Inlägg av

Torsdag- ljuvliga semester!

Några bilder från….
…..eftermiddagens promenad i närheten av stallet….
…med den ständiga följeslagaren :).

Idag har jag avverkat den första av mina 10 inplanerade semesterdagar de kommande veckorna.

Vilket bra idé och så skönt det har varit!

Jag kan inte påstå att jag har gjort så mycket ”speciellt” utan faktiskt mest varit med mina underbara djur (och det är ju inte så lite det) men det är nog mer psykologiskt att det har känts så otroligt befriande.

Trots att jag trivs oerhört bra med mitt jobb så ska det ändå bli mycket skönt med dessa mikro-ledigheter mitt i den vidriga hösten, skönt att slippa rida i mörker, gå ut med hunden i mörker, komma till jobbet i mörker osv.

Även dagens ridpass avhölls i ridhuset och Archie kändes väldigt mjuk och fin. Fortfarande skulle jag önska ännu mer egen bjudning från hans sida och fortfarande blir jag ganska trött (flåsig) under våra pass men jag tycker ändå att det går åt rätt håll.

Efter ridningen tog jag en långpromenad med Soya och nu ska jag bara kura i soffan med Ridsport som kom i brevlådan och slötitta på tv- härligt!

Lite skogsbilder

Idag har jag semester (underbart) och passade då på att åka med Soya till naturreservatet vid Dalby som vi båda är så förtjusta i.

Till och med höst och vinterhataren Birgitta måste tillstå att det är vackert med denna lövmatta som täcker allt.

Ungefär här brukar vi börja vår joggingtur och sedan springer vi i lite drygt 40 minuter- det är så lång tid vår ”runda” tar.

Idag tog vi också en promenad efter joggingturen och jag får en känsla av att Soya hade kunnat springa omkring i dessa omgivningar hur länge som helst.

Jag tycker att det är skönt att vi dels aldrig möter några vilda djur och dels i princip nästan aldrig andra människor så Soya kan rusa omkring hur hon vill utan att jag behöver bekymra mig över att hon ska försvinna och/ eller störa någon.

Min favoritsyn är då Soya varje gång vi joggar förbi dessa nedfallna träd flyger över dom hur lätt som helst. Som synes är det ändå ett ganska brett ”hinder” men Soya har inga problem med att räcka över.

Vädret idag var mulet och med regnet hängande över oss men en annan fördel med vårt Dalby-tillhåll är att man nästan hela tiden befinner sig i skog, dvs väldigt skyddat.
Inte ens lilla frys-Mimmi huttrar utan täcke och själv springer jag ju mig varm.

Nu ligger doggy ihoprullad i sin säng, väl motionerad och med magen full av färska grisknorrar. Är det semester så är det….då får man äta lite extra ”gott” (maken klöks nästan varje gång han ser ”härligheterna”).

Speciella annonser del 187, alla gillar inte nyår

http://www.blocket.se/kalmar/Lugnt_boende_over_nyar_30296723.htm?ca=23_11&w=3

Ett säkert inte helt ovanligt fenomen, dvs att man vill komma bort från allt smällande om man har djur.

När jag bodde i Malmö (för 7 år sedan) började ”man” (läs: ungar som hade för mycket pengar och inget bättre för sig) smälla flera veckor innan nyår och höll sedan på lika länge därefter.

Det var med hjärtat i halsgropen som man ibland släppte ut hästen i hagen (även om ingen av mina hästar egentligen varit skotträdda), inte så kul om hästen börjar tok-skena i en knölig istäckt hage för att någon ung….ävel inte haft vett att begripa att man inte kan smälla i närheten.

Nu bor vi utmed en 90-väg och även om det inte alltid är så kul så lockar det i alla fall aldrig någonsin hit några smälltokiga människor.

Dagens fråga: har vi en övertro till böjprovet?

Gårdagens fråga huruvida många/ vissa av oss rider på hästar som inte skulle gå igenom en veterinärbesiktning fick mig automatiskt att ställa en följdfråga; litar vi för mycket på böjproven?

Av de svar jag fick på inlägget skulle man nog kunna utläsa att majoriteten svarar JA.

En bloggkommentator, Åsa, refererade till en intressant artikel (tyvärr skriven på engelska) som också gör gällande att så är fallet:

http://www.thehorse.com/ViewArticle.aspx?ID=17028

Forskare ska enligt denna artikel ha kommit fram till (om jag förstod det hela rätt) att framför allt reaktioner på kotor kunde vara missvisande- dvs en häst kunde vara ohalt trots böjprovsreaktion i kotan osv.

