Inlägg av

Skrivet

Om sporrar på dressyrtävling

På tal om gårdagens diskussioner om hästar som ”dör” inne på dressyrbanan, vad man kan göra åt det osv så måste jag säga att jag tycker att det är lite konstigt att man MÅSTE ha sporrar när man tävlar dressyr.

Egentligen är det väl skickligare om man kan klara sig utan dessa hjälpförstärkare, hur diskret de än används, eller?

Det vore lite kul att se vad som skulle hända om sporrar i stället FÖRBJÖDS helt och hållet- undras tro vilka som trots det skulle ha tillräcklig ”fart” osv på sina hästar.

För jag har mer än en gång noterat att även de som säger sig ha otroligt framåt hästar rider med rejäla ”doningar” till sporrar.

Visst kan man säga att en sporre aldrig är skrapare än den fot som den sitter på precis som ett bett inte är skarpare än den hand som håller i tygeln men ändå….

Skrivet

Måndag- ny vecka, nya tag

Även i morse var det bara ett fåtal grader varmt (dvs svinkallt) på morgonen men fördelen med det är att det då brukar bli fint höstväder och det blev det också.

Solen strålade och då blev det genast ganska varmt mitt på dagen så när jag hade slutat jobbet åkte jag för att rida ut på min lille häst.

Idag flöt allting på bra och även om jag bara red ”rakt fram” övade jag en del på övergångar mellan skritt och trav med snabba och lätta reaktioner.

Jag red utan sporrar och hade förvisso spö med mig men utan att använda det en enda gång och det var inga som helst problem.

Gårdagens problem med att ljusen på mitt släp inte ville fungera avhjälptes också till 100% efter ett besök hos min kära bilmekaniker där jag alltid får utomordentlig service så nu har jag en sak mindre att fixa på min agenda.

Jag har glömt att nämna det men jag får förhoppningsvis min nya sadel i veckan och det ska verkligen bli kul.

Inte för att jag eller för den delen Archie har lidit precis som det är nu men den nya sadeln var ändå, i alla fall vid utprovningen, snäppet bättre och det räcker för mig.

Skrivet

Lite av mina tankar kring tränarbyten

I samband med gårdagens inlägg där jag beskrev min frustration över att Archie har börjat ”lägga av” när jag tävlar har jag som förslag på hur detta skulle kunna avhjälpas från några bloggläsare fått rådet att prova att rida för någon annan tränare.

Jag vill inte helt avfärda rådet som sådant; jag HAR bytt tränare några gånger i mitt liv av olika anledningar men vill samtidigt poängtera att jag i dagsläget är fullständigt nöjd med nuvarande tränare och att jag därför för stunden inte vill byta bort henne.

Jag vill se om några “enklare” åtgärder räcker för att väcka Archie på dressyrbanan innan jag ens börjar överväga ett eventuellt tränarbyte faktiskt och känner inte riktigt att det är där ”skon klämmer” om jag ska vara ärlig. Kanske har jag fel men det får i så fall tiden utvisa.

Om jag hade tyckt att Archie på alla vis gick sämre idag än för säg 1 år sedan så hade ett tränarbyte känts mer aktuellt/ befogat men nu är det som sagt inte på det viset utan just nu handlar det om ett väldigt vanligt problem som också har drabbat mig- hästen har börjat såsa sig inne på tävlingsbanan.

På träningarna går det däremot tvärtom bättre och bättre just nu- konstigt kan man tycka och det kanske är så att jag behöver ge allt mer TID för att verkligen kunna ställa rätt ”diagnos”.

Att byta tränare är ingen ”quick-fix”- det tar mer eller mindre lång tid att bli samspelta osv och som sagt så växer bra tränare inte heller på träd. Det är med andra ord inte så att varken jag eller någon annan jag känner har en lista på olika tränare som genast har tid och lust att ta sig an ett nytt ekipage och dessutom finns det en hel del annat också som ska passa (träningstider, träningsplats, pris osv).

Sedan anser JAG att en del har för stor tilltro till just ”tränarbyte” som sådant (rätta mig om jag har fel Ann- du som själv är tränare).

