Inlägg av

Överskattar vi vår ridning?

Kort svar: ja, det tror i alla fall jag.

Något längre svar: ja, utifrån det jag sett under mer än 20 år som hästägare så tror jag att det är så.

Exempelvis om man vill räkna ut hästens foderstat på nätet så finns det kolumner som ska fyllas i, bland annat en som handlar om det arbete hästen vanligtivs utför dagligen, typ ”promenadridning”, ”tränar ibland”, ”tränar” osv.

Utifrån de resonemang jag hör från olika hästägare kring deras hästs påstådda behov av både kraftfoder, diverse tillskott och av ”vintervila”, ”bete” osv anser i alla fall jag att många överskattar det arbete deras häst utför och den ansträngning det innebär.

Trots att många foderkunniga vittnar om att merparten av normalpresterande hästar inte behöver någon form av kraftfoder alls (under förutsättning av stråfodergivan är tillräcklig och med bra värden) så skulle jag tippa att 90 % av alla hästar som står inackorderade äter just kraftfoder.

När jag tog bort allt kraftfoder på Décima, som ändå reds mer än de flesta hästar jag känner och som regelbundet tävlade på Msv-nivå så märkte jag INGEN skillnad. Samma sak med Archie efter hans fånganfall.
Även Mulle får numera se kraftfodervagnen köra förbi boxen och han har ändå energi så det räcker och blir över.

Att man om man har ett eget litet stall väljer att byta ut delar av stråfodergivan mot kraftfoder kan jag förstå eftersom havren ibland är billigare än höt/ ensilaget och eftersom man kan lagra långt mer havre på samma utrymme som man har plats till för hö osv.

Men även i stall där det är fri tillgång på stråfoder envisas hästägare med att ge sina hästar diverse müslisfoder som de har bry med att släpa hem och som så klart inte är gratis.

Man kan undra varför?

Vad gäller ”ridmängden” har jag har som sagt haft häst i ett mycket stort stall i över 20 år och har därmed av naturliga skäl kunnat studera ett otal ryttare och deras hästar under dessa decennier.

Hur jag än tänker efter kan jag på denna långa tid inte komma på mer än TRE ryttare som haft för vana att rida mer än 1 timme om dagen. Ironiskt nog var alla tre ”dressyrryttare” fast jag nog snarare elakt skulle säga att de FÖRSÖKTE rida dressyr för trots dessa regelbundna maratonpass tyckte i varje fall jag inte att jag kunde se att de (passen) påverkade dessa hästar i någon positiv rikning.

99 av 100 hästar som jag känner till rids på sin höjd en timme om dagen (många inte ens det) och det är inte ovanligt med både 1 och 2, ibland rent utav 3 vilodagar.

Så klart kan man hinna med ohyggligt mycket ansträngande ridning på enbart 30 minuter, det beror ju givetvis helt och hållet på vad/ hur man rider men åter igen så rider 90 % av ryttare jag omges av föga ansträngande, dvs de är inte ute och kör snabbjobb, rider piaff och passage eller hoppar en 1.30-bana om och om igen.

Med detta sagt och i minne ska vi imorgon diskutera det allmänt vedertagna begreppet vintervila….

Kontrollera din serpentin!


Något som jag ofta får rida i början av mina ridpass för Ebba är serpentiner.

Dessa (serpentinerna) skulle jag vilja tipsa om som ett bra sätt att kontrollera om din häst verkligen är lösgjord och följsam.

Om du börjar med att rida serpentiner redan i uppvärmningsstadiet avslöjas det snabbt om din häst är lika lösgjord i båda varven eftersom du har så kort tid på dig att rida i ett och samma varv.

Annars ser man ofta att folk värmer upp genom att rida varv på varv på volten och då BLIR ju hästen (förhoppningsvis) följsam till slut men genom att rida serpentiner får du ett facit på hur lösgjord hästen är redan från början.

