Alltså…mina ständiga påminnelser om hur liten hästvärlden är börjar ju nästan anta komiska proportioner- man kan inte ”gömma sig” någonstans.

Idag när jag kom till stallet möttes jag av inte ett utan 3 bekanta ansikten som så vitt jag vet aldrig varit på ”min” anläggning förut- bloggläsaren Madeleine, hennes kompis som på söndagens tävling kom fram och presenterade sig som ännu en bloggläsare och deras sällskap som jag inte tror är bloggläsare men som jag är vän med på FB och som jag har tävlat mot ”tusen” gånger.

De skulle titta på en saluhäst och smög inte omkring i buskarna för att spionera på varken mig eller Vicke men nu fick de i alla fall träffa oss båda :)!

Givetvis har vi 4 också hur många gemensamma vänner och bekanta som helst, det konstaterade jag och Madeleine redan för över 2 år sedan då jag träffade henne första gången (hon hade sett min annons på Archie och kom för att provrida).

Vad gäller Vicke hoppas jag att de fick en positiv bild när de såg honom som hastigast i ridhuset.

Jag red som vanligt mest basic-ridning med kontroll på form och tempo men la också in en del förvänd galopp i stärkande syfte och några ryggningar för att kolla om Vicke ”visste hur man gör” 🙂  (det vet han).

I galoppen tänker jag mycket på att Vicke ska gå för helt ”hängande ben” (mina då alltså 🙂 ), jag ska inte behöva påminna honom om att hålla igång varken gångart eller tempo utan han ska bara gå som han gör tills jag meddelar annat.

Med Zack fungerar detta numera super faktiskt, visst måste man påminna honom någon mycket sällsynt gång men jag har lärt mig min läxa av och med Archie som jag ”bearbetade” med skänklarna ständigt, ständigt och utan att det egentligen gav så mycket effekt (som det BORDE med tanke på det myckna drivandet i alla fall).

Morgonens ridning av Zack blev i mångt en repris av gårdagen, dock utan föregående försovning:).

Linjerna ur LA:1 repeterades och jag kom också ihåg att checka av den ökade skritten i vilken Zack vevade ovanligt mycket med huvudet på sista tävlingen.

Nu när jag inte längre behöver rida i nästan mellangalopp för att slippa ”travgaloppen” som jag fick göra i somras har jag börjat tänka på att försöka få till något som kan liknas vid samling (stående skämt från Hans; ”där kom ett steg som nästan skulle kunna kallas samling” 🙂 ).

Jag fortsatte med de enkla bytena och i dessa märks det ju gigantisk skillnad om man galopperar lite samlat mot i nästan lite övertempo- både avbrotten och fattningarna sker både lättare och mycket mer korrekt med samling, så klart.

I traven gjorde jag några ökningar, skänkelvikningar och skolor- är mest osäker på hur de sistnämnda egentligen SER ut (Zack gör dom ganska lätt men frågan är om de är så korrekta) så det ska jag be Hans att titta lite extra på vid nästa träning.

Dagens omdöme om tjockisen får bli en ny guldstjärna tycker den måhända partiska ryttaren :).

I morse hände något som händer typ var tredje år eller nåt….jag hade glömt att ställa klockan och försov mig med en hel timme.

Inte så bra eftersom jag skulle rida det lilla röda djuret innan jobbet men är man effektiviteten personifierad så gick det ändå.

Zack är verkligen inne i ett gott flow just nu och…jag trodde aldrig dessa ord skulle komma över mina läppar men jag ville nästan inte sluta galoppera idag 🙂 så härlig känsla hade jag!

Det beror faktiskt inte på att jag vant mig vid den gamla ”travgaloppen” utan det ÄR en annan galopp som kommer ur det lilla livet och det känns emellanåt riktigt lätt och bärigt- men våra mått mätt.

Idag började jag introducera de enkla bytena på allvar (så som de ligger i MSV C:1) och med en pistol mot våra huvuden skulle vi nog kunna få både 6:or och 7:or på dessa på tävling redan nu- i alla fall så som Zack gjorde dom idag.

Betänk att jag för 2 månader sedan inte kunde föreställa mig en övergång mellan galopp och skritt utan en halv långsidas bromssträcka :)!

Nej, lilla röd måste helt klart få en liten guldstjärna för dagens jobb som även inkluderade lite travökningar- dom fick vi inte till så bra på tävlingen sist och eftersom jag påstår att det är vårt paradnummer så behövde dom checkas av och jobbas med lite.

På eftermiddagen var det dags att ta sig an den bruna hästen och för hans del stod en skritt-runda på schemat.

Även om det blåste en del så sken solen och vi var ute i nästan en timme och skrittade omkring på både grusvägar, stubbåker och asfalt och hittade till och med en liten backe där vi klättrade lite.

Lite får-terapi hanns också med- vi var helt enkelt tvingade att passera några fårhagar för att komma vidare på vår tur och även om Vicke utstötte en del fnysande läten då och då så lät han sig övertygas att fåren inte skulle äta upp honom. Bra där!