Inlägg av

Skrivet

Lite om min whippets meny och matkonto :=)!

Var och handlade torrfoder till Soya härom dagen och insåg att den förra 15-kilossäcken hade varat i ganska exakt 6 månader!

Eftersom den kostar knappa 500 kronor får man väl säga att hunden, i alla fall mat-mässigt, är billig i drift.

Nu beror ju de låga torrfoderkostnaderna delvis på att Soya även äter ”annat” och detta annat står säkert för 50 % av det totala matintaget även om jag inte räknar in hästbajs, hovar, kadaver och annat som hon själv hittar gratis :=).

Maken och jag bor nära en City Gross-affär där jag brukar veckohandla.

Turligt för Soya säljer man där ofta både leverpastej och blodkorv på extrapris, så även olika grisdelar (hjärta, lever, knorrar) för ca 20 kronor kilot.

Sedan har ju maken ingen häst som kostar och detta parat med Soyas gigantska förmåga att linda honom runt sina tassar medför att han allt som oftast låter ett skink-paket eller två slinka ner när han handlar.

Själv hamnar jag alltid en lång stund på GEKÅS (Ullareds) hundavdelning och där blir det både Frolic som lite godis och grisöron, Soyas favoriträtt, som hamnar i kundvagnen så man får nog säga att det lilla krypet har det bra ställt i matväg samtidigt som det kostar oss väldigt små summor :=).

Skrivet

Fredag- kissfritt dressyrpass

I morse avverkade Arch och jag ännu ett dresyrpass- jag ordar inte mer om det för nu handlar det mycket om upprepningar av tidigare pass de senaste veckorna. Archie ska stärkas i de olika rörelserna ”helt enkelt” och det är sådant som måste få ta tid- ingen blir varken starkare eller mer musklad över en natt.

Det viktiga är att vi jobbar tillsammans så att säga- Archie verkar vara med på banan och gör så gott han kan känns det som.

Lilla Soya höll sig kissfri idag och slapp därmed duschen och själv kunde jag hålla mig till mitt tidsschema utan andra missöden (eller kiss-öden….ha ha).

Skrivet

Gratis är godast- om fång, fetma och fördomar!

Fick hem det nya numret av Ridsport igår och kunde åter läsa en artikel om fång (de har blivit väldigt vanliga på senare år).

”Inget nytt under solen” skulle jag väl vilja säga om den artikeln, det är det ”gamla vanliga” om att hästar generellt får för mycket mat och för lite motion och att detta är stora riskfaktorer när det gäller utvecklande av fång om man ska sammanfatta det hela.

Intressant är, tycker jag, att det verkar som att man kan skriva detta på folks näsor hur många gånger som helst; ändå fortsätter fång att sprida sig bland våra ridhästar och är på inga vis på tillbakagång trots så mycket information.

Varför?

Min teori är att det fortfarande handlar om mycket okunskap och fördomar- man tänker ”fång är något som drabbar feta ponnys” och ”det händer inte MIG” (dvs MIN häst).

Så tänkte i alla fall jag tills för något år sedan- hur skulle mitt halvblod i tävlingskondition kunna få fång- han som knappt såg gräs annat än på bild då vi inte hade några gräshagar i förra stallet.

Ni som har följt bloggen ett tag vet ju hur det gick- Archie fick fång 5 år gammal och mitt i vintern- utan att ha tittat på ett grässtrå i flera månader.

Däremot var han överviktig och hade varit lite lös i magen ett tag, fodrats med vått ensilage och 3 kilo havre/ dag- med facit i hand ett inte orimligt scenario för att utveckla fång.

Jag har sedan dess i princip tagit bort kraftfodret och bantat ner hästen och hoppas att dessa åtgärder ska räcka för att fången aldrig ska komma tillbaka.

Eftersom jag numera är väldigt vaksam på fångutlösande faktorer för egen (Archies) del kan jag inte låta bli att studera även andras hästhållning i frågan.

Det jag kan konstatera, precis som artikeln i Ridsport menar, är att det finns en hel del övergödda hästar i vårt land.

