Inlägg av

Skrivet

Torsdag- snabbare än snabbt

Jag skulle kunna raljera och säga att om alla hästars småkrämpor läkte lika snabbt som Archies så skulle många veterinärer gå i konkurs eller så skulle jag kunna göra en jämförelse och konstatera att om Archie hade samma FART när man rider som den hastighet med vilken muggen och strålrötan läkt så skulle han skena fram men eftersom det är dumt att reta högre makter nämner jag bara att läkningsprocessen går ”framåt”.

Veterinären ringde om det blodprov som togs igår (snacka om snabbt svar) och detta visade absolut ingenting.

Så nu fortsätter vi som planerat- vila och lite skritt- och sedan vill jag RIDA!!!!

Skrivet

Hundäventyr i mörkret

I går kväll fick jag min vana o-trogen för mig att jag skulle gå en långpromenad med Soya trots beckmörker och tämligen dåligt väder.

Sagt och gjort och när vi hade gått en lång stund kom vi till ett villakvarter där vi vanligtvis inte går.

Eftersom det även här var mycket dåligt upplyst såg jag knappt var vi gick eller vad Soya gjorde men flexikopplet och selen gjorde att jag kände mig trygg i alla fall.

Rätt som det var och från ingenstans känner jag hur Soya tar ett hopp framåt och grabbar tag i något och när jag drar henne emot mig inser jag att hon håller en levande kanin i munnen!

Hjäääälp!!!

Jag lyckades otroligt nog få henne att släppa taget om det stackars djuret som skrek för sitt liv och så fort Soyas käftar lättade så rusade den förskrämda kaninen iväg för allt vad tygen höll.

Därmed kunde detta lilla äventyr ha varit över om inte Soya med blixtens hastighet lyckades tas sig ur sin sele och springa efter.

Selen marknadsförs som ”rymningssäker” och om detta vill jag bara säga ”rymningssäker- my ass” för det tog som sagt en sekund och sedan såg jag bara bak-kärran på min hund som skenade efter kanin-eländet.

Än en gång var turen med mig och jag lyckades springa ikapp min elaka hund, eller rättare sagt så sprang hon inte så långt innan hon började nosa efter kaninen i ett buskage.

Och det var som sagt tur för hade hon sprungit längre hade hon sprungit rakt in i kompakt mörker och därefter ut på obelysta 70-vägen!

Det är verkligen inte ofta jag blir arg på Soya- ni som har träffat henne IRL instämmer nog i att det inte går att bli förargad på en sådan sötnos men ikväll var jag faktiskt riktigt ilsken på henne eftersom hon efter infångandet gjorde allt för att försöka att ta sig loss igen, hon riktigt satte hälarna i marken och vägrade att gå åt motsatt håll till var hon hade jagat kaninen.

Jag fick verkligen DRA henne i säkert 100 meter innan hon till slut insåg att jag inte skulle ge mig och vi kunde därefter fortsätta vår vandring utan vidare incidenter.

Men där ser man! Inte ens ett koppel hjälper alltid när en kaninälskare är i farten och jag får bara hoppas att den (kaninen) inte blev allvarligt skadad.

DET är i alla fall en fördel när en lös whippet (läs: Soya) tar en kanin: det tar 2 sekunder och sedan är nacken knäckt och kaninen stendöd. Been there- seen that…

I natt var det ett jäkla gläfsande i sängen- jag misstänker att jakten fortsatte för Soyas del för så lätt ville hon inte ge upp :)!

Skrivet

Onsdag- hos veterinären

Idag har Archie varit hos ”sin” veterinär och även om i alla fall jag helst vill slippa dessa besök över huvudtaget så är jag oerhört tacksam över den eminenta service som just denna klinik ger oss.

Bara att jag fick tid till idag när jag ringde i måndags är för mig värt GULD, jag minns med fasa hur det var i början av min hästägarkarriär då ingen veterinär kunde ta emot en förrän om 2-3 veckor!

Egentligen fattar jag inte ens att vi hästägare accepterade detta fast å andra sidan- vad skulle vi göra?

Nä, det var bara att tiga och lida, tacka och ta emot och ibland valde man veterinär snarare efter just väntetiden än kompetensen för vem orkade stå och titta på sin halta häst i veckovis- inte jag i alla fall.

Hur som helst, Archies veterinär tar inte bara emot oss snabbt utan har även de övriga kvalitéer som jag kräver av någon med den proffessionen; bra bemötande och en förmåga att ställa korrekta diagnoser.

Att Archie sedan är oerhört populär på kliniken med sitt godmodiga sätt gör ju inte saken sämre :)!

Nå, om jag ska komma till saken så longerades Archie ua och därefter gjordes böjprov på alla 4 benen.

