Inlägg av

Skrivet

Lämna bort djuren- vad tycker ni?

Rubrik-frågan har tyvärr aktualiserats igen i samband med att vi fick lämna kvar Soya på djursjukhuset i Malmö- det var INTE lätt tyckte jag.

Och så mesig och knäpp har jag ALLTID varit men snacka om att jag också inte resonerar det minsta lilla logiskt:

För medan jag tycker att ANDRA kan lämna både sina hundar och hästar utan att bekymra sig klarar jag inte av det för egen del.

Jag vet egentligen inte vad jag tror ska hända och det HAR aldrig hänt någonting de gånger jag rest bort och lämnat den häst jag då ägt i andras vård men fråga de som varit ”utvalda”- de har fått instruktioner som om de skulle övervaka ett kärnkraftsverk.

Mina tidigare hästar har alla varit fogliga och lättskötta som få och Soya accepterar också glatt alla människor men jag är ändå full av tvivel kring hur hon tex skulle känna det om jag lämnade iväg henne till….tja vem som helst egentligen eftersom hon inte är van vid att ”lämnas bort”.

Skulle hon känna sig övergiven och undra var vi har tagit vägen? Ja, förmodligen lägger jag in på tok för mycket mänskliga känslor och aspekter i det hela och det är alltså verkligen ”mina barn och andras ungar” över mitt resonemang- det VET jag.

Men hur är ni kära läsare? Kan ni lämna bort hundar och/ eller hästar utan problem? Gör ni det ofta/ ibland/ aldrig? Skriver ni skötselråds-romaner?

Skrivet

Mera fredag- tomt

Usch vad tomt det känns hemma utan lilla Lillan- det säger både maken och jag.

Jag har fler gånger tyckt att jag har hört hennes steg i huset men känner jag Soyis rätt är hon i full färd med att charma brallorna av all personal på djursjukhuset- hon brukar ha den effekten på folk :).

Eftersom hon har både lunginflammation och har haft flera EP-anfall han man gjort  i ordning som ett halvt eget rum åt henne- och ärligt talat…för 3000:– dygnet skulle de banne mig ha gett henne en egen villa!

Och charmar hon inte personalen så gör hon väl det hon gör bäst- SOVER!

Sova lär jag också göra tidigt i kväll- vi var inte hemma förrän vid halv två i natt så det blev 4 timmars sömn innan jobbet.

Dagens Kreon var lika fin som igår- det blev 30 minuters ridning, 20 minuter på gräsbanan och 10 på grus-diton.

Fortfarande rider jag inga skolor eller andra rörelser utan koncentrerar mig på min egen sits och Kreons form, takt och tempo.

Skrivet

Fredag- Soya på sjukhus

Som jag nämnde lite hastigt igår fick Soya epilepsianfall IGEN och inte bara ett utan sammanlagt 3 stycken!

Anfallen som sådana var förhållandevis ”milda” även om det som alltid ser otroligt hemskt och plågsamt ut (hon tuggar fradga och kissar på sig) men hennes andning blev efter det andra anfallet väl ansträngd, som om hon liksom småflåsade fast med stängd mun (bukandning heter det väl).

För att göra en lång historia kort bestämd vi efter det tredje anfallet runt 23-tiden att åka in med henne akut just på grund av andningen och väl på djursjukhuset blev det bestämt att hon skulle läggas in och behandlas för misstänkt lunginflammation.

Den undersökande veterinärens teori var att det kanske var kennelhosta som utvecklats till lunginflammation men det tror jag faktisk inte en sekund på då Soya i princip ALDRIG träffar andra hundar och inte har träffat någon på hur länge som helst.

Oavsett vilket, det finns många orsaker till lunginflammation, så ska hon nu ligga inne över helgen och få antibiotika intravenöst.

