Inlägg av

Skrivet

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Din häst har ordinerats Metacam och du har hämtat ut medicin för minst 10 dagars användning.

Innan du hinner påbörja medicineringen avlivas din häst.

En stallkamrat blir samtidigt ordinerad Metacam till SIN halt häst.

Vad gör du:

* Erbjuder stallkamraten att köpa din medicin till reducerat pris.

* Skänker bort medicinen (värde ca 500 kronor).

* Sparar medicinen för framtida bruk.

* Slänger medicinen/ lämnar den till apoteket för destruktion.

Skrivet

Måndag- landsvägsskolor

Idag har jag både börjat och slutat min djurdag i mörker.

Först ut var Soya som jag cyklade med klockan 6 i morse då det fortfarande var väldigt svart ute. Turligt nog kunde vi hålla oss på en enslig grusväg som cykellampan lyste upp i alla fall hjälpligt men jag får nog säga att mörker-motion inte är min grej.

Efter jobbet var det Vickes tur att röra på benen och det hann bli ganska mörkt innan vi var hemma i stallet igen.

Jag  började passet med 10 minuters skritt och avslutade med 15 minuters dito medan jag däremellan höll igång i både trav och galopp i en halvtimme utmed grusvägarna.

Det blev en hel del skolor- jag tycker att det är ganska bra att öva dom just utmed långa och smala vägar- man kan ju liksom hålla på ända tills det känns bra utan några störande kortsidor som dyker upp :).

Skämt så sido men för Vickes del passar det även bra att göra skolorna ute då hans form automatiskt då blir lite högre när han tittar sig omkring :), i ridhuset tappar han ibland ner huvudet för lätt och kryper ihop.

Nu när jag inte behöver träna på att sitta obehindrat i traven kunde jag också jobba med att samla traven en del och det fungerade fint.

Skrivet

Så ska det se ut

Kolla in det här iskalla ekipaget :)!

http://www.youtube.com/watch?v=eYcICu_vOmA#t=366

Verkligen hatten av för dom!

Själv har jag alltid förespråkat att man i alla fall IBLAND ska träna hästen under icke optimala förhållanden så att man vid behov KAN rida även i sådana situationer- på tävling tex.

Minns när jag åkte till en tävling med Archie, då 5 år och skulle rida 2 LB.

Det började ösregna tämligen omgående och regnade sedan utan uppehåll under hela tävlingsdagen som dessutom var utomhus.

Med facit i hand fattar jag inte att jag inte gav upp och körde hem- det fanns ingenstans att skyla sig och jag var genomvåt men tro mig- Archie gick som ett urverk och var placerad i båda klasserna, fullständigt oberörd av regnet.

Till och med Vicks har ju redan fått prova på ”regn-ridning” på tävling och även han skötte sig helt perfekt och plaskade omkring på den dyngsura banan utan att vifta på sina vackra spets-öron. Placering blev det dessutom :).

Skrivet

Veckan som gått

En regnig vecka har passerat och nu ser våra hagar mest ut som gyttjepölar- tråkigt men jag vet erfarenhetsmässigt att det är så det ser ut nästan överallt i Skåne och inte bara hos oss.

Vicke och jag fortsätter vårt gemensamma dressyrarbete och det går bättre och bättre och är väldigt roligt.

Den gångna veckan är den första på hur länge som helst som jag inte har varit iväg och tävlat men så som vädret har varit hela helgen (mest ösregn) så kan jag inte påstå att jag har saknat det.

Den gångna veckan är också den första sedan början av juli som jag inte har ridit Zack och som jag redan har berättat så är detta ett avslutat kapitel för min del.

Jag har dock inte blivit avskräckt från att rida och tävla 2 hästar framöver och om tillfälle skulle ges men då måste även den andra hästen stå på samma anläggning som Vicke om jag ska orka.

Eftersom jag rider Vicke minst 6 dagar i veckan kan jag inte påstå att jag har för lite att göra i stallet- framför allt nu när det blir mörkt så fort och möjligheterna till att rida ut därmed minskar för min del eftersom jag vägrar och inte vågar rida när man inte ser något utomhus.

I fredags inleddes den första i en serie av lediga fredagar för min del och jag njöt verkligen av att kunna ta den lugnare än vanligt på vardagarna och gå och småpyssla med sådant jag tycker är kul- precis så som en semesterdag ska tillbringas enligt mig!