Kan vara rätt så avslöjande men samtidigt är det ju ett bra mål att sträva mot, dvs att hästen omgående ska följa dig i båda varven och inte kräva en längre tids ”böjande och bändande” innan den känns behaglig att rida på.

Samma sak uppnås för övrigt genom att rida på en åttvolt men serpentiner är i alla fall för mig enklare att börja med.

Finn 10 fel eller…kan hästfolk inte skriva?

Nu har ordpolisen hittat ännu ett otroligt vanligt fenomen att störa sig på. Efter bara några minuters läsning på Blocket undrar jag var hästfolk brukade tillbringa sina svensklektioner? I stallet eller i klassrummet?

1. Box plats uthyres
2. Rid ponny med bra stam
3. Stallgummi mattor
4. Billiga häst saker
5. Hästfoder till bra pris ut med 101an
6. Snygg Herr Kavaj
7. Stängsel och gödsel tömning
8. Bucas vinter täcke
9. Dräktigt shettis sto
10. Häst transport

VARFÖR VARFÖR VARFÖR denna idiotiska särskrivning? Varför är folk ”rädda” för att sätta ihop ord som man utan tvekan säger som ett: man säger ju inte häst….paus… transport utan HÄSTTRANSPORT.

Att blanda stora bokstäver mitt i texten som i ”Snygg Herr kavaj” är förresten också otroligt vanligt.

Till hästfolkets försvar får jag väl säga att hela Blocket är fullt av annonser som på ett pinsamt sätt visar att folk inte kan stava så medan de var i stallet under svensklektionerna var det nog många andra som var….tja…inte närvarande när stavning lärdes ut i alla fall.

Själv kan jag alltid skylla på min invandrarbakgrund om jag någon gång säger/ skriver något tokigt.

Fast tänk vad ”lustigt” ändå att jag kunde gå ut gymnasiet med högsta betyg i alla ämnen utom musik och gymnastik TROTS detta och trots att jag aldrig fick en sekunds läxhjälp hemifrån!

En av mina stallkamrater….

…porträtteras i bloggen jag tipsade om härom veckan:

http://casey.webblogg.se/index.html

Liv står förvisso inte i just ”mitt” stall (där vi har 7 hästar) utan i det andra stallet på anläggningen, det med fullservice.

Det är väldigt roligt att det på denna anläggning finns en hel del ryttare som tävlar på olika nivåer i både hoppning och dressyr, det var ju en av dom sakerna jag saknade på ridskolan- dvs inspiration från likasinnade.

Även om jag 99 gånger av 100 rider mol allena (Soya undantagen- hon är ALLTID med) så är det roligt att någon gång kunna diskutera något som har med träning/ tävling/ domare/ program/ you name it att göra :=).

Liv har förresten en egen blogg:

http://aramise.bloggagratis.se/

Veckan som gått

Under veckan som gått har jag fortsatt med min igångsättning av Archie. Vi rider nu 35-45 minuter per pass och har även börjat galoppera så smått.
Jag försöker att rida varierat och träna på ”allt” som vi behärskar och vad gäller exempelvis bytena fungerar de bättre än någonsin. Inga tendenser till hopp och skutt och galoppen är oförändrad före, under och efter bytet så det känns väldigt positivt.

Archie är som alltid otroligt snäll och jag märker ingen skillnad på hans humör eller beteende nu när han inte går för fullt.

Att bralla, försöka sticka iväg osv har aldrig funnits i hans sinnevärld och även om jag ibland vid ren dressyrträning skulle önska lite mer ”elektricitet” är jag väldigt glad att slippa sådana former av överskottsenergiyttringar.

Själv känner jag mig som alltid vid denna tid på året trött och sliten och det beror inte på något annat än det ständiga mörkret och usla vädret.

För att till viss del kompensera att jag så ofta är i stallet då solen antingen inte har hunnit gå upp eller redan har gått ner har jag börjat att ta några timmar ledigt 1-2 arbetsdagar per vecka för att hinna rida medan man fortfarande ser hästen framför sig.
Det är otroligt skönt att kunna ha denna flexibilitet på jobbet och det är något jag värderar högt.

