Har ni också råkat ut för extremt märkliga sammanträffanden?

Härom veckan bestämde jag mig för att under en rast på jobbet bege mig till Blodcentralen för att ge blod. Jag hade kallats för blodgivning några dagar tidigare via mail och då jag gick igenom gamla mail såg jag kallelsen, insåg att jag hade en ledig lucka och bestämde mig för att cykla dit eftersom det bara tar 2-3 minuter från jobbet.

Just som jag hoppar upp på cykeln så ringer min mobil och då jag svarar frågar en kvinna som ringer BLODCENTRALEN (!!!!!!) om jag har möjlighet att komma och ge blod eftersom det uppstått ett akut behov.Var inte det konstigt så säg?????

Och detta mycket märkliga sammaträffande fick mig att tänka på ett nästan lika märkligt dito som utspelade sig för många, många år sedan.

En morgon då jag skulle släppa ner Heron och hans dåvarande hagkompis Amirant i hagen (Heron kan väl ha varit 4-5 år gammal kanske) blev de skrämda av något på gatan som löper parallellt med vägen till hagen och båda hoppade till rejält.Någon av hästarna, jag har faktiskt förträngt VEM, knockade mig rakt i huvudet och min första känsla var att flera av mina tänder hade slagits ut. Det var extremt otäckt!

När jag vågade känna efter insåg jag att endast en tandflisa på en av kindtänderna hade brutits loss. Vilken lättnad!

Men var kom det otroliga sammanträffandet in?

Jo, jag hade samma morgon en TANDLÄKARTID för den årliga kontrollen och det var till den jag var på väg efter hagutsläppet!!!! Så jag behövde inte vänta många minuter innan jag kunde få min spruckna tand lagad och den lagningen håller än idag, ca 20 år senare!

Som bloggskribent vore det konstigt om man inte var i alla fall liiite (eller mycket) nyfiken på vem som egentligen läser ens alster.

Jag tycker att det är roligt med så många läsare som möjligt och har själv försökt att göra så mycket reklam för sidan som jag har kunnat.

En del läsare känner jag väl, min goda vän dressyrryttarinnan A som jag omnämt flera gånger, Birks ägare Lena och Jossan (mor och dotter), hästskötaren Lina för att ta några exempel.

Jag har också en räknare på bloggsidan där man kan se hur många läsare jag har per dag, vecka, månad osv. Man kan också se hur dags folk läser inläggen och därför vet jag också att jag har någon eller några nattliga besökare som nästan undantagslöst läser bloggen mitt i natten!

Annars verkar det statistiskt som om många läser bloggen på arbetstid (hmmm….) och på helgerna är det nästan alltid färre läsare.
Nu under sommaren märks en liten nedgång (semestrar?).

Vad folk läser mest är svårt att säga men inläggen ”Dagens träning” har fått betydligt fler läsare sedan det blev en liten debatt om mitt spö och min sporranvändning.

Personligen kanske jag inte hade varit såååå intresserad av andras träningar så vad detta ökande intresse beror på kan jag bara spekulera i?

I helgen var jag och tävlade och kom då i samspråk med en konkurrent, S. ”Ja, vi har sååå svårt för skänkelvikningarna på tävling” sa jag och fick det överraskande svaret ”Ja jag vet, det har jag läst på din blogg”.

Naturligtvis blev jag nyfiken och ville veta hur S hittat till min sida och fick då förklaringen att S googlat på sitt eget namn och därigenom hamnat på min sida eftersom jag där hade publicerat en resultatlista där vi båda presenterades.

Jättekul när folk på olika vägar hittar till sidan så klart men det gäller att vara på sin vakt också :=)!

Jag har sedan barnsben haft en vass tunga och också många bestämda åsikter som inte alltid gillats av alla. Eftersom jag vet att verkligen VEM SOM HELST kan komma att läsa allt som jag skriver om här i bloggen är jag extremt noga med att bara publicera sådant som jag verkligen kan stå för.

Ni som läst länge har kanske också noterat att jag bara omnämner personer/ hästar i GODA ordalag vilket inte ska förväxlas med att jag gillar allt och alla.

Nej, om det finns skit-domare, illa-ridande ryttare och gräsliga hästar (och det finns det) så sparar jag dessa kommentarer för mig själv. Det finns ingen anledning till att skaffa sig ovänner eller göra människor ledsna och besvikna i onödan.

Jag skulle nog kunna fördubbla antalet ”tillbakablickar-inlägg” om jag inte därigenom riskerade att ”hänga ut” en del mycket….tja….”märkliga” ryttare, hästägare och näst intill otroliga historier förknippade med dessa.

Däremot är jag alltid ärlig så till vida att jag ALDRIG ljuger om jag tillfrågas om en persons åsikt om egna personen eller dess häst, för att ta ett exempel. Jag skulle aldrig säga att en häst är fin om jag inte tycker det, då är jag hellre tyst och låter kanske tysnaden tala i stället.

Och eftersom jag är en ivrig dressyrtävlare så skulle jag aldrig få för mig att tex kritisera en domare i bloggen. Man vet aldrig vad detta skulle kunna få för konsekvenser och jag är inte intresserad av att ta reda på det heller.

Redan då min första tränare byggde eget ridhus för kanske 15 år sedan så kom jag för första gången i kontakt med fenomenent ”upp-plockningstvång”, dvs kravet på att ta upp gödsel efter hästen i ridhus.

Min tränare var noga med att hålla sin ridhusbotten så fri från gödsel som möjligt och krävde därför att man skulle plocka upp all spillning efter ridpasset; ett utmärkt förslag tyckte jag redan då och presenterade detsamma för ansvariga på vår ridskola.

