Väcktes 04.15, inte av den sedvanliga ”truddelutten” från telefonen utan av ett väldigt skrapande ljud vilket fick mig att inse samma sak som varje år vid denna tid:
 
”De är tillbaka”!
 
De är MÖSSEN som i början av oktober söker sig in i vårt hus från åkrarna som omger oss så nu är det bara till att ladda fällorna- igen!
 
Har efter att ha riskerat att smälla sönder mina fingrar med de traditionella musfällorna i trä (brukar säljas i 2-pack för typ en tia) investerat i mer lätt-betade plastfällor som man kan återanvända gång efter annan.
 
Vid ett tillfälle kan man verkligen säga att vi hade omarbetat uttrycket ”två flugor i samma smäll” för då satt de just 2- om inte flugor så möss i en och samma fälla!
 
Att maken inte vaknade av morgonens oväsen må vara honom förlåtet men Soya var en större besvikelse!
 
Det är bara att inse att hennes hörsel är selektiv- dels hör hon det hon vill höra och dels vill hon inte höra något ALLS om hon anser att sömnkvoten inte är uppfylld.
 
Efter att ha burit ner den högst motvilliga sömndyrkaren från ovanvåningen begav vi oss till hennes häst som jag tänkte tömköra (Soya tittar som mest på men sover oftast då också- dvs då hästen springer ibland centimetrar ifrån henne).
 
Väl i ridhuset kunde jag konstatera att vårt underlag har fått en hel del nytt spån som påfyllning sedan gårdagen och även om det inte var något fel på det som det var innan så är det nog inte fel att fylla på innan underlaget blir allt för stumt.
 
Archie såg ut att ha lite problem med fästet i galoppen men det rättar säkert till sig när underlaget har satt sig lite mer.

Redan på väg till jobbet började gratulationerna att hagla via Facebook, jag fyller både år, har namnsdag och bröllopsdag idag och även om jag inte precis vill fira (snarare sörja….) att jag blir äldre har det varit otroligt trevligt att bli uppmärksammad av så många vänner och bekanta. Tack alla!

Även mina underbara arbetskamrater firade mig och vi gick traditionsenligt och åt buffé på en av mina favorit-lunchrestauranger.

Efter jobbet åkte jag en snabb runda inom stallet för att släppa ut Ri och Arch och sedan fick Soya sin motion innan dagens alla måsten kunde anses avklarade!
 

När jag steg upp i morse var min första tanke faktiskt ungefär ”usch” eller ”blä” för jag kände mig ganska trött och inte alls pigg på att rida och ägna mig åt de trettioelva sedvanliga förberedelserna innan jag kunde sätta mig i sadeln (fodra, mocka, strö, sopa, sätta på mig stövlar, borsta, tränsa, sadla osv osv).

Min andra tanke var ”SKÄMS!!!! Birgitta” och det gjorde jag.

För givetvis är jag tacksam över att jag faktiskt har en ridbar häst att stiga upp till och de gånger när Archie har varit halt hade jag gett vad som helst för att få stiga upp i ottan och rida.

Väl i sadeln kanske Archie kände att han ville belöna min karaktär för efter en halvtimmes ridning som gick helt ok med bland annat 6 (SEX!!!) rena byten i rad (åt det lätta hållet men i alla fall….) så bytte han från ingenstans plats med sitt alter-ego (jodå…det är inte bara jag som har sådana) DRESSYRKUNGEN!

Och Dressyrkungen var härlig att rida på må ni tro!

Han hade en bättre bjudning än Archie och dansade fram så härligt! Själv satt jag bara och njöt- både över hur lätt och bra allting kändes och hur stilla mina skänklar hängde utmed Dressyrkungens sidor.

Ja, det är bara att tacka för denna visit- kanske kunde jag få kungen att flytta in till Grevie för gott och så kunde ju Archie bo hos honom i stället- var han nu håller hus (visste jag DET skulle jag tvångshämta honom!!!!)

Idag använde jag en av mina komptimmar och begav mig till stallet lite tidigare.

Tog med mig Soya så att hon skulle kunna rida, om inte på sin häst så med honom i alla fall :).

Ännu en dag med otroligt hårda vindar gjorde att vi verkligen blev genomfläktade under vår mer än 1 timme långa tur och Soya var nog mycket glad över sitt täcke.

Archie skötte sig som vanligt utmärkt och visade än en gång hur klok han är.

Förra gången vi red ut red vi förbi en trädgård där någon har satt upp en metall-propeller av något slag på gräsmattan, troligen i syfte att skrämma bort fåglar. Denna propeller snurrade för fullt i vinden och jag trodde att Archies hjärta skulle stanna när han såg den i söndags.

Efter lite övertalning och då han märkte att Soya var helt oberörd passerade även Archie detta hemska föremål allt medan jag svor eder över all ”skit” folk har i sina trädgårdar även i en hästtät by där man borde kunna lista ut att sådant kommer att skrämma livet ur flera stackare.

Idag red vi förbi samma trädgård och Archie traskade helt obekymrat förbi- nu visste han ju att propellern inte skulle anfalla honom utan bara snurra för allt vad den var värd!

Tjooo vad det blåser! Inte helt lätt att ta några kort i det här vädret.
Nu gick det bättre :)!
Archie letar och äter löv i sin ”eftermiddagshage”.
Vår tidigare dåliga (läs: för djupa) gruspaddock ska få nytt underlag och arbetet har här påbörjats.

Just eftersom underlaget inte har varit bra har jag aldrig nyttjat denna paddock men blir den mer ridbar efter byte av materialet som den innehåller så kommer jag absolut att rida även där och inte bara använda ridhuset.
Drottningen av Grevies tron håller sakta men säkert på att byggas upp dag för dag. Här har fröken hittat resterna av Rockys hov (vilket inte är så makabert som det låter- jag menar det som hovslagaren tagit bort vid skoningen) som hon förtjust mumsar på.