Nu ser jag fram emot att återuppta träningen för Ebba och ett första pass är bokat till den 22:e. Jag gillar INTE att träna för mycket på egen hand faktiskt utan vill gärna ha en tränares öga på mig, inte bara för att jag alltid har tyckt att det är ROLIGT att träna utan också för att förvissa mig om att jag inte hittar på några tokigheter på egen hand.

I lördags var jag på en ponnyhopptävling och tittade när Sally red och det var roligt att för en gångs skull slippa känna att jag själv var tvungen att prestera utan jag kunde bara gå omkring och mysa.

Min egen säsong börjar i månadsskiftet januari/ februari men då finns det inte så mycket tävlingar att välja bland. Dessutom kan ju vädret ställa till en del oförutsett så även om man hade TÄNKT att åka någonstans så kanske det inte blir av.

I lördags hade vi också julshow i stallet och jag tycker att det var en utmärkt prestation att få ihop 6 olika show-inslag med enbart privatägda hästar då vi ju inte har någon ridskoleverksamhet på anläggningen.

Söndagen tillbringades till stor del i stallet eftersom det var min tur att ha ”jour” vilket man har var 7:e söndag.

Att ha jour innebär att man ska fodra 7 hästar klockan 07.00, kring 14.30 samt 19.00 samt att släppa ut samma hästar vid 08.00 och ta in dom vid 14.30.
Denna form av stallarbete är verkligen långt ifrån den mängd obligatoriska pass man har i många andra privatstall så det känns inte det minsta betungande faktiskt.

Även Soya fick sin beskärda del av socialt umgänge under helgen då vi var på den sedvanliga whippetträffen i Malmö i söndags. Sammanlagt 6 busar lekte och hade roligt tillsammans och det är både kul och intressant att studera vilka roller i en flock olika hundar tar och/eller får.

Till skillnad från vissa knäpphundar (dock ej whippets :=)) som ”hugger först och frågar sen” är Soya otroligt försiktig och väljer hellre att springa ifrån en hund som verkar otäck än att ”snacka om saken”.

När vi har varit många hundar på träffarna har det varit ganska tydligt att Soya är mer av en ”betraktare” som springer lite vid sidan av än en av dom som ska armbåga sig fram och höras och synas mest.

Nu när en unghund (Bella) har börjat delta i träffarna märks det ofta att Soya har ”kaxat till sig” eftersom det nu finns NÅGON som HON kan bossa över. Soya är inte stygg på något vis men markerar ganska tydligt och ofta att ”jag är äldre än du”. Tack och lov verkar Bella inte allt för bekymrad över Soyas dominanshandlingar och hon kan också själv springa fram och försöka ”få igång” Soya när hon är på det humöret.

Tömkörning i gryningen

I morse var det för ovanlighetens skull inte regnigt och lerigt utan kallt och fruset i marken.

Jag vill gärna passa på att motionera Archie utomhus på helgerna eftersom det nästan alltid är beckmörkt när jag kommer till stallet på vardagarna.

Att trava och galoppera uppsuttet kändes inte så lockande på så pass fruset underlag som rådde överallt idag men att trava i ”smygis-trav” på töm fungerade hur bra som helst.

Archie har verkligen fått in tänket att trava sakta men utan ”ben-harvande” (läs: släpande ben) och jag kan nu promenera obehindrat bakom medan gossen arbetar.

Ibland springer jag förvisso också själv några hundra meter men det är himla praktiskt att slippa göra det heeela tiden :=).

Ett dygn i Birgittas liv så som hon alltid skulle vilja leva det!


Fredag 18.00: Soya gör sig redo för en ny träning med….

….Mulle och Sally. Mamma Maj är som alltid redo med en hjälpande hand och allmän support!

