Inlägg av

Skrivet

Reflexreflektioner

Som den minnesgoda bloggläsaren vet har jag under i princip hela mitt hästägarskap haft häst i en storstad, Malmö.

Jag har dessutom nästan alltid ridit i ridhus på morgnarna och/ eller ridit ut på helgerna eller innan det har hunnit bli mörkt.

Att rida i mörker betraktar jag personligen som fullständigt meningslöst och eftersom jag inte heller behövt göra det har jag tills nyligen faktiskt aldrig reflekterat (observera ordvitsen) över om och hur i så fall man syns i mörkret.

Ska jag vara ärlig så hade reflexer på den tiden lite av ”töntvarning” över sig för min del, det var något som bara dagisungar behövde typ.

På en dressyrtävling för kanske 2 år sedan fick jag ett reflexländtäcke i pris och jag bytte rask bort detta mot en något för stor, cerise (!) grimma med tillhörande grimskaft tänkande ”en extra grimma och grimskaft lär man i alla fall behöva någon gång, om inte annat som reserv, men när i hela fridens namn skulle jag rida med reflexländtäcke ha ha”.

Men sedan hände det otroliga; efter mer än 20 år uppstallad i en storstadsridskola med all upptänklig belysning i omgivningarna flyttade jag Archie till hålan Grevie utanför Staffanstorp och där råder det kompakt mörker både höst/ vintermorgnar och kvällar, i alla fall på de vägar som omger stallet.

Med andra ord skulle jag inte få för mig att rida ut i omgivningarna utan att kunna se och synas ordentligt men det som skrämmer mig är hur otroligt nonchalanta folk ”på landet” är med att försöka synas (läs: skydda sig från att bli överkörda).

Delar av vägen till stallet är en 70-väg, utan belysning och slingrande och jag vet inte hur många gånger jag stött på hundrastare, ryttare, mammor med barnvagnar, joggare osv som det varit mer tur än skicklighet att jag inte kört på.

Hur tänker folk?

Och har man hund och/ eller häst måtte man väl begripa att det aldrig går att till 100 % lita på dessa djur utan att de faktiskt kan hoppa till och rätt som det är befinna sig någon helt annanstans än där man vill, så även en hund i koppel.

Och på en smal väg är det ett ögonblicks verk att bli påkörd i dessa situationer!

Usch…jag hoppas verkligen att jag inte ska bli en ”ofrivillig mördare” av varken människor eller djur och blir faktiskt förbannad bara av tanken att ”folk” utsätter mig för detta helt i onödan.

Nej, hör upp idioter!!!! Stanna hemma eller sätt på er reflexer eller annat så att ni syns- det är min enträgna vädjan till er!!!!

Skrivet

Onsdag- skritt, skritt, skritt

Dagens ridpass får väl betraktas som ett av de inte så ansträngande.

Jag övade på ”allt möjligt” , skolor, skänkelvikningar, bakdelsvändningar och ryggning men allt skedde i skritt.

Fick till det mesta riktigt bra och hann tänka efter hur jag inverkar osv.

Nya skor blev det också för gossen, den som kunde unna sig det var sjunde vecka för tusen spänn!

Skrivet

Soya sockertopp och en liten tillbakablick vad gäller sockerbetor

Jag brukar ju hävda att Soya nog är gjord av sockervadd eftersom hon är så rädd för regn- tänk om vattnet skulle smälta bort hela henne i ett nafs?

Och eftersom GLASS hör till en av Soyas favoriträtter har jag anat att hon är en ”sucker för sött” (sådan ägare osv….)

I morse när jag var ute och gick med henne i kolmörkret kring stallet hörde jag plötsligt hur hon stannade upp och började knapra på något.

Vi befann oss då på ett fält där stallägaren har haft sockerbetor staplade efter att de tagits upp och jag har i dagsljus sett att en del krossade sådana har legat kvar efter bortforslingen.

Med andra ord har Soya hittat ännu en ny mumsighet att dryga ut kosten med och ärligt talat föredrar jag att hon äter betorna framför halruttna kadaver och annat som i mina ögon borde vara otjänligt som föda.

Konstigt nog är sockerbetor enligt i alla fall min erfarenhet inte populära hos hästar trots att ju bland annat betfor framställs av dessa.

Jag minns hur jag en gång för mååååånga år sedan tvingade ut dåvarande hästskötaren på stöldturné efter en träning- jag satt i bilen och hon fick springa ut på en åker och plocka med sig några sockerbetor som jag trodde att dåvarande hästen skulle uppskatta.

Men tji fick jag- betorna förblev orörda i krubban hur jag än försökte hacka ner dom i mindre bitar så sensmoralen av den händelsen måste väl ändå vara att brott inte lönar sig?

Skrivet

Tisdag- snabb rapport

Dagens träning hos Ebba hölls en timme senare än vanligt (läs: nästan läggdags för sömntutan Birgitta) men vill höll oss vakna både Archie och jag och jag tycker faktiskt att bjudningen var lite bättre idag.

Nu ropar de desperata hemmafruarna på mig från tv:n så det blir inte mer rapport än så här.