Och det i sak tycker jag inte är det värsta utan att ägarna inte gör ETT DUGG för att försöka banta ner dessa fetton!

”Gratis är godast” brukar min bror skämtsamt säga och det är precis vad det handlar om i många fall enligt mina studier.

I de stall där kraftfoder ingår i stallhyran vill många hästägare ”ha valuta för pengarna” och ger därför hästen x antal kilo av detta vare sig det behövs eller inte.

Detta tror jag är den absolut vanligaste anledningen till ”överutfodring”- dvs man får fodret ”gratis” och passar då på.

Skulle man betalat för egenhämtade säckar hos någon foderhandlare skulle man troligen tänkt efter lite mer men nu står fodret så att säga bara där och väntar och man har ju redan betalat för det i stallhyran.

Jag ser hur många promenadhästar/ hästar som tävlar lätta klasser någon gång då och då som äter minst 2 kilo kraftfoder om dagen.

En del rullar fram, andra är hur hetsiga som helst men nog tusan ”måste” de äta kraftfoder enligt ägaren (som i 9 fall av 10 inte har gjort någon som helst foderstatsberäkning).

En annan kategori som överutfodrar är de jag här kallar ”wannabies”- ryttare som rider/ tävlar på mycket låg nivå men som har superkoll på hur ”di stora” ryttarna rider, klär sina hästar och fodrar desamma.

De fattar inte att det är skillnad på att rida svår klass var och varannan helg och att hoppa en 1-metershoppning en gång i månaden och proppar därför hästen full som om den skulle utföra det förstnämnda medan den knappt genomför det sistnämnda.

Jag klagar ibland på att Archie inte är fullt så ”eldig” som jag skulle önska- han är den lugna typen som inte alltid har så mycket energi och elektricitet som man skulle önska på en tävlingsbana och begriper man inte bättre är det nog lätt att tillskriva hans ringa kraftfoderintag skulden för detta.

”Om du gav honom mer havre kanske det blev lite mer fart i honom” misstänker jag att mer än en okunnig har tänkt när vi har diskuterat foder.

Men nu ska ni höra det intressanta: Archie var inte en mikro-milimeter piggare/ hetsigare/ uthålligare- kalla det vad ni vill- när han åt 3-4 kilo havre än nu då han får några deciliter som krubb-skrammel om dagen!!!

Men just myten ”det är havren som gör hästen pigg” är den mest svåravlivade av alla och folk i allmänhet vägrar ofta att acceptera att en häst kan ridas normalt UTAN kraftfoder.

Om man så uppfann ett piller som skulle tillgodose hela hästens behov av energi så är jag helt övertygad om att många skulle vilja ge kraftfoder ÄNDÅ- för det ”vet” man ju att det är havren som är motorbränslet för hästen!

Nåja….var och en får väl även framöver fortsätta att vara salig på sin tro och så får det väl gå som det går med våra hästar.

Hörde från en mycket säker källa att till och med en av vårt lands ledande dressyrstjärnor haft flera fånganfall på sina hästar och det ska ni inte inbilla mig att jag köper som en ”slump” eller ”detta hade kunnat hända vem som helst”.

Jag skulle bra gärna vilja se den ryttarens foderstater och hagscheman innan jag köper ovanstående förklaringar- den saken är klar!

Och om inte ens elitryttare begriper hur man ska sköta hästar för att undvika övergödning, fång och liknande tja…var är vi då på väg egentligen?????????????

Skrivet

”Nya” modegrejen bland hästfolk och andra- gummistövlar!

En vän pratade nyligen så drömmande om Hunter-stövlar att jag nästan trodde att hon hade förväxlat dom med de finaste Manolo Blahnik eller Louboutin-sandalerna…..
Fram tills för kanske 1-2 år sedan var gummistövlar i min värld GRÖNA eller BLÅ , av märket TRETORN och användes när det regnade ute och man var tvungen att gå omkring i lera, vattenpölar osv.

Gummistövlar var inget man frivilligt satte på sig, de sågs mer som ett nödvändigt ont för att slippa förstöra skor och andra sko-don och man hade tex aldrig fått för sig att ”gå på stan” iklädd dessa tingestar.