Ofta kanske man upplever en smekmånadsperiod med den nya tränaren men sedan inser man nog att de flestas ”röda tråd” är lik alla andra vettiga tränares ”röda trådar”- sååå många olika vis finns det faktiskt inte att rida på, eller?

Det är väl mer personkemin som ska stämma i många fall och att en del fördrar lite ”mjukare” tränare framför de som står och gormar (något förenklat) men som sagt, en ryggning är en ryggning och kan inte göras på 10 olika sätt (sade hon något raljerande).

Jag tycker dessutom att en del allt för lättvindigt skyller på just tränaren så fort förväntade resultat uteblir och så ska det genast bytas tränare i förhoppning att det ska bli bättre.

Och ibland blir det så- ibland inte. Men man har också ett eget ansvar som ryttare, det mesta av ridningen gör man ju faktiskt UTAN tränaren.

Skrivet

Veckan som gått samt lite bilder från i helgen

Veckan som gått har bjudit på både besvikelse och glädje- inget snack om den saken.

Archie har i sina bästa stunder gått bättre än någonsin och jag hoppas att detta inte bara är en tillfällighet utan att vi kan bibehålla denna lite högre kvalité och givetvis också sakta men säkert förbättra oss ytterligare.

Tyvärr var helgens tävlingsresultat en lika stor besvikelse som träningarna har varit glädjande och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte är orolig.

Jag vet såååå många hästar som lärt sig att skilja på träning och tävling, som kan gå som ”gudar” hemma eller på en framridning för att sedan gå in och stanna ut sig på första hindret eller fullständigt dö av oengagemang inne på en dressyrbana.

En del går att väcka till liv igen, andra inte och jag hoppas att Archie kommer att tillhöra den första kategorin.

Inte heller kan jag skylla på att han kan ha ”tröttnat” på att tävla- så lite tävlingar som vi varit på i år har aldrig inträffat tidigare.

Nu har jag en del strategier för att försöka bryta denna tråkiga trend och det första jag ska göra är att åka på en träningstävling nästa lördag där jag förhoppningsvis kan göra något OM Archie än en gång bestämmer sig för att sova inne på banan. Då kommer jag om inte annat att vara beredd!

Även lilla Soya har tävlat i helgen och med facit i hand kunde vi lika gärna ha stannat hemma. I princip en hel dag gick åt till detta event och ändå hann Soya bara springa ett lopp innan jag kände att vi var tvungna att åka hem.

Det är bara att inse att jag är för otålig och organiserad för att ha tålamod med och förståelse för allt som kan krångla på LC-tävlingar- de som säger att dressyrtävlingar är ”som att se på när målarfärg torkar” borde absolut besöka ett LC-event där man inte ens kan fördriva väntetiden med att ta del av fortlöpande resultat som på exempelvis en dressyrtävling- en fullständig gåta för mig.

Resultaten är alltså ”top secret” till sista hunden gått i mål och varför det är på detta viset skulle jag bra gärna vilja veta?

Varför har man inte en eller flera funktionärer som för hand eller via dator räknar ihop resultaten allt eftersom de inkommer och sedan sätter upp dessa på en tavla eller dylikt? Så gör man på dressyrtävlingar sedan urminnes tider och det fungerar hur bra som helst.

Ska jag vara ärlig tror jag inte dressyrtävlare ens skulle acceptera att vara tvungna att stanna kvar till ”the bitter end” för att få veta om de blivit placerade eller ej.

Men hundfolket är ett tåligt släkte som inte klagar i första taget och sporten är så liten att det varken finns tillräckligt med pengar eller frivilliga för att det ska flyta bättre än det gör för närvarande- man gör helt enkelt så gott man kan med de till buds stående medlen.

Helgens LC-tävlingar hölls i närheten av Skottorps slott.

Ett lagom stort (litet) slott….

….som var väldigt fint tyckte jag.

En vacker vy!

En av banorna.

Helgen avslutades för Soyas del med en skön promenad i Dalby naturreservat- visst är det vackert?

Skrivet

Söndag- man får aldrig vara nöjd (länge i alla fall)

Usch vilken trist tävlingsdag det har varit idag!

När jag steg upp halv fem (suck….) var det frost på bilrutan och temperaturmätaren visade höstens bottennotering, bara EN plusgrad!

