I onsdags kväll efter att först ha jobbat några timmar och sedan tillbringat resten av dagen i Ullared var det dags för mig att köra Archie till hans nya stall.

Att ge sig av strax efter 20.00 (näst intill läggdags för både Archie och mig) och i beckmörker var väl kanske inte helt optimalt men nu var det så jag hade bestämt sedan tidigare (innan jag visste att vi skulle tidigarelägga Ullaredtrippen) så det var bara att packa, lasta och ge sig av.

Väl i det nya stallet till vilket det tog 15 minuter att köra satte jag mer eller mindre bara in Archie i den nyströdda boxen, gav honom mat och körde sedan hem efter att ha förvissat mig om att han, sin vana trogen, bara var intresserad av ätandet och inte så mycket annat :=).

I ”mitt” stall står för närvarande förutom Archie ytterligare 2 stora hästar och 3 ponnies och om en månad kommer ytterligare en ponny.

Nästa morgon cyklade jag och Soya till stallet med det nyinköpta regntäcket på pakethållaren och tur var väl det (mer om detta längre fram).

När vi kom fram kunde jag konstatera att Archie verkade ha tillbringat natten under lugna former, all mat var uppäten och han verkade inte bekymrad på något vis.

Efter frukosten och lite upp-packning av hans saker samt mockning och förberedelser av maten (höpåsar och spannar- hästarna fodras 3 gånger om dagen, 6.30, 14.30 och 19.00) var det dags för utsläppet och jag var väldigt nyfiken på hur Archie skulle reagara på detta och utan sin bästis Birk.

Och DÅ fick jag straffet för allt mitt skryt om hur enorm tur jag har med vädret och hur fint min gloria drar solstrålarna till sig för PRECIS i den sekund jag tog ut Archie från stallet så bröt HELVETET…jag menar regnet ut och VRÄKTE ner samtidigt som det blåste ganska hårt. Verkligen inget man önskar sig när man släpper ut sin häst i hagen i en främmande miljö första gången.

Soya DOG mer eller mindre av regnet, hon flög som skjuten ur en kanon in i stallet igen och ville verkligen inte följa med ner till någon hage.

Archie, iförd sitt PERFEKT sittande nya täcke hade väl inga synpunkter på vädret som sådant men då han släpptes lös i en jättefin gräshage (med extremt lite gräs dock, inget han kan BETA precis) började han liksom Soya att flyga omkring som skjuten ur en kanon.

De som sett/ känner Archie vet att detta verkligen inte är hans normala beteende och jag bad en mycket lång bön att

a. han skulle lugna sig snart
b. vädret skulle lugna sig snart

Och först då verkade min gloria ha vaknat (kanske var det för tidigt på morgonen för den) för inom loppet av några minuter upphörde regnet och när jag hoppade på cykeln och körde förbi Archie stod han lugnt och fint och funderade över var han hade hamnat.

På kvällen åkte vi till Ebba för att träna och så fint som han gick så kan jag inte tänka mig att vare sig flytten i sig eller hag-äventyret hade tröttat ut honom över huvudtaget.

Och i morse var det dags för premiär-ritten i nya ridhuset med lite hoppning på schemat.

När jag hade tagit mig till ridhuset tillsammans med Soya och Arch och åter igen i beckmörker (och regn) slogs jag av hur tacksam jag kan vara över att ha en så snäll och ”vuxen” häst.

Jag tror faktiskt inte alla hästar hade funnit sig så godmodigt i att bara gå in i nytt ridhus fullt av nya ”saker” (man förvarar storbalar med halm på ena kortsidan) och börja hoppa hinder :=).

Idag sitter jag redan på jobbet när det är dags för hagutsläpp men det blir förhoppningsvis inga problem eftersom glorian gör sitt jobb och solen skiner :=).

Idag har jag och 3 andra arbetskamrater tillbringat en hel eftermiddag i Ullared där vi tömde våra plånböcker.

Som vanligt fanns det massor att fynda och jag handlade allt möjligt till hela familjen dvs till mig själv, till maken, Soya och Archie.

Soya fick några paket med 10-pack grisöron, hennes älsklingsgodis och det enda hon i princip sliter ur händerna på en. Ett 10-pack kostar i Ullared 30:–, så billigt har jag inte hittat denna delikatess (hmm….) någon annanstans.

Sedan fick Soya även ett mörkblått termotäcke, i princip IDENTISKT med det täcke jag köpte till henne i en hundaffär i Staffanstorp i våras. Det enda som skilde täckena åt förutom färgen var PRISET för ni får väl hålla med om att det är en viss skillnad på 269:– och 99:–!

Inspirerad av en god vän som jag i vintras såg använda PANNLAMPA när hon skulle ta in sina hästar på kvällen köpte jag en dito för 30:–. Kommer att prova den redan imorgon vid min utepromenad med Soya på morgonen då det är beckmörkt ute.

