Månadsarkiv: april 2024

Onsdag- litet väderbakslag och lastningsproblem

Fick denna bild skickad till mig på jobbet i morse av Henrik och den skulle illustrera en ovälkommen gäst; snön!

Som synes var den bara av puderkaraktär och som den självutnämnda skåneväderexperten bedömde jag att den inte skulle påverka dagens planer eftersom utebanan redan hade blivit för blöt av gårdagens regn för att kunna användas fast den står så välharvad. Så det fick bli ridning i ridhuset fast jag hade hoppats att hästmotionen just där skulle vara avslutad för säsongen.

Och eftersom jag är just självutnämnd väderexpert vet jag att det kan komma bakslag som detta hela april så även om jag hade packat ner Bibbis vintertäcke och 2 av Frenchies så lät jag ett av hans vara kvar och det kom väl till pass idag eftersom han har varit helklippt och det var en minusgrad. Så lätt låter jag mig inte luras av vädret….

På tal om ”självutnämnd expert” anser jag mig vara detta främst vad gäller lastning och idag väntar jag besök av en buse som har varit här flera gånger för att låna ridhuset.

Det är en ponny som ibland bestämmer sig för att inte låta sig lastas så några gånger har det inte blivit något med ryttarens planerade besök på Ryhus kan man säga.

Lösningen just nu är att en stallkamrat till ponnyn får följa med (också en ponny)- det är ju ETT sätt att ”lösa” problemet.

Jag har hittills bara i skrift och i förbifarten nämnt att jag är ”lastningsexpert” för jag vill inte pådyvla någon min hjälp (som inte är gratis), sedan får folk göra som de vill och vad som funkar för dom.

Annonskoll?

Som en spin-off på gårdagens inlägg om att köpa hästsaker (eller inte) undrar jag idag om ni köper alla hästprylar ni behöver i en faktisk eller onlinebutik eller om ni även har koll på begagnatmarknaden och köper en del på annons från privatpersoner?

Har ni i så fall gjort några fynd eller tycker ni att det är för riskabelt att köpa av främlingar om ni inte kan besöka dom utan grejerna ska skickas? Eller vill ni alltid ha nytt?

Själv har jag fått det här med annonsköp med nappflaskan kan man säga; min pappa har i alla tider köpt gud och allting genom dåtidens radannonser i Sydsvenskan och fyndat hur mycket som helst.

Således köptes tex min första bil på detta viset; den var utannonserad för 4200 kronor och min far, som är en tvångsmässig prutare hjälpte mig att få den för 3800 kronor. Och på den vägen är det.

Jag bor ju nära en storstad (Malmö) men är även medlem i diverse ”bysidor” på Facebook där även hästgrejer annonseras och detta tillsammans med att jag har både tid och möjlighet (bil) gör att jag ibland gör riktiga fynd när privatpersoner säljer whatever.

Jag har köpt årsförbrukningar av spånpellets på detta viset, uppsittningpallar, harvar, skottkärror och jag vet inte allt till stallet. Många grejer för inga pengar alls.

Jag kan inte minnas när jag köpte ett schabrak i en affär senast men däremot har jag köpt en hel del av privatpersoner, nästan alla helt nya- som det på bilden ovan.

Jag har också köpt hindermaterial (bommar och stöd), täcken, foder, min vattenslang med slangvinda som jag tvättar hästarna med, stolpar till hagarna, elaggregatet, uppbindningskedjorna och fodertunnor på detta vis.

Det finns mycket pengar att spara om man ids!

Evighetsprylar

Nyligen, medan jag kratsade Frenchies hovar slog det mig att jag nog aldrig har köpt en hovkrats!

Eller, jag gjorde det måhända någon gång för ca 40 år sedan om det räknas men jag kan inte komma ihåg det.

Det jag fortfarande minns var att jag på en av mina första hopptävlingar med egen häst (Menelli) var placerad i 2 klasser på Burlövs ryttarförening och där fick en röd hovkrats i pris i den ena klassen och en blå i den andra 🙂 . ”Fattiga” priser även på den tiden….men jag har dom fortfarande!!!!!

Hur som helst; jag tenderar att kunna ha mina ”hästsaker” i en evighet och äger massvis med prylar som har minst 20 år på nacken.

Och mycket har jag fått så de gånger jag åker till en affär för att köpa något till mig själv eller hästen/ stallet är lätträknade.

Visst; rena förbrukningsgrejer köper jag så klart men tex grimskaft, sporrar, borstar för att ta några exempel kan jag ha hur länge som helst. De går varken sönder, slits ut eller tappas bort.

I vintras tappade jag….kors i taket….en brodd i Frenchies box och jag väntar fortfarande på att den ska klonka till i grepen när jag mockar 🙂 !

Är ni likadana eller shoppar ni ofta; för att det behövs eller bara för att förnya er?

Måndag- verklighet snart?

Detta var ett av dagens mer eller mindre trovärdiga aprilskämt men tro mig; just detta tror jag kommer att bli verklighet ”någon gång” (kanske redan under min levnad) om dressyren finns kvar as we know it. Vad tror ni? Och hade det inte varit underbart att förlita sig på en maskin och inte kunna skylla på att domaren ”inte gillar fuxar”, ”föredrar fullblodslika hästar”, ”inte kan se att en häst bara sprattlar med benen” och annat man hört (och tyckt???) genom åren!

Själv tycker jag att dagens domare i princip alltid har klart för sig och det är mycket sällan jag inte håller med om det som skrivs in min kritik.

Den jag litar mest på av alla är dock min tränare och där har vi varit idag och avverkat ännu ett dressyrpass. En del har förbättrats, annat irriterar mig att jag inte får så bra kläm på men jag fick, som ofta, bra ögonöppnare att ta med mig hem och fila på; denna gången vad gäller seriebytena.

Jag måste ha Frenchie mer loss och inte låta honom dra upp huvudet det minsta samtidigt som jag sitter tungt på min egen häck och inte lyfter ur sadeln; så kan man sammanfatta ”problemet” när bytena inte blir bra.

Jag anser att Molly aldrig visar intresse för tv:n men här en bild som Henke tog i morse hävdandes att ”Molly tittar på naturprogram” och det är absolut svårt att förneka 🙂 .

Dream on….eller?

Jag läser relativt ofta inlägg på Facebook där någon söker en hovslagare som kan slå på en tappsko akut eftersom man inte får tag på sin ordinarie hovslagare eller rent av någon som önskar en vanlig skoning till sin häst av samma anledning (onåbar egen hovslagare).

Varje gång jag läser dylika annonser tänker jag ”lycka till att hitta någon” för i min värld så är de vettiga/ duktiga hovslagarna fullt upptagna med egna kunder och har varken tid eller lust att akut slänga sig iväg för att sko en vilt främmande persons häst. Men kanske är det inte alls så?

Samma sak när folk nu söker ”småbalshö av god kvalité och gärna med analys” i Skåne! Även där önskar jag dessa hö-letare lycka till för jag tror inte att de förstår hur otroligt svårt det är att ens hitta småbalshö som överlevt den fuktiga och regniga hösten och vintern i Skåne. Det var otroliga svårigheter att hitta stråfoder redan i höstas så jag kan aldrig tänka mig att det är lättare nu men även där har jag kanske helfel?

Och förstå mig rätt…folk får givetvis annonsera efter precis vad de vill men ibland känns dessa annonser otroligt naiva och jag undrar verkligen hur många som söker det de verkar tro är så lätt att finna?