Dimman låg dessutom så tät så tät- det gick knappt att se några meter framför sig på vissa sträckor.

Tänk om det hade varit sådant väder på LC:n igår!!!!

Domarna hade ju inte kunnat bedöma ett enda lopp och hundarna hade för den delen inte sett trasan.

När jag kopplade släpet insåg jag att en lampa som pajade på bilen igår gjorde att det inte gick fram någon el till släpet över huvudtaget- alla lampor vägrade lysa!

Det kändes ju verkligen säkert att köra med ett nersläckt (men tack och lov vitt) släp i dimman men vi lyckades komma fram helskinnade och körde bara fel sista biten eftersom arrangören inte hade skyltat ordentligt till själva parkeringen.

Väl på plats kändes allting hur bra som helst tills jag red in på banan där jag skulle rida LA:4.

Som på en given signal efter inledningshalten DOG Archie fullständigt och jag var faktiskt på väg att lämna banan flera gånger i frustration.

Inte ens mina till slut BANKANDE skänklar gjorde någon skillnad och det var precis som domaren skrev i protokollet ”väl kämpat på en fin häst som för dagen inte ville gå fram” eller något sådant.

Om jag kunde skylla på NÅGOT, vad som helst, men när jag red bort till framridningsridhuset efter ritten och för att rida lite mer satt jag plötsligt på en häst som FLÖG fram och jag fullständigt NJÖT av hur otroligt fantastiskt och underbart han gick.

Således har Archie nu lärt sig samma sak som tusentals hästar före honom- inne på banan går det att maska utan att man som ryttare har så mycket att sätta emot!

Om jag inte lyckas vända/ ändra detta är det så klart fruktansvärt och jag är dessutom så luttrad att jag inte är alls övertygad om att det går.

Dels har tendenserna funnits där redan innan och dels är detta som sagt inget världsunikt problem.

Tyvärr kommer det också i förlängningen att innebära att våra vägar måste skiljas åt och det känns ännu bittrare när jag nu fler och fler gånger även fått känna på vilken potetial Archie faktiskt har.

Jag har ju från dag 1 köpt Archie som en ren tävlingshäst och för mig räcker det absolut inte med en häst som fungerar på träning, hur underbart den än skulle gå där.

Nu ska jag inte gå händelserna i förväg- jag annonserar inte ut hästen imorgon 🙂 utan börjar med att anmäla honom till en träningstävling i dressyr nästa vecka där jag ska se om det är lika illa och om jag kan göra något inne på banan för att vända det.

Jag är en fighter och vill verkligen uttömma alla möjligheter men tyvärr har jag andras erfarenheter av samma problem som en mycket dålig statistik att slåss emot!

Skrivet

Lördag- låååång djurdag

Idag skulle Soya delta i årets sista LC-tävling och eftersom incheckningen skulle vara avklarad innan klockan åtta och jag hade över en timmes bilfärd till tävlingsplatsen (Skottorp vid Laholm) så blev det uppstigning i ottan för att hinna mocka och fodra innan.

Eftersom jag inte kände för att stiga upp typ halv fyra för att hinna rida också fick detta anstå och det stressade mig en del.

Väl på den vackra tävlingsplatsen kunde jag konstatera att det var tur att jag hade en extra jacka i bilen- den värmde skönt i den morgontidiga kylan.

Tyvärr (och inte helt ovanligt) var det strul med LC-utrustningen vilket gjorde att första omgångens lopp drog ut otroligt på tiden.

När inte ens resultaten efter denna omgång var redovisade (pga datastrul) strax efter klockan två och man inte heller kunde veta när den andra omgången skulle komma igång valde jag att köra hem och strunta i resten av tävlingen.

Jag jagar ju inga cert eller dylikt utan deltar för att det är kul men efter så många timmar hann jag tröttna och kände dessutom att jag var tvungen att åka hem och rida eftersom jag ska tävla (också i ottan) imorgon.

Så tyvärr har jag ingen aning om hur det gick för Soya i det första loppet, man kunde bara se en liten bit av början och slutet på banan så hur hon sprang resten vet jag som sagt inte alls.