Intressant är, tycker jag, att vi i Sverige använder oss så benhårt av just böjprov.

Vet att en veterinär fått mycket kritik för att han använder sig av rullband i stället och har i alla fall hört rykten om att man inte godkänner hans besiktningar inför köp eftersom han alltså inte böjer.

Just böjprovsreaktioner menar även jag att man borde vara mycket försiktig med att förlita sig helt på då jag personligen vet en häst som i många år alltid hade (har) en böjprovreaktion på ett ben samtidigt som den tävlade upp till svår dressyr fullständigt utan problem (och den hästen är uppåt 20 år idag och tävlar än).

Om jag sedan själv hade vågat köpa en häst med böjprovreaktioner är en annan fråga som jag idag inte skulle våga ge ett entydigt svar på då om inte annat försäkringsbolagen kan vara rätt så ”kinkiga” med detta.

Jag vet inte ens om de tex skulle godkänna att man köpte en häst utan böjprov av veterinär, i alla fall inte om man ville försäkra den för ett lite högre belopp. Vad tror/ vet ni?

Sedan är det väl också så som en bloggläsare, Jessica, var inne på kring förra inlägget att vi hästägare/ köpare gärna vill ha garantier så gott det går även om sådana egentligen aldrig kan lämnas.

Eftersom en häst är en så pass dyr ”vara” så vågar de flesta inte ”gambla” och ta chansen med en häst som kanske har någon röntgenförändring/ böjprovsreaktion/ whatever eller så innebär sådana ”defekter” nästan utan undantag en större eller mindre prisreduktion. Att utannonserade hästar för x antal hundratusen efter en misslyckad veterinärbesiktning sedermera säljs för typ hälften av vad säljaren tänkt från början har jag stött på mer än en gång.

Hade en fin häst kostat lika mycket (läs lite) som tex en fin hund hade situationen säkert sett helt annorlunda ut men som det är idag så kan man bli stående med en otroligt svårsåld häst som kanske egentligen hade kunnat fungera hur bra som helst bara för att ingen vågar ”chansa”.

Onsdag- hej igen termobyxan!

När jag skulle åka till stallet igår morse var det 2 plusgrader, svinkallt och en mycket svår- bortskrapad ishinna täckte min bils vindruta.

Efter ridningen var jag fullständigt stelfrusen och värmefläkten på jobbet fick arbeta på högvarv.

Vis av detta tog jag i morse fram mina termobyxor, slitna och rent ut sagt anskrämliga men jag tänkte inte frysa som igår.

Men hör och häpna: idag var det 3 plusgrader, inte alls speciellt kallt och definitivt isfritt på rutan.

Så med termobyxorna på blev jag tämligen överhettad men hellre det faktiskt.

Nu ska jag bära detta hemska plagg i typ ett halvår eller så- finns inget som man ser så ”bonnig” ut i men vad kan man annat göra om man är så frusen som jag.

”Vill man vara fin får man lida pin” är INTE min melodi i stallet…..

Även idag ville jag knappt sluta rida men fick ju ge mig när jag kände att Archies ork snart skulle tryta.

Fortfarande är det ”runt-runt”-ridning som gäller, dvs tämligen kravlöst med fokus på bjudning, lydnad och lösgjordhet och ingenting annat (som om det inte kan vara mer än nog ibland ha ha).

Nu börjar det skymma så snabbt efter jobbet att det knappt är lönt att släppa ut hästarna en andra gång och så som det har regnat idag (läs: helt förstörda hagar) så tror jag Archie föredrog min lilla pysselstund med honom inomhus i stället.

Soya Sockervadd fick givetvis släpas ut med våld av maken- det förstår ju alla att hon var rädd att smälta bort i regnet.

Dagens fråga: rider vi på halta hästar?

Ja, dagens fråga började jag fundera över efter att på mycket kort tid följt 2 hästar vars ägare ville sälja dom men där ingen av dom gick igenom den första veterinärbesiktningen.

Häst nummer 1 tränade och tävlade aktivt på MSV A-nivå i dressyr och var i full gång vid besiktningstillfället och ägaren hade givetvis inte en tanke på att hästen kunde vara halt- då hade den varken tränats eller tävlats och givetvis inte heller körts iväg till en besiktning.
Efter en ledbehandling friskförklarades hästen och såldes kort därefter så i just detta fallet gick allt förhållandevis ”smidigt” trots allt.