Skrivet

Mera söndag- tack och lov för ridhus

Ja, med regn mest hela dagen är jag glad att vi har ridhus på anläggningen…eller glad…det är ju som jag redan nämnt en FÖRUTSÄTTNING för min del.

Så fast det öste ner ute satt jag och red torr och varm på Vicke i ridhuset och vi tränade på det som vi tränar för det mesta- skänkelvikningar, skolor, tempoväxlingar i galopp och förvänd galopp.

Det är bara att nöta på och jag tycker att det går bättre och bättre.

Sedan jag började rida med spö finns det en helt annan elektricitet i Vicke- man behöver bara nudda honom med piskan för att han ska reagera rejält och den extra energi han får då gör att det mesta känns bättre.

Det roliga är att jag mest rider i trav numera- vem kunde tro det för bara några veckor sedan :)!

Skrivet

Söndag- till och med jag fick nog

Idag gjorde jag något jag gör extremt sällan- inte ens några gånger om året faktiskt; jag tog in Vicke från hagen ”i förtid”, dvs innan alla hästarna togs in.

När regnet hade vräkt ner i nästan 2 timmar och jag dessutom visste hur hans hage ser ut- bara en enda stor vattenpöl med djup lera så tyckte jag faktiskt att han skulle ha det bättre i sin torra box.

Som tur var så var en av stallets hästar redan inne- annars hade jag inte vågat lämna honom ensam och jag gissar att dom båda var tacksamma över att få komma in.

Vicke såg helt världsfrånvänd ut när jag sprang ner till hagen- stod med huvudet djupt nersänkt och jag  gissar som sagt att han inte kände någon större sorg över att tas ur detta meditativa tillstånd.

Jag är ju annars den största förespråkaren för att hästarna ska få vara ute så mycket det går men en sådan här dag- nej tack! Det fick räcka med de 3 timmarna han trots allt var ute.

När regnet vräker ner, vätan har gått igenom täcket och det inte finns något annat att göra än att stå och glo rakt upp och ner då kan man få göra ett undantag utan dåligt samvete tycker jag.

Skrivet

Rida före och efter förlossning

Sitter och läser denna artikel och funderar över hur ofta jag faktiskt läst om kvinnliga ryttare som på rekordtid varit tillbaka i sadeln och till och med på tävlingsbanorna efter en förlossning.

Det är så klart upp till var och en hur man vill göra men jag hoppas verkligen att de som läser inser att detta inte är något ideal att sträva efter- inte enligt mig i alla fall.

Dessutom hoppas jag också att man förstår att livet inte blir som man har tänkt sig alla gånger och att just en förlossning verkligen kan skilja sig åt hur mycket som helst precis som det fortsatta föräldralivet efter denna.

Man kan ha aldrig så många ambitioner att man ska göra si eller så efter att man har fött sitt barn men man råder inte alla gånger över varken kroppen eller psyket vilket jag har sett på nära håll flera gånger.

Man kan få både förlossningsdepressioner och diverse fysiska följdåkommor efter förlossningen som gör att man knappt orkar ta hand om sig själv och sitt barn- än mindre tänka på något så banalt i detta sammanhang som en HÄST.

Och att som vissa skryta över att man har ridit in i det sista tycker jag bara är korkat- jag har personligen väldigt svårt att förstå sådant risktagande och kom nu inte dragandes med att man känner sin egen häst bäst själv och annat dravel för man kan känna sig häst hur mycket man vill- rena olyckor kan ingen råda över eller förutspå.

Sedan kan så klart hästen snubbla i skritt vare sig man är höggravid eller inte men just i den perioden av ens liv har jag som sagt svårt att förstå att man vill riskera något.

Hästarna och ridningen försvinner inte bara för att man gör ett uppehåll och känner man att man måste rusa ut från förlossningen och genast sätta igång med att rida undrar i alla fall jag om allt står helt rätt till med ens prioriteringar.

Vi lever inte längre på 1800-talet där vi måste rusa in från åkern för att föda för att dagen därpå vara tvungna att stå på samma åker igen och det tycker jag att vi inte bara ska vara tacksamma över utan också utnyttja utan att hetsa iväg. Hästarna finns kvar….jag lovar!