En annan veterinär ringde upp mig efter dagens rond och rapporterade att Soya redan andas bättre och om jag verkligen propsade på det kunde vi prova att ta hem henne men jag kände att det är dumt att riskera något även om jag har en känsla av lite ”over-kill-behandlingar” på just djursjukhuset i Malmö (se inlägg från igår).

Men jag tar inga risker, Soya är ju försäkrad (dygnskostnaden är tydligen 3.000:-) och när det gäller just att andas kan man ju själv tänka sig hur det känns att inte få ordentligt med luft så det är lika bra att de medicinerar henne effektivare där.

Jag bad också om att få påbörja behandling mot EP-anfallen med Pexion, ett väldigt nytt medel på marknaden med färre biverkningar än det traditionella medlet man brukar ge (Fenemal)- så får vi se hur det går.

Nattens veterinär trodde att det nersatta immunförsvaret kunde vara orsaken till gårdagens tre anfall och det är bara att hoppas att hon har rätt.

Verkligen tråkigt är det och jag tycker att det är så jobbigt att inte få ha henne hemma men som sagt får jag ändå lita på att detta är det bästa sättet att få en så snabb läkning som möjligt.

Skrivet

Dagens (tränar och tränings)fråga

Idag tycker jag att vi ska diskutera TRÄNINGAR.

Hur ofta tränar du för tränare?

Vad kostar det?

Kommer tränaren till dig eller kör du till tränaren?

Skulle du vilja träna oftare än vad du gör eller känns det lagom med den frekvens du har idag och OM du skulle vilja tränare oftare-  vad hindrar dig?

Själv har jag alltid tränat minst en gång i veckan och ibland till och med två- jag tycker att det är jätteroligt!

Hade jag haft råd hade jag tränat ännu oftare, nu är det dels pengarna men delvis också ”böket” med att köra iväg flera gånger i veckan som gör att jag avstår.

Vanligtvis tränar jag ju för Christina en gång i veckan (kostar 350:-) och då kommer hon till vår anläggning vilket är mycket praktiskt och tidsbesparande, särskilt vintertid.

Utöver detta brukar jag köra Kreon till X en gång i veckan (kostar 450:-) vilket tar ca 25 minuter enkel resa.

Hade Christina kommit till vår anläggning ytterligare en gång i veckan hade jag nog tränat då också men att köra iväg en gång till på vardagkvällar tycker jag blir för omständligt faktiskt- särskilt då det inte ”behövs” utan mer skulle vara för att jag tycker att det är roligt.

Skrivet

Ett tack från en bloggläsare till er andra!

Igår publicerade jag en fråga från en bloggläsare kring vilken nivå man ska/ kan tävla på och idag kom denna kommentar från henne:

Här kommer några rader till de som varit snälla att svara:

Hej och tack så mkt för att ni svarat på min fråga!

Det var intressant och roligt att läsa era svar.

Precis som flera av er skrivit så tycker även jag att det är roligare att tävla på lite högre nivå.

Hästen och jag tränar på msv nivå, men den har inte gången eller registret som kanske krävs.

Den har inte heller den storlek eller utstrålning som många av dagens dressyrhästar har och därför ser det antagligen värre ut än vad det är.

För att citera mina vänner så ser det ut – som om en liten glad tax kommit in bland en flock tjusiga Greyhounds – när vi äntrar framridningsbanan.

Jag är nöjd och glad med min häst och ser bara tävlingsmomentet som ett sätt att komma ut och träna och ha roligt. Att vi inte kan vara i närheten av pallplats har jag helt klart för mig, men jag försöker visa upp min häst så väl jag kan och rida korrekt och noga.

Anledningen att jag ställde frågan via Birgitta var att jag fått höra så tråkiga kommentarer, både rakt ut och bakom ryggen.

Många av kommentarerna går ut på att man ska hålla sig till de klasser man hör hemma, men det har också varit en del taskiga påhopp.

Därför var jag nyfiken på att höra hur ni andra resonerar kring vilka ekipage som ska ”få lov” att delta i vilka klasser.