Då jag såg Archie luta huvudet mot veterinärens rygg på sitt vänligaste vis förstod jag att han inte kunde vara speciellt illa däran, har han ont blir han jättestörd när man böjer hans ben och det syns lång väg att något är fel.

Nu hade han faktiskt en liten reaktion i kotan vänster fram och dessutom var han störd när veterinären började peta i hans mugg på samma ben.

Muggen är ytterst lindrig och har kommit de senaste dagarna men Archie har tidigare visat att han är rätt så känslig för sår i karleden (min ”hårding”, jo pyttsan….).

Såret han blev halt av i somras (på det andra frambenet) satt också i karleden (ett ärr finns fortfarande kvar som ett minne) och jag minns hur förvånad jag var att ett sådant förhållandevis litet sår kunde göra att Archie var halt i över 2 veckor.

Då hade han också rejäl puls i benet, idag är han bara liiite varm och lika lite svullen kring kota/ hovled.

Eftersom mitt största bekymmer är att jag tycker att Archie har gett ett trött och ämligt intryck den senaste tiden togs ett blodprov som jag får svar på om några dagar.

Direktiv från veterinären är nu en veckas hagvistelse samt att jag kan gå med Archie om jag är rädd för kolik pga för mycket stillastående i hagen samt därefter en veckas uppsutten skritt och återbesök därefter.

Muggen ska stävjas genom insmörjningar med ett bakteriedödande medel 2 gånger om dagen.

Jag är mycket nyfiken på vad blodprovet visar (ingenting gissar jag) och så får jag se om Archie kvicknar till av att vila sig lite.

Skrivet

Tisdag- uppåt!

The only way is up….

Ja, uppåt kände jag mig minst sagt när jag vaknade med vetskapen om att jag hade semester idag! Alltid lika härligt med en liten ledighet även om dagen gått allt för fort.

Uppåt gick det också i Dalby där Soya och jag efter sedvanlig joggingrunda klättrade lite i den på sina håll extremt backiga skogen.

Ibland undrar jag om Soya nästan inte ”posar” lite, dvs inbillar sig att hon springer inför publik för hon ser så mallig ut där hon rusar upp och ner i de brantaste backarna till synes utan minsta ansträngning.

”Titta på mig”, ”Flott va´” ser hon ut att säga med hela kroppen och hade jag haft hennes kondis och uthållighet….tja…då hade jag nog kunnat rida 20 hästar om dagen utan att ens höja på ögonbrynet.

Någon ridning blev det av förklarliga skäl inte idag (jag har redan abstinens) utan en promenad med lös hund men kopplad häst 🙂 i omgivningarna kring stallet.

Tillbaka på stallgången blev det lite pyssel med Archies ben, han har fått början till mugg på det vita frambenet och lite strålröta på det andra (har aldrig hänt förut) och detta får mig också att misstänka att han är lite ”nersatt” i immunförsvaret.

Om man redan är dålig av något drar man mycket lättare på sig även annat ”skit”, det är min erfarenhet i alla fall så det ska bli intressant vad morgondagens veterinärbesök ger.

Skrivet

Fel ägare av häst?

Härom dagen (eller rättare sagt natten) så drömde jag att jag fortfarande stod som registrerad ägare av Décima- mitt sto som jag sålde för 4½ år sedan och som inte ens lever längre.
När jag vaknade kollade jag faktiskt på Ridsportförbundets sida för tävlingsresultat och i alla fall där så står jag fortfarande som ägare trots att jag vet att jag skickade in papper om att jag sålt hästen, då för mer än 4 år sedan.
Detta får mig att undra hur tillförlitliga uppgifterna hos Ridsportförbundet egentligen är?
Jag bryr mig inte om att jag står som ägare än idag då hästen som sagt inte ens lever men det borde jag kanske göra?

Skrivet

Måndag- paus på obestämd tid

Idag har Archie tillbringat dagen i gräshage så jag tyckte att han kunde slippa att skritt-motionera också vilket han kommer att få göra de dagar han går i de mindre grushagarna.

Jag har inlett hans vila nu och hur länge den ska pågå beror på vad onsdagens veterinärbesök ger för besked.

Många rekommenderar att man kollar upp sin häst inför en viloperiod och jag har ju dessutom tyckt att Archie har känts seg en längre tid så det är lika bra att kolla hur det står till med honom- egentligen!

Jag har alltid uppfattat Archie som en ”hårding” som inte ”piper” i första taget men nu vill jag alltså kolla hur han mår och om inte annat ta ett blodprov och kolla hans värden.

Annars är det bara att konstatera att mörkret nu börjar anfalla allt för tidigt för min smak.

När jag körde från stallet vid halv sju var det nattsvart ute och det är väl det man har att ”se fram emot” (bah…) under lång tid framöver.