Skrivet
Jag är, som jag nämnt flera gånger, ett fan av Carl Hedin och tyckte detta var så coolt!
Men skulle nog aldrig våga prova själv….möjligen med en pistol mot mitt huvud 🙂 ! Och då tycker jag ändå att Vicke är både snäll och pålitlig. Men jag är ju smidig som ett kylskåp…..
Att sitta upp utan att använda händerna i all ära och det känns inte ogörbart men att använda hästen som en plint på gymnastikträningen skulle kunna rendera extrema skador om hästen inte alls är med på vad man vill uppnå.
Skrivet
Konstig bild men tack och lov inte det minsta konstigt ridpass; tvärtom! Vi red inte ens vilse denna gången utan kom hem efter ganska exakt 1 timme som planerat.
Jag tänkte på hur glatt överraskad jag blev efter att vi flyttat till Ryhus och jag insåg hur enormt mycket skog att rida i som här faktiskt finns.
Då såg jag liksom bara den långa grusvägen vi kör på och de stora kringliggande fälten; skogen missade jag helt och jag kan bara skylla på att jag väl var helt i sjunde himlen över ridbanan och ridhuset. Och långt ifrån bortskämd med bra uteridningsmöjligheter så redan det jag såg tänkte jag skulle duga bättre än det jag var van vid!
För övrigt tycker jag att skogen är den bästa platsen att rida ut i. Hav och strand i all ära men inget skyddar från regn, snö och blåst som skog och det märktes idag när det blåste en del.
Sedan är ju skogen oftast väldigt vacker dessutom men tyvärr tillhåll för mygg och anda irriterande flygfän på sommaren.
Skrivet
Snacka om märkligt (och trist) sammanträffande!
Samma dag som jag diskuterade barrering med en annan hästägare så kom denna artikel!
Å ena sidan hade jag hoppats att det fokus som idag råder på hästvälfärd och så lätt som det är att samla bevis genom att tex filma med sin telefon skulle ha utrotat denna form av ”träning” å andra sidan är jag inte jätteförvånad.
Så mycket tvivelaktig behandling av hästar som jag har inte bara hört om från personer jag litar på utan sett med egna ögon genom åren så fattar jag att allt inte är ”pussa på mulen” och barbackaritter i solnedgången när man hanterar hästar. Nej, ibland är det näst intill misshandel med spö, sporrar, skänklar osv…
Vad gäller barrering har jag sett det utföras x gånger för många år sedan; det var flera hästar som utsattes för detta (aldrig min) utan att det höjdes på några ögonbryn.
Det fanns en metallskena som låg framme på vissa av träningarna, den lades på översta bommen när hästen skulle hoppa eller så lyftes den i språnget så att hästen skulle träffas av den på frambenen.
Sägas ska att detta var träningar på den högsta nivån så det var inga glada amatörer som deltog.
Nu är detta som sagt många år sedan men uppenbarligen förekommer det än idag och frågan är hur mycket mer av detta och kanske ännu värre saker som sker bakom lyckta dörrar?
Skrivet
Idag efter avslutat pass i ridhuset där jag kunde leka riktigt bra mellan olika nyanser av trav tänkte jag att det är synd att dressyr (oftast) är ett så extremt långsiktigt arbete och att jag hade önskat att få uppleva tex känslan jag hade idag redan för 30 år sedan så jag fattade vad jag skulle sträva mot.
Detta tycker jag är nackdelen med dressyr, fördelen är att lärandet aldrig tar slut, man får hela tiden nya verktyg, uppenbarelser och input eftersom ingen häst är den andra lik.
Och det är väl oftast roligt att lära sig nya saker, tycker ni inte det?
Igår fick jag lära mig skillnaden mellan en knölsvan och en sångsvan!
Sångsvanen är den till höger i bild; den har en annan teckning på näbben och är smäckrare i kroppen.
Jag har en god vän som är en riktig ”swan-lady” som matar svanar och ”håller på” och det är otroligt roligt att följa hennes interaktioner med dessa vackra fåglar.
Skrivet
Om man inte bara ska skratta åt den förvisso roliga bilden så läser jag relativt ofta på sociala medier om hästägare som har långt fler hästar än vad de orkar med och det som de beskriver verkar ofta vara…tja….en kamp.
