Idag fortsatte dressyrarbetet med Vicke, nu under Christinas vakande öga.

Vi hann inte med så mycket mer än skänkelvikningar, tempoväxlingar i trav och galopp samt övergångar mellan trav och galopp men det är bättre med kvalitet än kvantitet som min gamla svensklärare brukade säga.

Vicke kändes fin och det går bättre och bättre med det mesta så jag klagar inte :).

Hemma insåg jag att det fanns en hel del hallon att plocka- visst är det hösthallon men det känns ändå lite konstigt att plocka hallon i oktober :).

Numera är alla åtkomliga päron nertagna  men äpplena brukar dingla i sina grenar i säkert en månad till i alla fall.

Ridning av båda hästarna även idag och först ut var Zack.

Han och jag tränade för Hans och idag fokuserade vi på skolorna som jag hade bett honom att titta lite extra på.

Jag har för dålig känsla för de egentligen ser ut och om jag gör dom tillräckligt korrekt och fick jättebra hjälp med detta idag.

Bara tänket ”öppna- som början på en volt- sluta- som slutet på en volt” som jag ibland glömmer hjälpte mig mycket.

Jag berättade också för Hans om hur Zack inne på tävlingsbanan kan få väldigt styva ben i galoppen vilket dels gör att han vill gå i ett hastigare tempo än vad jag vill och dels ibland gör att han kommer för högt upp med nacken vilket flera domare påtalat.

Hans tips var att utnyttja hörnorna till att få ner nacken på honom lite- det finns inte så många andra alternativ när man befinner sig på ett så litet fyrkantsspår (om man rider på kort bana som jag oftast gör).

Nu när jag kan få en helt annat galopp på hemmaplan inser jag skillnaden mellan ”ban-galoppen” och ”hemma-galoppen” och den förstnämnda måste bli mer lik den sistnämnda- då kommer det att bli ljuvligt!

Fortfarande ”i gasen” efter den utmärkta träningen gav jag mig i kast med mitt eget djur och provade att rida skolor med honom också.

Det gick riktigt bra och medan jag var mitt uppe i ridningen slog det mig vad Vickes och mitt största ”problem” är just nu- jag rider honom för dåligt mellan hand och skänkel.

Jag har en stark känsla av att föregående mycket skickliga ryttare inte hasat runt som jag utan haft en annan bålstabilitet tex  och när jag liksom skärpte mig idag så blev det helt annan ridning.

Jag har ju hela tiden tyckt att Vicke är ”sladdrig” i kroppen och det beror delvis på den rörliga ryggen, att han ändå bara är 6 år men också som sagt att jag som ryttare inte ridit ihop honom så bra som jag skulle kunna.

Här får jag väl skylla dels på att jag velat vara lite försiktig med en ny häst men också att jag ju knappt kunde sitta ner på honom i början.

Men nu får jag skärpa mig :)!

Och när jag provade att göra några enkla byten idag tex och med mitt ”nya tänk” så blev de riktigt fina och hästen föll inte isär så som jag tycker att han ibland gör.

Väldigt givande hästdag tycker jag och det var roligt att kunna analysera sin ridning lite djupare och också märka resultat av tänket direkt.