Månadsarkiv: december 2023

Torsdag- fult

Lägger upp en fin bild från i somras (med min fina ponny i bakgrunden ❤️) som en motpol till dagens Ryhus.

Mina hagar är förvisso jättefina till 85-95% men tex den delen där Bibbi tas in och där hon ibland står och väntar vid intaget är en enda tjock lervälling där man får klamra sig fast vid stövlarna.

Utanför stallet är det stora pölar, vägen är rätt så sönderkörd och gropig och tja…det ser helt enkelt FULT ut.

Och inte bara här utan nästan överallt ”på landet”.

På sommaren är det tvärtom: nästan vilket ruckel som helst kan se mysigt ut med grönt gräs och en massa blommor och annat fint som inramning.

Jag har ”så klart” ridit i mitt dock-ridhus idag; regnet har piskat nästan hela dagen och imorgon är storm aviserad.

Jag undrar om min julgran kommer att blåsa bort och måste skrattande meddela att en del av de RÖDA julgranskulorna jag köpte på Erikshjälpen nu är silverfärgade. Regnet har helt enkelt sköljt bort det röda….någon annan förklaring kan jag inte finna i alla fall *ASG*!

Rolig och mystisk autocorrect

Alltså….ibland kommer autocorrect på de mest konstiga förslagen….

Nyligen frågade jag en vän hur det var med hennes häst som hade gått omkull och fick svaret:

”Han har sträckt insida höger korvgryta, var öm i musklerna i ländryggen på båda sidor.”

Korvgryta!?!?!? Jag skrattade nästan ihjäl mig!

Korvgryta skulle alltså vara LÅR !?!?!

Förklara gärna logiken!?!?!

Onsdag- julpreppning

Vid den här tiden på året brukar det alltid vara mindre läsaraktivitet på bloggen, det har jag sett under hur många år som helst och min förklaring är julförberedelserna.

Folk i allmänhet verkar generellt väldigt upptagna med dessa ; begreppet ”julstress” är känt liksom att en del är helt slut när julafton väl infaller. Så att kommentera på en blogg kommer långt ner på prioriteringslistan.

Själv har jag aldrig varit någon jätte-julfirare så jag känner inte den minsta stress av denna högtid (och ingen annan heller för den delen).

Jag har julpyntat och köpt de få julklapparna som x personer ska få och that’s about it. Skönt.

Jag och Frenchie har varit och tränat för Nina och jag hoppas få fortsätta med detta utan avbrott pga väder, skador, sjukdom eller annat trist.

En bloggläsare raljerade för ett tag sedan över att ”Corona var ett icke-problem” typ och tyvärr stämmer det inte alls även om jag själv inte haft drabbats vad jag vet.

Men jag vet många som har legat eller ligger däckade så det finns all anledning att vara försiktig i dessa tider när många trängs i affärerna och kring olika julbord och andra sammankomster. Bara en tanke.

Min älskling

(Jag har skrivit en kortare version av nedan i en kommentar för ett tag sedan så ni som läser alla kommentarer kan scrolla vidare) :

En sak som jag tycker är ett extremt märkligt sammanträffande, verkligen superkonstigt är grejen med att jag gav Bibbi detta smeknamn.

Hon heter något helt annat i passet, ett namn som på ett annat europeiskt språk betyder ungefär ”min älskling”.

Jag hade ingen aning om detta när jag tyckte att hon kunde kallas för Bibbi och hennes riktiga namn kan med väldigt god vilja anses kunna ge detta smeknamn.

Ungefär som om man skulle kalla en häst som heter Darling för….säg Lily, dvs ganska långsökt men inte fullständigt obegripligt.

Hur som helst så visste jag alltså inte vad henne namn betyder förrän jag fick för mig att googla det för att ens se OM det betyder något och en tid därefter besökte en vän mitt stall.

Vi kom att prata om Bibbis riktiga namn och vännen visste till skillnad från mig vad det betyder och sa dessutom: ”ja, ungefär som HABIBI”.

Och ja, Habibi betyder OCKSÅ ”min älskling” fast på arabiska.

Men igen; det är absolut inte därför jag kallar henne Bibbi och hennes riktiga namn har inte den minsta likhet med just Habibi!

Tisdag- avverkning

Då:

Nu:

I morse var planen att skritta ut och så blev det också; dock inte i ”min” stora skog utan på grusvägen och in i den lilla skogen vid mina hagar.

Anledningen stavades skogsavverkning av stora mått; tänk strålkastare, gigantiska träd som fälls och maskiner som arbetar med detta.

Jag har hört att det har jobbats i skogen i många veckor nu men trodde inte att de skulle ta den delen av skogen där jag börjar mina uteritter men det var ungefär där de var i morse så det hade varit helt omöjligt att rida där, om jag ens hade varit galen nog att försöka vilket jag mööööööjligen hade gjort med Vicke men definitivt inte med Frenchie.

