Månadsarkiv: december 2023

Lördag- snöskritt

Efter 3 dagar i ridhus var det verkligen hög tid för en uteritt även om jag idag bara valde att skritta.

En del av sträckan var plogad, en liten vägbit tom saltad och resten såg ut ungefär som på bilden.

Jag använder aldrig snösulor som för mig är lite ”pest eller kolera” i min del av Sverige då det extremt omväxlande vädret kan skapa problem. Dvs om det blir världens lervälling en längre tid (tyvärr vanligare än snön vi har nu) så kan lera under sulorna skapa tryck som ger sulömhet och det hade Frenchie förra vintern, dock ej av sulor utan av en för mig oförklarlig anledning.

Jag rider ju ut så sällan (1-2 gånger i veckan) och även om sulor vid snö hade varit bra även i hagen så har jag gjort detta val.

Detta var dagens ”lördagsnöje” och jag är jätteglad så länge underlaget ser ut så här dvs totalt opåverkat av kylan så här långt.

Det finns fördelar med vinter

Själv tycker jag att en fördel bland miljoner nackdelar är att bajset i boxen är mycket lättare att sortera från strö när det är halvfruset 🙂 !

EDIT: kom på en bra grej till; vildsvinen kan (väl????) inte böka i minusgrader och snö?!?!?

Finns det fler fördelar enligt er?

Fredag- renskinn på

Även idag blev det ett ridhuspass och jag försöker att gradvis öka kraven efter de 6 dagarnas vila när vi var i San Francisco. Det var ju ingen längre paus men ändå.

Nu är det renskinn på efter klippningen och jag hoppas att jag i år lyckas mota Olle i grind så att Frenchie inte får de små avskavda pälsytorna bakom sadeln han fick förra året innan jag började använda renskinnet.

Med all snö vi har kan jag rengöra skinnet i snön (gnugga det mot snön liksom), annars är det bara borstning som gäller då de (ganska självklart) inte går att tvätta i maskin.

Här är det någon minusgrad dygnet runt just nu och jag måste hålla koll så att vattnet i stallet går att dricka under de många timmarna hästarna står inne.

Jag tar in mina hästar redan vid 16.00 (Bibbi släpps ut 7 och Frenchie efter att han ridits) och så har jag alltid gjort på vintern eftersom jag inte vill ha hästarna ute i mörker. Och hade de visat minsta intresse för att vilja vara ute längre hade jag absolut kunnat rucka på intaget lite i alla fall men båda står i givakt redan innan jag kommer ut (jag kan se dom från huset).

Idag får ni hålla tummarna för Henrik som ska försöka få hjälp med sin rygg av en kiropraktor.

Han hade världens otur eller tur beroende på hur man ser det och sträckte till ryggen när vi hade landat på Kastrup efter vår resa.

Han har jätteont men tänk om detta hade hänt när vi precis kom fram till San Francisco? Snacka om att vår resa i allmänhet och hans i synnerhet hade blivit helt förstörd för hur ska man kunna gå över huvudtaget och i de backarna i synnerhet när man har så ont?

Nu har jag sett filmen

Från och med igår kan man se den omtalade filmen om Andreas Helgstrand (serie i 2 delar av dansk tv) på Tv 4 play (med svenska undertexter).

Det finns mycket man kan säga om filmen men för att inte göra inlägget för långt kommer här mina högst personliga reflektioner efter att ha sett den:

Det jag tycker är skrämmande och som inte kan bortförklaras med att det är enstaka, sällsynta händelser är att undercover-reportern (en ung kvinna som var anställd som groom) hade ytterst begränsade möjligheter att filma just ridningen då hon egentligen inte fick vara i ridhuset.

Så det handlar inte om flera timmars inspelningar över flera veckor/ månader som man sedan har klippt ihop utan hon lyckades bara filma väldigt lite men fick ändå med bevis på att det frekvent reds på ett verkligen hårt vis för att uttrycka sig milt.

Det var också sorgligt och skrämmande att lyssna på de andra hästskötarna som påstod att en del hästar nästan alltid tex blödde ur munnen (!) , att de täckte över sporrsår med skokräm och satte täcke på hästar som hade märken efter spörapp så att de inte skulle synas.

Någon på Facebook jämförde hästskötarnas agerande med normaliseringsprocessen hos våldsutsatta kvinnor (som stannar i ett våldsamt förhållande) och det måste ligga mycket i det för annars är även dessa hästskötare fullständigt horribla människor som kan arbeta kvar och se på när djur misshandlas. Jag reagerade främst på en tjej som sa att hon hade jobbat hos AH i 2,5 ÅR….inte 2,5 vecka eller ens 2,5 månad! Hur står man ut så länge?

Den tredje saken jag vill nämna är att jag tyvärr har sett liknande scenarion hemma i Skåne även om det nu är mer än 10 år sedan.

Jag reagerade mycket starkt då och öste ur min frustration till en annan ryttare som också kände till anläggningen och hen bekräftade att det jag sett inte var en engångsföreteelse utan ”så ÄR det”. Många jag diskuterat saken med sedan dess har bekräftat att jag inte såg något som ingen annan har sett, tvärtom.

Tyvärr vågade jag inte göra något åt saken då och hur det går till på anläggningen nu kan jag inte uttala mig om.

Just nu är det AH som får bära hundhuvudet för ett fruktansvärt beteende som anställda på hans anläggning sysslat med men jag hoppas faktiskt att även de ryttare som visas ”blurrade” identifieras och hålls ansvariga. För de är alla vuxna människor i ett demokratiskt samhälle som inte har haft en pistol riktad mot sitt huvud för att utföra det man kan se på filmen.

Och om jag får gissa så är en hel del ryttare, tränare och hästägare hyfsat nervösa för att även det som de sysslat/ sysslar med ska sköljas upp i samband med ovan. Ungefär som under Metoo.