Hon tyckte dock det var lika kul som alltid och jag tyckte det var kul att återse en del gamla whippetbekanta.

Eftersom jag bröt tävlingen hann jag rida innan det blev mörkt och det blev ett ganska kravlöst uteridningspass i strålande solsken.

Archie kändes mjuk och fin och det är bara att hoppas att detta håller i sig till imorgon bitti.

Skrivet

Klippmaskins-tips!

Nej, jag tänker i detta inlägget inte tipsa om vilken klippmaskin du ska välja om du planerar ett köp för det finns numera en uppsjö att välja bland som jag inte har provat (själv har jag en Aesculap Econom som låter som en skördetröska men som klipper snabbt och bra och en Moser A5 som är tyst och klipper bra men tar en evighet på sig).

Däremot kommer här ett tips på var du kan få råd av kunnigt fackfolk, reservdelar och slipning av dina skär:

www.lyckliga.nu

är en jättebra hemsida och minst lika bra hjälp får man om man ringer till företaget.

Som ni kanske minns gick ju en förslitningsdel sönder på min maskin vid senaste klippningen och 3 dagar efter att jag hade ringt ”det lyckliga fåret” (som företaget heter) hade jag delen i min hand.

Det hör till saken att jag inte hittade ett enda ställe till som ens hade denna reservdel till försäljning så det var verkligen en lättnad att kunna få hjälp på detta vis och slippa skicka in hela saxen för en ”reparation” för säkert det femdubbla priset (reservdelen kostade inte ens 100:– ).

Som sagt; titta gärna in på hemsidan!

Kan man annat än älska formuleringar som ”ring när det passar dig (inom rimliga gränser)” och ”30 års samlade erfarenheter används för att ta hand om dina verktyg och ge dig bästa lösningarna när du köper nytt”.

Och har du tid: ögna igenom ”Hej Företagare” under Information i vänstra kanten av hemsidans startsida. Rätt kul läsning tyckte i alla fall jag :)!

Skrivet

Fredag- dressyrkungen besöker (äntligen) Ebba

Efter ett mycket trevligt pass hos Ebba idag måste jag uttrycka min tacksamhet över att Archie valde att ta med sig Dressyrkungen dit och dela passet med honom.

Dressyrkungen har varit hos Ebba vid enstaka tillfällen men dels var det länge sedan sist och dels brukar han inte vilja stanna så länge per gång.

Idag tränade vi förutom de sedvanliga rörelserna även en hel del på bakdelsvändningar och jag fick vända runt Ebba som petade på Archie lite med ett spö från marken.

Detta fick en strålande effekt på reaktionsförmågan och jag har nog aldrig känt Archie vända så aktivt förut och ändå utan stress.

Detta var i slutet av passet och när Ebba därefter bad mig avsluta med lite galopp så var framför allt den vänstra galoppen, som kan vara hemsk när Archie sätter den sidan till, otroligt fin.

Så det mjukade nog upp benen att göra de där bakdelsvändningarna :)!

Skrivet

Tips på projektarbete för (häst) ungdomar

Som ni kan läsa i bifogad länk har några gymnasieungdomar valt att anorda en pay-and-jump som sitt projektarbete i skolan.
 
Ett väldigt roligt initiativ tycker jag även om jag förstår att inte alla har möjlighet att låna en anläggning på detta vis för att kunna genomföra en så här pass stor grej (just denna pay-and-jump ska hållas i ”mitt” ridhus i Grevie).
 
Det enda jag tycker är synd med denna pay-and-jump är att den bara är öppen för de med stora hästar och att lägsta höjd är 90 centimeter.
 
Jag misstänker att man genom denna begränsning inte kommer att få så många startande vilket i alla fall JAG tycker är synd när man nu gjort en så här pass stor satsning.
 
Enligt min erfarenhet är det just på höjder UNDER 90 centimeter som de flesta som åker till en pay-and-jump vill träna- annars kan många av dom lika gärna åka till en ”riktig” tävling tror jag de resonerar.
 
På de pay-and-jump där jag har deltagit har det varit en salig blandning av ponnys, ”halv-ponnys” och stora hästar men de flesta har faktiskt hoppat lägre än 90 centimeter även om en del så klart också valt högre höjder.