Förslaget mottogs inte med någon entusiasm över huvud taget men jag minns ej vad argumentet emot detta var trots att vårt ridhus på den tiden fylldes med långt mer gödsel på en månad än vad tränarens skulle ha fyllts på 1 år.

Tänk själva hur mycket 40 lektionshästar, 20-30 privathästar och 20 polishästar kan producera om de alla går någon eller många timmar i ridhuset mer eller mindre varje dag!

Hur som helst så fanns det ju EN fördel med att vi inte hade upp-plockningstvång: man slapp helt enkelt att ha något ”jobb” med att städa efter sin häst och det var ju praktiskt för mig som hade en häst, Décima, som ALLTID la 1-2 högar per pass.

I samma veva som jag sålde Décima kom det helt plötsligt ett beslut om upp-plockningstvång även på ridskolan. Jag vet inte vem som kläckte idén DENNA gången men man hade väl förmodligen äntligen insett det ekonomiska (och hälsofrämjande) i att inte ha en massa gödsel som förstörde ridhusbotten.

Det som jag finner så komiskt idag är inte att MITT förslag sågades medan någon annans helt plötsligt befanns hur bra som helst (trots att det är/ var exakt samma förslag) utan det faktum att sedan upp-plockningstvånget infördes för 2 år sedan har jag behövt att ”lyda” det maximalt 5 gånger!

Archie tycks, till skillnad från 99 % av alla hästar jag mött i mina dagar, ALDRIG vara i behov av att ”lätta på trycket” under ridning. Däremot kan han gå raka vägen in från ridhuset och bajsa i boxen eller hagen. Extremt märkligt men väldigt praktiskt!

Tack Archie :=)! (Att jag sedan kan fylla 2 stora skottkärror med gödsel varje morgon är en heeeelt annan historia……)

Häromdagen när jag stod och betraktade Archie, Birk och en häst i en intilliggande hage gjorde jag följande reflektioner:

Har ni tänkt på att 90 % av alla hästar som springer i en hage ser ut som ”världsmästare”? Deras gång är elastisk, flygande och ENORM, särskilt om de blir lite skrämda eller ska imponera på någon annan häst! Samma häst, kan då den kommer under ryttare stappla fram i en kort, trist trav utan den minsta schwung!

Vad som också ”slog” mig är hur hästar och människor i grupp påminner om varandra.

När man släpper ihop många (säg 8-10 minst) hästar så kan man nästan alltid se att de är precis som människor. Det finns alltid någon som vill bestämma, någon som retar sig på den som vill bestämma, någon som skiter i vilket, någon som blir mobbad, någon som ska skoja och skämta om allt osv osv.

Eftersom jag resonerar att hästar liknar människor vill jag helst bara ha Archie med EN häst i hagen.

I min värld blir det minst friktioner (fast kanske också TRÅKIGARE?) bland både människor och hästar om man bara är två och om dessa två är goda eller till och med bästa vänner.Även bästa vänner KAN bli ovänner men dessa bråk är oftast sällsynta och kortvariga. Ju fler man är desto mer ”spel” blir det oftast och om man överför detta till hästar i hagen så betyder det för mig en ökad skaderisk både för tex den häst som är ledaren, hästen som vill utmana ledaren och den som eventuellt blir utsedd till hack-kyckling.

Jag hade en bekant som i alla år släppte ut sin häst med många andra i en för ändamålet tillräckligt stor hage.
Under de år hon hade häst tyckte jag inte att det gick en månad utan att hon rapporterade om diverse hagrelaterade skador, stora som små. Det var bett, sparkar, trasiga täcken, avtrampade skor mm. Inte sällan gjorde dessa skador att hästen inte gick att rida på under kortare eller längre perioder och jag minns att jag till slut frågade henne om hon ville vara en RIDANDE eller LEDANDE hästägare för i min värld gjorde hon nästan inget annat än ledde omkring med en skadad häst.

Det går så klart att skapa mycket harmoniska flockar med många hästar men då måste både HAGEN och HÄSTARNA vara anpassade till detta. Så är det ju tyvärr inte i stora delar av vårt land då vi dels inte alltid har de stora ytor som krävs och dels kanske de hästar man har i ett och samma stall sällan är desamma. Har man ett inackorderingsstall så är risken stor att det mer eller mindre alltid sker in och utflyttningar och består stallet dessutom av tävlingshästar är det inte ovanligt att deras ägare inte VÅGAR släppa ihop sin häst med alltför många andra. Så är det faktiskt för min egen del.

Som jag skrev innan så känns det för mig ”säkrast” att bara släppa ihop Archie med EN häst och då en häst som är mycket snäll.

När det gäller människor upplever jag ibland att man ”tvingas” att bli god vän med någon som man, om man hade fått VÄLJA, aldrig hade umgåtts med. Det kan tex handla om att man i en organisation på jobbet blir ihop-parad med en kollega som man måste jobba väldigt nära med och där vänskap kan utvecklas trots att man kanske inte har så mycket gemensamt.

Så tror jag att det är för hästar också! Archie och Birk hade nog inte ”valt varandra” om de fick välja fritt. Archie är för ung och sprallig och Birk för gammal och stillsam för att de ska vara det optimala paret. Men nu har ju vi människor tvingat ihop dom och efter en inkörningsperiod då Archie vallade runt Birk och nosade honom i baken och då Birk försökte tala om att han inte gillade denna behandling så har de jämkat ihop sig och verkar nu trivas ypperligt tillsammans. Men skulle man släppa in en tredje häst i hagen; en som tex Archie hade funnit mer passande så tror jag att risken är stor att Birk hade fått se sig brädad av en yngre och ”roligare” kollega, precis som i människovärlden.

Så funderar jag……vad tror ni?