Archie, som redan har de täcken han behöver förärades trots detta ett jättefint fodrat regntäcke med halvhals för 450:– helt enkelt därför att det hade just halvhals vilket det ofodrade regntäcket han brukar ha på sig saknar. Någon gång kan man gott unna sig något fint bara för att det är billigt och detta blev ett sådant köp. Dessutom går ju täcken åt förr eller senare.

Annars blev det faktisk inget mer till just guldgossen medan jag däremot köpte både vita och bruna ridhandskar till mig själv för 49:–/ paret.

Jag köpte även en hel drös med ridstrumpor för mellan 13:– och 15:– paret, även detta är något som går åt tämligen snabbt.

Sedan blev det mest ”det gamla vanliga” dvs mängder med hygienartiklar, rengöringsprodukter, tights, underkläder och denna gången även 2 par ”dra-på-lakan” (mycket fiffig produkt) och ett påslakanset till vår dubbelsäng.

Maken hade önskat sig oinspelade dvd-skivor, rakblad och en fleecetröja och när allt var betalat hamnade notan på ca 3.300:–.

Det trevliga med Ullaredsinköpen är att jag alltid upplever att slutsuman blir lägre än förväntat och det tycker jag annars inte att man är bortskämd med då man handlar ”vanligt”.

Efter all denna shoppning var det rätt så segt att packa ihop Archie och en del av hans grejer och flytta till det nya stallet; mer om detta i nästkommande inlägg!

Ytterligare ett bevis på hur olika domare dömer eller snarare hur de använder sig av betygssskalan på olika sätt:

Kollade resultaten från söndagens tävlingar där jag själv vann på 71 % och där vinnaren i LB:1 hade 70 %.

I LC:2 hade VINNAREN 60 %, ett resultat som inte ens hade räckt till placering i de andra klasserna där sista-placerade hade 65 respektive 66 %.

Sista-placerade i LC:2 hade 58%, ett resultat som jag inte kan minnas när det senast gav en placering i lätt klass.

Jag tror inte alls att de som red LC:2 red så dåligt som procenten indikerar utan det är som sagt i stället så att denna domare har ”legat lågt” i skalan. Detta är också anledningen till att jag själv inte fäster sååå stor vikt vid mina egna procent. Visst är det jättekul med höga poäng, ja, men samtidigt kan en likvärdig ritt ibland belönas med ”på pappret” usla siffror vilket man ska vara medveten om och inte deppa ihop allt för mycket.

Sådär ja, då var även Arch klippt.

Hade dessförinnan klippt gräsmattan hemma och egentligen är det ingen större skillnad mellan att klippa gräs och en häst; det är lika tråkigt men ibland nödvändigt om man vill ha något fint att titta på :=).

Archie stod som vanligt som en staty och klippningen gick på en knapp timme vilket är skönt eftersom jag brukar tröttna redan efter typ 10 minuter och tänka ”är det inte klart snart”.

Gossens svarta färg börjar komma tillbaka och den är välkommen. Gillar inte precis den konstigt bruna sommarhårremmen och är tacksam över att Soya har sin korpsvarta päls året runt.

De flesta hade nog tyckt att jag gott hade kunnat vänta tills pälsen hade vuxit ut ännu mer för nu syntes det knappt någon skillnad mellan det klippta och det oklippta men det tycker jag bara är bra. Gillar inte för stora färgskillnader och dessutom vill jag inte behöva tänka ”kanske var han för varm….” när jag tävlar imorgon.

För någon vecka sedan fick jag hem både Ridsport och Hippson med bara någon dags mellanrum och det ”lustiga” var att båda tidningarna hade vars ett reportage om nyttan av att använda sig av naturen (dvs uteritter) i sitt dressyrarbete.

Eftersom jag själv är oerhört förtjust i ridhusridning så blir det oftast minst 3 dressyrpass där per vecka och då kan jag tycka att mina uteridningar kan användas till lite kravlösare ridning.

Missförstå mig rätt; jag rider alltid hästen på tygeln och under kontrollerade former men jag kanske inte sitter och tränar rena dressyrrörelser utomhus.

Men härom dagen tänkte jag låta mig inspireras av artiklarna jag läst och satte igång med att rida både skolor, skänkelvikningar och galoppombyten på Jägersros träningsbanor.

Nu var ju inte detta något världsunikt ens för mig, ridhusharvaren, men jag kan inte med bästa vilja påstå att jag brukar rida på detta vis just när jag rider ut.

Hur som helst fick jag till ett trevligt ridpass och Soya fick bra motion av att springa bredvid.

Ridpasset avslutades med att Soya hittade en ny kompis, någon form av schäferkorsning i jätteformat som hon lekte så ihärdigt med att de till och med passade på att hoppa några terränghinder (stockar) i sin jakt på varandra. Det såg verkligen roligt ut!

Archie passade på att ta en liten paus och då den andra hunden efter leken tyckte att han skulle skälla ut Archie lite tittade han bara på honom à la ”ehhh…talking to me???” och sedan red vi hemåt igen :=)!