Och när jag senare på dagen körde dit för att kolla status så konstaterade jag att det var mer än klokt att välja annan väg och fick dessutom en mindre chock när jag i såg hur mycket av den delen av skogen där jag brukar klättra som har ”försvunnit”.

Som tur är så är skogen enorm och det finns hur mycket yta som helst att rida på men just den skövlade biten var jättebra att klättra i.

Jag gissar att även de mountainbike-åkare som brukade cykla/ hoppa över egengjorda hinder i den delen är lite ledsna men så är det ju med skogsbruk; träden kan inte växa för evigt och det ska planteras nya där de nersågade har stått.

Jag har även tagit en liten tur till Erikshjälpen i Genarp och kollat utbudet; det är alltid kul att snoka runt där lite och uppenbarligen är det fler än jag som tycker detta för affären är alltid mycket välbesökt med en full parkering utanför trots att Genarp bara är en liten byhåla in the middle of nowhere om ni frågar mig 🙂 !

Varde ljus!

Igår var jag och en god vän på Hallongården utanför Trelleborg på ljusstöpning.

Jag var lite fundersam efter mina försök att dreja tillsammans med Henrik förra sommaren (läs: han fick absolut in snitsen, jag…inte alls…)men idag gick det betydligt bättre och det som man behövde mest av var nog tålamod.

Om ni tittar på de tre sista bilderna så ser ni mina alster och den sista bilden föreställer inte några muffins utan braständare (en röra av spån och smält stearin).

Vi var ca 20 kvinnor (och inte en enda man) som ägnade oss åt stearindoppning i nästan 4 timmar med en fikapaus då vi serverades några av de godaste sconsen jag ätit och med diverse tillbehör (baserade på hallon ”så klart”).

Jag kan absolut rekommendera denna aktivitet och den passar såväl gammal som ung. De yngsta deltagarna var några tonåringar och sedan var det kvinnor i alla åldrar upp till +60.

Passar även som gruppaktivitet tycker jag och man behöver inte vara händig utan får bra hjälp vid behov. Dessutom väljer man själv hur många ljus man vill stöpa och utseendet på dessa.

Måndag- ljusstöpning

Idag har jag haft fullt upp!

Först på schemat stod träning för Nina och vi jobbar vidare med skolor i trav och galopp, att variera tempot i galoppen och samla densamma mer och mer, lite passage, ökningar…tja…det ”gamla vanliga” helt enkelt.

Jag hann knappt hem förrän det var dags att blir upphämtad av min goda vän Åsa som skulle köra oss till ett event som var väldigt långt ifrån ”det gamla vanliga”- vi skulle stöpa ljus.

Detta, i dess enklaste form gjorde jag på låg eller möjligen mellanstadiet då vi hällde smält stearin i mjölkkartonger men idag var det betydligt mer avancerat än så ha ha ha.

Mer om detta och fler bilder i separat inlägg imorgon!

Självkörande bilar

Ett fenomen jag aldrig tidigare kommit i kontakt med IRL men som vi såg när vi var i San Francisco var självkörande bilar!

De var inte många och de swischade förbi innan jag hann ta några kort så bilden ovan har jag snott från nätet.

Har ni sett självkörande bilar i verkligheten eller rent av åkt i en?

Skulle ni VÅGA åka i en sådan bil?

Ärligt talat hade jag inte vågat. Kanske beror det på min avsaknad av tillräckliga kunskaper men i dagsläget finns det inte en chans att jag hade låtit ett sådant fordon transportera mig. Varken i en storstad eller ens på en öde motorväg.

Söndag- lera

Runt 8 plusgrader idag och även om våra bilar och en del annat också är leriga så det räcker och blir över så väljer jag hellre detta än både snö och isgata.

Henrik tycker att det är hemskt med leran på landet men jag förklarade att snöstyltor, att halka på is, knöggel i hagarna som ökar risken för vrickningar med 7800 %, frusen kran och dito vatten i hästarnas hinkar, svårstartad åkgräsklippare och risk att underlaget i ridhuset fryser….bland NÅGRA inte så kul grejer…gör att jag som sagt föredrar gyttjan. Hästägaren har talat….

Jag och Frenchie var ute på tur i morse och halva ritten såg jag knappt var vi red för det tog tid innan det blev hjälpligt ljust i skogen. Men jag kunde ändå träna på det jag hade föresatt mig; byten och samlad galopp.

Nu är planen att göra pannbiffar som jag plötsligt blev sugen på!

Minns ni korten?

Ni som är i min ålder; minns ni dessa?

Kanske lät era föräldrar rent av trycka upp sådana här kort om ni blev konfirmerade (inte jag)?

Jag har nog fortfarande kvar en hel hög från klasskamrater och kompisar men egentligen känns det i efterhand som en väldigt konstig pryl, eller?

Och idag görs de väl inte längre gissar jag?