Sedan hände något- jag vet inte vad- men plötsligt finns det gummistövlar i alla möjliga färger och med olika mönster, priset har tiodubblats OCH både hästfolk och andra kan numera ses vandrande i dessa på alla möjliga och omöjliga platser.

Själv är jag förundrad.

Förvisso är de nya modellerna mycket snyggare än de stövlar jag hade som ung men priset för många modeller är minst sagt avskräckande (det finns inte i min värld att betala en tusenlapp för en gummistövel) och framför allt begriper jag inte hur man kan vilja gå omkring i dessa svett-framkallande fotbeklädnader någon längre stund.

Att gå i gummistövlar är både stumt och svettigt- rena döden för ens fötter anser jag.

Ok om det som sagt regnar ute och man ska gå och ta in en häst från en lerig hade- då förstår jag verkligen om man inte traskar ut i läderridstövarna men att gå runt på stan eller för den delen i ett stall hela dagen med gummi runt fötterna- nej URK!!!

Här kanske ordspråket ”vill man var fin får man lida pin” förklarar fenomenet, jag vet inte.

Skrivet

Torsdag- dressyrtränade och blev kiss-sinkad

I morse genomfördes ännu ett bra dressyrpass, Archie kändes väldigt mjuk och fin när jag avslutade och jag hoppas att detta positiva flow håller i sig i eeeevighet.

Väl i stallet efter ridningen satte jag faktiskt på Archie ett tunt regntäcke, inte för att jag var säker på att det skulle börja regna även om det såg lite ”skumt ut” utan faktiskt för att slippa samma procedur som jag fick ägna mig åt igår då jag på kvällen möttes av en totalt lerinpackad häst som jag var tvungen att ge ett ordentligt bad.

Jag ÄR egentligen ingen förespråkare av täcken sommartid- tvärtom- men ibland väljer även jag den lata vägen och att inte leva som jag lär :=). (Och det har regnat gansak mycket under dagen….)

Tidschemat höll utmärkt med några minuter tillgodo då jag insåg att jag skulle behöva bada den eländiga hunden som rullat sig i ”något” (läs: troligen hästkiss).

Tvagningen sinkade mig något men strax efter 07.00 kunde jag ändå knäppa på värmeelementet på arbetet och börja jobba :=).

Skrivet

Är det för dyrt att tävla?

Givetvis en omöjlig fråga att svara på generellt– det beror väl på vem man frågar osv men jag undrar ändå….

För ett tag sedan undrade en blogg-kollega varför det (enligt henne) var så få anmälda till olika regionala LA-klasser som hon hade tittat på.

En teori som framlades var att en majoritet föredrar att rida lokalt eftersom den licensen är mycket billigare.

På tävlingen i helgen hörde jag också några diskutera att det var ovanligt lite anmälningar till dressyrtävlingar över lag och när jag tänker till och tittar efter så stämmer det nog.

Frågan är vad detta beror på?

Jag kan ju inte tänka mig att antalet ryttare som tycker om dressyr har minskat bara så där så det är nog ingen förklaring.

Kan det vara så enkelt att ”folk” tycker att det är för dyrt?

Jag vet inte om det är så eftersom jag själv aldrig reflekterar över vad en tävling kostar- jag bara skickar in anmälan typ.

Om klassen sedan kostar 120 eller 140 kronor är mer eller mindre egalt men alla kanske inte tänker så?

Hur prispengarna idag står i proportion till anmälningsavgiften har jag heller ingen aning om.

Dels har man aldrig under minda mer än 20 års tävlande kunnat ”tjäna” något på att tävla på min nivå och dels tävlar jag numera oftast på lokal nivå där det inte finns några prispengar alls.

Vad tror/ tycker ni? Är det för dyrt att tävla och är det kanske därför startfälten minskar? Eller ni kanske inte alls upplever att startfälten minskar?

