I morse var jag faktiskt tvungen att titta en extra gång på klockan när jag körde till stallet vid 5.40- det var så mörkt ute att jag nästan undrade om jag hade vaknat en timme för tidigt.

Väldigt trist med detta mörker och det är precis samma sak på kvällarna- det går snabbt att man inte ser Soya i trädgården när hon springer ut på sin sista kisserunda.

Eftersom förra veckans longering föll så väl ut bestämde jag mig för att köra en repris idag och det var nog en bra plan för när jag kom till stallet blåste det rejält- inget uteridningsväder precis men bra att öva i när man står tryggt på marken he he.

Vi gick ut på ”vår” jätteåker (av någon anledning tycks jag vara den enda som nyttjar denna gigantiska och temporära utebana) och Kreon svävade på så fint i lätt trav.

I galoppen ville han först såsa sig men efter ett tag blev det bra fart även där och efter en halvtimme var jag mycket nöjd.

Även en stallkamrats häst fick samma jobb fast en kortare dos och därefter kunde jag nöjd fara hemåt för att tillaga en god hallonpaj som jag ska glufsa i mig så fort jag har publicerat detta.

Och ha tålamod-  i kväll ska jag avslöja att jag varken magdansat eller ägnat mig åt folkrace 🙂 men gjort något jag blev nöjd med!

Idag var första gången på hur länge som helst som jag red i ridhuset utan att det var träning för Christina.

Det kändes ovant men bra- Kreon har ju alltid verkat uppskatta att arbeta i ensamhet mellan 4 väggar.

Idag bestämde jag mig för att verkligen jobba med slutorna tills båda och inte bara den för vänster skänkel kändes bra och ni vet kanske hur det kan vara ibland; det kan räcka med att bara vara lite mer fokuserad så går det mycket bättre.

Jag började med att ”lura in” Kreon i slutan genom att rida förvänd sluta; detta fungerar ofta bättre då han ibland nästan verka oja sig bara för ojandets skull om man börjar med tex en sluta utmed långsidan för höger skänkel.

Med ”oja sig” menar jag i detta fallet att han direkt börjar gå EMOT skänkeln i stället för att flytta sig FÖR den och blir han riktigt sur så vill han kanske bromsa eller till och med bryta av till skritt.

Har man väl lurat in honom i slutan genom att rida den förvänd en stund brukar man därefter inte ha några problem.

Idag red jag också sluta på en stor volt, rätade ut och ökade tempot lite efter ett tag och växlade på detta vis.

När jag ändå jobbade med bakbenens placering utifrån mina önskemål gjorde jag en del bakdelsvändningar som gick ovanligt lätt efter det föregående arbetet.

Annars blev det som vanligt variation mellan trav och galopp, lång och låg form vs högre dito, tempoväxlingar och växlingar mellan nedsittning och lättridning.

Inga konstigheter med andra ord:).

Nu går jag i ultrarapid och skriver på detta inlägg medan Soya undersöker alla skrymslen och vrån i Dalby.