Sedan jag började att rida för Ebba i våras tycker jag att jag har blivit bättre på 2viktiga saker som rör ridningen: moroten och piskan!

Om vi börjar med piskan så har alla hästar jag ägt varit av den lugnare sorten, dvs inga frustande och självgående maskiner som man har fått sitta och BROMSA utan man har snarare fått driva mer eller mindre.

Jag har efter alla dessa år blivit så van vid detta ständiga drivande att jag knappt reflekterat över det, trots att det är jobbigt (fysiskt ansträngande) men det är ju också så att ju mer man driver desto mer avtrubbad blir ju hästen för hjälperna till slut (en självklarhet, jag vet….).

En av de första sakerna Ebba påpekade när hon såg mig rida första gången var just mitt ständiga klämmande på hästen. Och inte gick det fortare för det!

När jag rannsakade mig själv insåg jag att jag aldeles för ofta ridit ungefär så här:

”Oj vad sakta det går…ja, väldigt sakta….oj, oj så långsamt, sakta var det ja….hmmm varför går det inte fortare….saaaaakta” och så vidare och så vidare.

IDAG rider jag så här:

”Oj vad sakta det går” PANG!!!! PANG!!!!! PANG!!!! med skänkel eller spö. ”SÅDÄR JA, nu går det väldigt fint framåt igen”.

Förstår ni skillnaden?

Det gör Archie i alla fall för nu låter jag det inte ta ”hundra år” innan jag åtgärdar eventuella segheter. Och jag ger akt på att inte ständigt sitta med benen ihopvirade runt honom utan att jag bara driver när det behövs och då med snabba hjälper som måste ge snabba reaktioner.

Och om vi ska gå över till moroten i rubriken så är det ju faktiskt minst lika viktigt att tala om för hästen när den gör något bra som när den gör något dåligt, som att såsa sig fram.

Även här märkte jag att om jag jämförde med hur JAG rider och hur Ebba rider att hon är mycket snabbare med att berömma Archie ”handgripligen” (ordentlig klapp på halsen) än vad jag är. Och det är inte för att jag är en jätteelak person som aldrig är nöjd med min häst utan jag är helt enkelt så koncentrerad på annat att jag faktiskt glömmer att berömma.

Och precis som människor blir gladare av positiv än negativ kritik så är jag övertygad om att djur reagerar likadant och att man därför inte berömmer ”i onödan” utan att hästen faktiskt upplever en behaglig känsla av beröm.

Maken och jag har en längre tid haft problem med signalmottagningen till vår parabol vilket har resulterat i att vi långa tider inte har kunnat se på tv. Extremt irriterande då man ställt in sig på att se något program och i stället tvingats titta in i en svart tv-ruta.

Vi har (helt korrekt visade det sig) misstänkt att problemen berott på att några väldigt höga träd i utkanten av vår tomt stört signalmottagningen, dessa träd har helt enkelt vuxit så pass mycket under de 6 åren vi har bott här.

Träden är alltså mycket, mycket höga och att såga ner dom skulle innebära att vi antingen skulle riskera att de vid fällning skulle krossa vårt hustak eller så hade vi fått stänga av väg 108 (en 90-väg som går på motsatt sida om träden) och det faller liksom på sin egen orimlighet, om inte annat ur kostnadsaspekten.

Hur som helst; jag ringde igår efter en tv-reparatör som jag fann via nätet och denne man dök upp idag och skiftade plats på parabolen samt gjorde vissa inställningsändringar lätt som en plätt! Bara så där!

Det var så otroligt trevligt att så smärtfritt få löst ett problem som vi haft under så lång tid. Hade vi haft problemet hela tiden hade vi nog tagit tag i det tidigare men eftersom signalmottagningen ”bara” stördes då det finns löv på träden och då dessa dessutom blåser tillräckligt mycket så har vi liksom hela tiden skjutit på bekymmerna.

Dagens besök av denne händige och trevlige man fick mig att inse hur enormt mycket jag uppskattar service och det slog mig också att detta i sin tur beror på att i alla fall jag är så ovan vid det.

Som exempelvis djurägare är jag mycket mer van vid ”icke-service” och jag blir varken förvånad eller knappt irriterad längre när jag råkar ut för just ”icke-service”. Samma sak gäller för övrigt i så gott som alla kontakter vi haft med olika hantverkare genom åren.

Vad gäller de sistnämnda tror jag inte att en tiondel av det vi anlitat ”folk” till att hjälpa oss med kring huset har blivit gjort i utsatt tid eller för utlovat pris.

Och samma sak tycker jag ofta att det är med sådant som har med hästeriet att göra. Eftersom jag själv är ganska petig av mig och dessutom har fått mer och mer skinn på näsan genom åren så stoppar jag numera snabbt sådant som jag uppfattar som nonchalant eller opålitligt men jag har både tidigare upplevt och vet massor av hästägare som ständigt råkar ut för

*hovslagare som inte kommer när de lovat eller som inte ens går att få tag på per telefon

*tränare som kommer för sent till träningar eller som ständigt ändrar tiden från en dag till en annan

*kliniker/ veterinärer som bemöter en nonchalant, låter en vänta hur länge som helst (ja, jag vet att akuta fall måste komma emellan)

*stallägare som köper in dåligt foder, som inte sköter det de ska enligt kontraktet osv

Jag har själv sorterat bort allt sådant men kan alltså fortfarande bli nästan barnsligt glad när jag får ”äkta service”, om det så är av en tv-reparatör eller som av en bilmekaniker jag av en slump var tvungen att uppsöka akut förra sommaren. Det var nästan så att jag ville köpa en blomma till honom för att han lagade min bil snabbt och billigt fast han i själva verket faktiskt bara gjorde sitt jobb!