Skrivet

Kiss och bajs-hundar

I morse hade jag som vanligt med mig Soya till stallet; hon får övervaka mina dressyrpass liggandes i ridhuset och därefter brukar vi skritta ut en kort runda.

När ridningen var avklarad fick hon hoppa in i sin bur i bilen medan jag sadlade av, bytte skor osv och när jag själv satte mig i bilen 10 minuter senare trodde jag att jag skulle svimma av den otroligt äckliga lukt som hade fyllt hela bilen under min frånvaro.

Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag befann mig i någon form av tank som innehåller URIN, det luktade vädligt koncentrerat och som sagt otroligt illa!

Jag fick genast mina misstankar om varifrån lukten kom och körde snabbt hem för att konfrontera den skyldiga.

Och mycket riktigt; när jag sniffade på Soyas rygg vid hemkomsten så raderades alla spår av tvivel ut direkt; hunden STANK!!!!

Det var bara till att lyfta in henne i badkaret och skura- som tur är är hon snäll och lätt-tvättad så det tog inte många minuter innan tvagningen var avklarad och jag kunde duscha mig själv i stället.

Frågan är vad den lilla grisen har legat i/ rullat sig i för att lukta så här?

Kanske har någon häst kissat i ridhuset igår kväll och så har Soya lagt sig i det idag? Jag kan inte påstå att jag precis kollar vad hon har för sig i ridhuset medan jag själv rider så det är säkert mycket möjligt.

På uterundan höll hon sig hela tiden bredvid hästen så där tror jag inte att hon har hunnit lägga sig i något men man vet ju aldrig.

Detta med att rulla sig i allt möjligt som luktar illa (tack och lov aldrig bajs :=)) är tyvärr inte sällsynt i Soyas fall, dagens dusch är bara en i raden för att eliminera vad det nu har varit som odjuret har smort in sig i.

Min första hund, schäfern Ketty, rullade sig inte i allt möjligt men däremot i ANK-SKIT!

Om ni inte vet det så är ankskit grönt och luktar faaan!

Ketty var ju dessutom långhårig och tyckte om att rulla sidan av huvudet i denna sörja så att pälsen blev helt grön och givetvis också fullständigt stinkande.

Soya har ännu inte upptäckt ankbajsets fördelar- kanske helt enkelt för att vi inte har ankor i vår närhet?

Men det räcker så väl med allt annat hon vurmar för och för min del fick hon gärna hitta andra intressen att roa sig med!

Skrivet

Onsdag- uteritt enligt tidschemat

Även idag höll tidsschemat och jag satt på min kontorsstol ganska exakt 07.00.

En uteritt hade hunnit avverkas- den började med lite regn som tack och lov upphörde för ni vet ju vad Soya tycker om att bli blöt- INTE!

Idag låg fokus på ren konditionsträning samt att gå på varierade underlag- det går inte an att för jämnan muppa omkring i ett underlagsmässigt tillrättalagt ridhus 8 dagar i veckan!

Jag tänkte ut en runda som tog ganska exakt 1 timme att rida och det blev långa sträckor i trav och galopp (i hoppsadel och med hack) samt 10 minuters avslut i skritt på asfalt.

Hittade en smal stig omgiven av och delvis täckt av mycket högt gräs och insåg att jag hade odlat upp en plätt på detta vis om jag hade haft egen mark. Det gör susen för bakbens-lyftet kan jag lova- ungefär som att rida i djup snö.

Tyvärr kan jag inte börja rida omkring på böndernas åkrar för att uppnå samma effekt :=) så jag fick nöja mig med denna lilla stig.

Läste förresten på ett annat forum att en av mina bloggläsare blivit inspirerad till att rida med sin hund i sele efter att ha läst om mina turer med djuren här.

Till denna läsare och andra kan jag tipsa om att förutom selen använda en longeringslina och inte koppel.

Dels är kopplet för kort (i alla fall mina) och dels kan man ”förstöra” det under ritten om det nu ÄR så långt att det kan släpa i marken.

Jag använder numera en gammal longeringslina som jag inte är rädd om (de som kostar en femtiolapp typ) och bryr mig inte om den släpar i marken och blir smutsig.