Är vi som inte har den optimala dressyrkusen dömda att för evigt harvar runt i LC om ens det?

Till min glädje verkar ni resonera som jag!

Tack till er som svarade och tack till Birgitta som ville ta med min fråga.

Skrivet

Torsdag- roligt och tråkigt

Om vi ska klara av det tråkiga först så fick ett nytt epilepsianfall hos Soya idag mig att i alla fall bestämma mig för att börja medicinera henne och ta risken med eventuella biverkningar.

Jag ska ringa veterinären imorgon och så får vi se hur det går.

Efter en så dyster händelse var det i alla fall skönt att Kreon var på sitt soligaste humör- precis som vädret har varit hela dagen.

Hade någon bloggläsare sett honom idag skulle han/ hon nog ha sagt något i stil med ”men herregud vad den där dressyrkärringen överdriver- det ser ju vem som helst att det här är världens snällaste häst”.

Och idag var det verkligen helt underbart att rida- så där så att man måste behärska sig för att  inte göra det för länge.

Med kandaret på galopperade jag omkring på den långa gräsbanan med enda fokus på att ha hästen rak och försöka göra små tempoväxlingar och det KÄNDES i alla fall jättebra.

Även när jag travade runt en liten stund hade jag en bra känsla och då valde jag att skritta ut på en lite längre tur på en väg där jag vanligtvis inte vågar rida av rädsla att möta stora lastbilar och dundrande motorcyklar.

Men eftersom det är helgdag idag och väldigt lugnt på vägarna tog jag chansen och hade tur som inte mötte annat än en cyklist och en bil.

Skrivet

”Onödig” veterinärvård?

Hade en intressant diskussion med några arbetskamrater gällande veterinärvård vad gäller hundar och katter där vi ibland känt oss ”skinnade” i den bemärkelsen att vi känt att allt som utförts med våra djur kanske inte varit helt berättigat utan snarare mer åt over-kill-hållet (och kostat därefter).

Jag har faktiskt aldrig upplevt att man gjort undersökningar/ gett medicner eller utfört annan behandling så att säga i onödan med mina hästar men jag minns för några år sedan då Soya bröt av en pytte-bit av en hörntand.

Det veterinärbesöket kändes i efterhand otroligt överdrivet (och kostade EFTER att försäkringsbolaget betalat sin del ca 3.500:–)  .

Till att börja med SÖVDE man min supersnälla hund som inte hade det minsta obehag av sin avbrutna tand och bara det kändes överdrivet- bara för att undersöka en tand liksom.

Och de rekommendationer vi fick var nästan ännu värre; man ville att vi skulle komma på en uppföljning om 6 månader, att Soya skulle äta smärtstillande medicin i 10 dagar och att vi skulle ge henne ett speciellt tandfoder (!). Allt detta utan att man ansåg att  tanden VAR till besvär för då hade det ju givetvis varit en annan sak.

Jag skäms inte att säga att vi inte gjorde något av det- jo, medicinen gav jag väl i kanske 2-3 dagar men slutade då det kändes helt obefogat (hunden var som sagt fullständigt opåverkad av tanden)  och när jag efter en tid bad hästtandläkare Torbjörn L att titta på Soya så menade han att man inte skulle göra NÅGOT med tanden vilket vi inte heller har gjort under de mer än 3 år som har förflutit sedan dess.

Har ni någon gång känt er överkörda/lurade/ uppskörtade?

Jag tror att djurägare många gånger både vill göra ALLT i sin makt för sitt djur OCH saknar tillräckliga kunskaper att ifrågasätta och även om seriösa kliniker/ veterinären inte borde göra ”onödiga” undersökningar så kanske det ändå kan förekomma, eller vad tror ni?

Och att försäkringssystemet också kan inbjuda till detta kanske också spelar roll?

För  kanske är det även så att djurägarna SJÄLVA också vill ha lite over-kill-undersökningar ”eftersom det mesta ändå går på försäkringen”.

Tankar/ teorier/ åsikter?