Och ibland känns det också nästan som det är ok att skoja om hur korkad man är som frivilligt utsätter sig för detta men jag har ärligt talat svårt att se det roliga?
Gissningsvis överväger ändå fördelarna för annars kan jag tycka att det är ledsamt när något som (väl?) ska skänka glädje blir en belastning.
Själv har jag väldigt svårt att förstå hur man vill lägga så mycket tid, pengar och framför allt ork/ energi på något att man därefter får det svårt på många andra plan och ofta känner ledsnad, stress, utmattning och andra negativa känslor?
Nu när jag planerar att sälja Vicke för att köpa en yngre häst tycker vissa att jag ska behålla honom och således ha 3 hästar varav 2 ska ridas.
Själv vill jag absolut inte detta av många olika anledningar varav en stor är att jag tror att jag hade tappat glädjen och orken.
Att jaga medryttare, låta hästarna vila i tid och otid, knappt se sin partner och aldrig ha några pengar över är några av de ”lösningar” andra med för många hästar använt sig av och inget av detta attraherar mig det minsta faktiskt.
Skrivet
Denna tid på året tycker jag kännetecknas, bortsett från en hel del annat, av ren osäkerhet som mycket är kopplad till vädret.
Ska det regna, snöa, storma? Kommer väglaget att vara moddigt, stenhårt, isigt, blött?
Går det att rida ut och kommer man att kunna köra till sin planerade träning?
Är hagarna leriga och hala, stenhårda och knöggliga eller bildas det jättstyltor under hovarna av blötsnö?
I yngre dagar var jag mer dumdristig och lät inte vädret påverka mig det minsta vilket tex innebar att jag kunde köra till träningar och tävlingar medan snön vräkte ner eller så red jag ut i full storm så att jag nästan slets ur sadeln av blåsten.
Numera är jag en aning klokare men kan bli jättestörd när uppgjorda planer ändras.
Idag kom jag i alla fall iväg till träningen för Nina som jag verkligen vill hålla igång även om jag letar annan häst.
Jag har insett att det kan dröja hur lång tid som helst innan jag eventuellt hittar någon och vill hålla igång min egen ridning om inte annat och Vicke ”måste” ju ridas oavsett.
Jag har alltid gillat att träna så det är absolut inget nödvändigt ont men som sagt är årstiden inte den roligaste…..
Skrivet
En läsare skriver:
Nu när vi är inne på ämnet, jag har sett några hästannonser där säljaren vill ha en ridfilm från spekulanten innan ev provridning bokas. Detta för att spara på hästarna. Då har det gällt tävlingshästar i den övre prisklassen. Jag har inte sett detta förut. Vad tycker ni om det systemet? Kommer det att bli allt vanligare tro?
Jag tycker att frågan är intressant.
Och minns hur jag i ett stall jag hjälpte till i för x år sedan som sålde dyrare dressyrhästar fick höra att de börjat sålla rejält (minns inte exakt hur….om de tog referenser eller liknande) vad gäller de som fick komma och provrida just för att det ibland upplevdes som att en del påstådda köpare mer använde sig av provridningarna som ett sätt att få rida gratis på helgen.
För mig personligen låter detta hur pinsamt och idiotiskt som helst…att bara tänka tanken liksom men det finns folk till allt.
Kan ju som en parentes nämna att jag vet att det finns de som åker och provar kläder och skor utan minsta tanke på att köpa (”för att det är roligt”) vilket är lika obegripligt för mig men då är det döda ting i alla fall.
Jag kan absolut förstå att systemet används, framför allt om det handlar om hästar som kostar…..säg…500.000 eller mer.
Eller för den delen hästar som är lite ”knepiga” på ett eller annat sätt där olika former av skicklighet från ryttaren krävs för att det ska bli bra eller rent ut sagt inte farligt.
Ja, det är ju frivilligt att kräva film på köparen så vill man göra det och tror att man kommer att få många svar oaktat så why not.
Och själv tycker jag att det är ganska jobbigt att provrida under vilt främmande människors argusögon så om de redan vet hur man rider kanske en del av denna nervositet hade försvunnit?