Otroligt nog är hetsporren Mulle fullständigt obekymrad (må jag aldrig få ångra dessa ord….) över Soya som oftast ligger centimetrar ifrån där Sally ska rida.
Och Soya är (tyvärr???) så van vid världens snällaste Archie att hon inte tvekar att ligga kvar raklång och fullständigt avslappnad hur nära Sally än rider och även om det är i full galopp :=)!

Lördag 8.30: Härlig uteritt med 2 av mina älsklingar. Archie med kandaret på eftersom jag nu har börjat använda denna betsling lite mer frekvent. Även om man får rida en hel del medelsvåra klasser på träns är det inte fel att redan nu börja vänja gossen vid kandaret.

Här är vi på väg tillbaka till stallet. Ridhuset är den gula byggnaden längst fram och till höger i bild är trädgården där Soyas bästis Enzo bor. Ibland är Enzo ute när vi rider förbi och då leks det en stund innan vi fortsätter vår tur.

Klockan 11.00: Lilla Pippi pustar ut i soffan med en av sina 10-kronors leksaker från Ullared.

13.00: Att tigga av en annan älskling, Micke-pappan är populärt. Av flockledaren Birgitta är det inte lönt att försöka få något men pappan går att linda runt tassen utan ansträngning…

14.00: På hopptävling med Sally och esteten och den gammalmodiga Birgitta har roligt åt barnens kreativitet på kläd och skofronten. Notera GULD-stövlarna!

Diggilo diggiley alla tittar på mig där jag går i mina gyllene skor…..Släng er i väggen Herreys…här snackar vi stövlar och inga skor!

Notera hur fint hjälmen matchar jackan…och även flickans hästs flugmössa…fast det fick jag inte med på bild…Ville inte skämma ut Sally för mycket genom att vara hur närgången som helst med kameran…..

Mitt älsklingsbarn och min älsklingshund. Lika pigga och glada båda två! Alltid!

16.00: Julshow i stallet och bild från ett av de första (spex)-nummerna.
En trevlig avslutning på ett fullspäckat dygn med de jag helst umgås med!

Mysteriet med kiss-Soya!

Som jag har berättat i flera inlägg är Soya en sjusovare utan dess like och hon tycks dessutom vara utrustad med en onormalt stor blåsa eftersom hon kan hålla sig ”hur länge som helst”.

Soya verkar aldrig kissnödig och ligger kvar i sängen in i det längsta, ja i alla fall var det så tills för kanske 10 dagar sedan.

Sedan dess har Soya vid 2 tillfällen stigit upp mitt i natten och gått rakt ut ur sovrummet för att därefter kissa en stor pöl en bit utanför.

Det tråkiga med detta beteende är (bortsett från det självklara att man inte vill ha hundkiss på sina fina trägolv) att det ju genast väcker tusen oros-känslor eftersom det inte är något som en vuxen hund normalt ska göra.

Jag fick genast tanken ”urinvägsinfektion” men bestämde mig för att googla lite på nätet innan jag rusade iväg till veterinären med en hund som bortsett från dessa två ”kiss by night-anfall” verkar hur frisk och kry som helst.

Och se på f…n…

På nätet fanns (som så ofta) många hundägare som vittnade om att inomhuskissande mycket väl kan uppträda inför eller i samband med löp och Soya BÖR, om hon följer normala löp-cykler löpa ”när som helst”.

Så jag sätter mitt hopp till antingen ”antågande löp” eller ”olycksfall i arbetet som inte kommer att upprepas”.

Varför jag dessutom nu mer eller mindre avskrivit urinvägsinfektion som ett alternativ beror på en liten ”studie” (ha ha) som jag genomförde härom natten och morgonen därpå:

Var ute en längre runda med Soya kring 21.00 och hon kissade inte mer än vanligt.

Klockan 01.00 hör jag hur hon kliver ur vår säng vilket hon i normala fall aldrig gör när hon väl har gått och lagt sig för kvällen.

Jag studsar upp som skjuten ur en kanon för att se var hon ska ta vägen (för det är ju då hon har kissat på golvet) och när Soya ser att jag är henne hack i häl vänder hon och går tillbaka till sängen och somnar om. Häpp!

