaterat att utbudet om man inte har en budget på över en halv miljon är mycket klent sett till vad jag söker så har jag inte så bråttom med att sälja min egen häst.

Jag har fått bekräftat det jag innerst inne redan visste; att jag har en på många vis otroligt fin häst vars like jag troligen inte kommer att finna så jag rider gärna på honom ett tag till medan jag letar vidare efter hans efterträdare.

Tyvärr blir varken han eller den lille yngre, Vicke blir 15 i år, B blir 25.

Även på själva Ryhus har det hänt massor, dock bara trevliga saker!

Jag har med hjälp av Henrik målat ridhuset vilket var ett mastodontprojekt som jag aldrig vill göra om.

Samma sak med den utvändiga målningen av stallet; efter 7 strykningar med kalkfärg var jag ganska kräkfärdig.

Dock gick den invändiga målningen av putsen mycket snabbare så det var i alla fall ett projekt som klarades av lätt.

Vi har gjort en hel del annat smått och det återstår faktiskt inte jättemycket som vi känner måste bli gjort.

På grund av covid-situationen har vi inte rest alls under året och även om det egentligen verkligen är ett i-landsproblem så är det ändå en sorg. Men så länge vi är friska, liksom våra familjer så är det ändå långt viktigare så klart.

Ja, detta var lite om det gångna året; det finns mycket mer att berätta men jag tror jag håller här.