Vad säger ni läsare?
Skrivet
….eller i alla fall i skogen!
I morse planerade jag att rida en delvis ny rutt som jag trodde skulle leda mig till ett visst ställe men tji fick jag.
Jag ska inte skylla på att det fortfarande var mörkt ute utan snarare på att jag har ganska dåligt lokalsinne för plötsligt befann jag mig nästan vid Henriks kontor som ligger utmed en asfalterad väg där jag definitivt inte ville rida med en lös hund.
Så det var bara att vända tillbaka och rida samma väg hem så vi inte kom på fler villovägar 🙂 .
Konstaterade vid dagens mockning att jag verkligen haft tur med den lille som liksom Jesus kunde utfodra hur många människor som helst med en fisk eller hur det nu var (jag är inte det minsta religiös så jag var inte jätteuppmärksam på religionslektionerna på lågstadiet) kan få en halmbal att räcka i upp emot en vecka!
Och lika mycket tur har jag haft med halmleverantören som jag lärde känna av en slump när jag skulle handla på Granngården.
Det vimlar inte att producenter av småbalshalm och jag får genom ett samarbete med denna bonde både jättefina småbalar och kan hämta dom bara någon kilometer från Ryhus.
Jag köpte faktiskt 2 storbalar halm innan jag lärde känna denna person och även om dessa balar är avsevärt billigare sett till kilopriset (jag gav 300:-/ bal och de räckte i en evighet) så tyckte jag att det var lite för mycket bök med hanteringen, både hemma och att få hit dom. Så hädanefter blir det bara småbalar om det går för de är onekligen lättare att lagra.
Skrivet
Alltså vad ÄR det med folk som annonserar ut hästar till försäljning?
Är det verkligen så mycket säljarens marknad idag att man blir så nerringd av spekulanter att man inte kan svara alla eller har jag bara haft maximal otur?
Det händer frekvent att jag inte får svar alls eller svar först efter flera dagar om jag skickar ett sms eller ett mail och ställer kompletterande frågor kring en häst.
Och nej, jag skriver inga romaner eller ställer ”tusen frågor” så det borde inte ta särskilt lång tid att svara.
Visst; jag kan absolut ringa och jaga annonsören men varför bara inte svara på tex en enkel fråga (finns det film på hästen?) via sms ? Bättre än att bli störd när man kanske rider/ håller lektioner eller whatever….hade JAG tyckt.
Och med dagens teknik tar det 5 minuter att skicka en film tex vilket i alla fall jag vill se innan jag eventuellt fördjupar mig närmare i processen eller rent av bokar en provridning.
Tilläggas ska att det framför allt är de danska annonsörerna som är så dåliga på att svara vilket känns ännu märkligare eftersom deras annonser ofta känns väldigt seriösa i övrigt.
Och borde man inte ännu hellre vilja svara på ett kort sms från någon från ”utlandet” än att prata i telefon?
Kan det vara så att en del försäljningsstall inte vill att hästen ska säljas omgående utan först efter några veckor så att de hinner debitera lite uppstallning och ridning?
Det kanske är långsökt att tro (och dessutom väldigt oseriöst) men vad skulle det annars kunna finnas för förklaringar?
Jag hade i alla fall blivit väldigt sur om jag lämnade iväg min häst till försäljning (för oftast dyra pengar) och sedan fick veta att presumtiva köpare antingen fått vänta x dagar på kontakt eller inte fått något svar över huvud taget !?!
Skrivet
Bloggläsaren Maria frågade igår om jag märker några ålderstecken på den lille?
Jag svarade att jag mest ser hans ålder (25) på de gråa håren i hans ansikte och tittar man noga på en bild jag tog igår kan man se det (och hans förmåga att göra sig verkligen ful på bild till skillnad från sin större kamrat som hade kunnat jobba som fotomodell ha ha ha).
Modellen fick arbeta med samlande jobb i ridhuset; mycket piruetter och piaff och passage.
Det var tydligen inte jobbigare än att han hade krafter att galoppera omkring i hagen och sparka bakut x gånger under eftermiddagen- en mycket ovanlig syn!
Senaste kommentarer