På morgonen 05.30 när jag själv steg upp ville Soya INTE göra detsamma utan låg kvar i sängen trots att jag såg att hon noterade att JAG hade lämnat den.

Fick upp henne 06.00 och då gick hon ytterst motvilligt ut i trädgården och kissade lite.

Nu vet jag inte om man kan jämföra urinvägsinfektion hos människa och hund rakt av men jag har ytterst svårt att tro att Soya hade kunnat och velat hålla sig så länge om hon verkligen var så ”kissig” som man blir vid UVI.

Och eftersom jag via nätet också fick tipset att stänga in Soya i sovrummet på natten (något jag dessutom redan själv planerade) så kan jag rapportera att de 3 senaste nätterna efter försöket till ”nattpromenad på egen hand” varit helt ”normala”, dvs nu sover Soya åter hela natten i sängen utan avbrott!

Vi får väl se om hon börjar löpa snart och annars lär jag nog inte få någon förklaring på tidigare natt-golvs-kissandet….

Enklare Ridsport-prenumeration?

Tillhör du dom som liksom undertecknad tycker att du knappt hinner betala för den ena prenumerationen förrän det dimper ner en ny räkning som uppmanar dig att betala för fortsatt tidningsläsande?

Att behöva betala för en helårs eller halvårsprenumeration kan ibland också göra att man väljer att avstå om man just då är insolvent.

Igår fick jag en sådan där trist räkning från Ridsport IGEN men innan jag började fundera på betalningen så läste jag att man numera även kan betala prenumerationen via autogiro.

För 79:–/ månad får man Ridsport hem i brevlådan och för mig, autogiroälskaren som betalar ALLA mina räkningar på detta vis, var valet enkelt.

Nu behöver jag dessutom inte fundera på NÄR jag ska betala igen för nu ska jag ju betala varje månad, dock utan att behöva engagera mig ytterligare.

Ännu ett i-landsproblem: strömavbrott

Igår tog jag ledig några timmar på eftermiddagen för att utnyttja dagsljuset för lite utomhustömkörning.

Det har otroligt nog varit regnuppehåll i flera dagar nu men givetvis började det regna precis när jag, Soya och Archie gav oss ut vilket resulterade i att vi blev genomblöta mer eller mindre direkt.

Jag ska faktiskt försöka att tömköra på detta vis i alla fall en gång i veckan, både jag och Soya får utmärkt motion och Archie tvingas att samla sig i traven eftersom jag kräver att han ska trava så sakta att jag kan gå (dvs slipper springa) bakom.

När vi kom tillbaka till stallet fick jag en otrevlig överrraskning; det var strömavbrott!

Tack och lov hade det ännu inte hunnit bli mörkt ute och jag hade dessutom förberett allt i stallet (mockat, gjort i ordning höpåsar mm) så det var bara att ställa in Archie i boxen, lägga på täcket och trevande ställa tömkörningsutrustningen på sin rätta plats.

Eftersom jag var genomblöt ville jag bara hem så fort som möjligt och det slog mig inte att det kanske inte fanns någon ström hemma heller, stallet ligger ju bara 3 minuters körväg hemifrån.

Inte förrän jag kom innaför dörren och tänkte slita upp tvättmaskinsluckan för att slänga i allt det våta fattade jag att det var kolsvart i huset- jodå, strömavbrott!

Och då insåg jag hur beroende vi har blivit av ström och hur mycket som egentligen påverkas när vi är strömlösa.

Med min planerade tvätt blev det så klart inget och inte kunde jag värma något gott att äta. Att titta på tv i avvaktan på att strömmen skulle komma igång kunde jag ju också glömma och min värmefläkt som jag gärna hade sett skulle värma min frusna kropp fick stå orörd.

Det var bara att treva fram lite fil ur kylen, tända några stearinljus och braskaminen samt lägga den levande värmedynan Soya i knät och vänta på att elen skulle kopplas på igen och det gjorde den tack och lov redan efter 1 timme.