Häst nummer 2 (6 år) har ridits helt normalt inför försäljningen men gick inte heller denna igenom en besiktning på klinik. Hästen är inte friskförklarad ännu så än så länge står det skrivet i stjärnorna vad som kommer att hända med detta djur.

När jag själv skulle sälja Décima var hon i full tävlingskondition och skulle också ha tävlat nästkommande helg om hon inte hade blivit såld.

Inte heller hon gick igenom sin besiktning så tillvida att hon hade en böjprovsreaktion på ett bakben vilket tack och lov (för min del- för jag var ju inställd på försäljning) ”endast” innebar en prisreduktion och att hon faktiskt såldes.

Men dessa exempel får mig alltså att fundera över hur många av oss som dagligen och stundligen rider på ”halta” hästar?

Om man hade tagit säg 100 slumpvis utvalda hästar och gjort böjprov på dessa- hur många hade ”gått igenom”?

Jag gissar på kanske 50- 70 hästar, vad tror ni?

Imorgon ska vi förresten diskutera en annan intressant följdfråga till ovanstående; litar vi för blint på böjprovet som mätare på om en häst är halt?

Tisdag- basicarbetet fortsätter

Ett litet experiment :). Så här blir korten om man joggar och fotograferar med en I-phone samtidigt. Soya in action för ungefär 1 timme sedan.

Som rubriken förtäljer så fortsätter mitt basicarbete med Archie. När jag hade ridit ungefär halva passet var han helt underbart härlig i både trav och galopp men började också bli trött efter ett tag annars hade jag gärna ridit hur länge som helst.

Sådana dagar längtar jag redan till nästa dags ridning då jag kommer att fortsätta detta arbete och förhoppningsvis infinner sig då den rätta känslan mycket tidigare. (Vågar man skriva så utan att få världens bakslag undrar den skrockfulla? Morgondagen får ge oss facit….).

Min rygg är ”sig själv” till så gott som 100 % igen och även ena knät (!) som jag drämde in i en dörrpost igår (!) gör inte längre ont.

Annars inget nytt under solen så over and out!

Vilken korkad undersökning (hundinlägg)

Nedanstående ”undersökning” måste vara den mest korkade jag läst på länge eller så undrar jag vilka hundar man egentligen åsyftar?

Inte kan det vara helt normala hederliga whippar i alla fall?

Att en whippet skulle kosta över 50.000 ”i drift” per år varav över 6000 kronor skulle gå till pälsvård måste vara rena skämtet även om undersökningen inte är gjord i Sverige.

Jag skulle vilja påstå att man kan hålla kostnaden för pälsvård nere till under hundralappen för just en whippet- ni anar inte hur långt en schampoflaska räcker till dessa sämskinn och något annat behöver de knappast.

Tvärt emot denna idiot-undersökning skulle jag vilja påstå att en whippet är otroligt billig i drift, de äter lite, är generellt friska och behöver som sagt verkligen ingen avancerad pälsvård.

Att man sedan KAN, observera KAN, det vill säga om man VILL, göra av med tusentals kronor på exklusiva, onödiga och knäppa grejer till sin hund är en helt annan sak men det gäller ju verkligen inte bara dessa djur utan så mycket annat här i livet.

http://www.mixr.se/husdjur/hundraserna-som-kostar-mest

Måndag- jag börjar bli gammal

Pust, pust…

Redan när jag vaknade igår morse kände jag att jag hade väldigt ont i nedre delen av ryggen, så som jag kan få om jag har stått böjd länge över någon häst som jag har klippt.

Fast nu hade jag inte ens närmat mig någon häst med klippmaskinen och jag har heller inga andra teorier om varför jag fått ont i ryggen men ont hade jag, och ont har jag fortfarande!

Det är bara att konstatera att man börjar få sina krämpor, nu är det ont i ryggen, för ett tag sedan var det nacken osv.

Sådant som aldrig hände när man var 20. Trist…..buhu….

Som tur är brukar diverse smärtor försvinna så fort jag sätter mig i sadeln och så var det även igår. Kände inte av ryggen det minsta när jag red tack och lov.

Idag har Archie vilodag men annars hade jag inte tvekat att rida trots att jag har fått resa mig upp ur alla stolar i ultrarapid på jobbet.

Men men…ny dag imorgon och förhoppningsvis utan ryggbesvär!