Eftersom man har lagt ut rätt så rejält med stenkross på vägen till skogen för att skogsmaskinerna ska kunna köra där under avverkningen som pågått ganska länge har jag funderat på om det finns någon alternativ ridväg för mig och Frenchie.

Sträckan med stenkrossen är bara kanske 200 meter men jag hade ändå gärna sluppit den om någon sten skulle kila in sig i hoven eller något annat trist skulle hända.

Jag har sett att det går en smal liten stig i närheten som också leder till skogen och beslöt mig för att kolla läget med Molly igår eftermiddag.

Frenchie, aka ”Herr Istadig om det inte passar” är det inte läge att bege sig ut på några rekognosceringsturer med om man inte vill riskera att hamna i tråkiga och onödiga diskussioner.

Och det var ju tur att jag tog med mig lättviktaren i stället för väldigt snabbt möttes vi av synen på bilderna ovan.

Fantastiskt vackert som bilderna inte kan göra rättvisa men notera träbron!

Även om den hade kunnat bära Frenchies många hundra kilo vilket den inte hade så hade den gode herren tveklöst sagt upp sig och vägrat att gå över. Inte heller hade jag fått ner honom i vattnet där det låg en massa stenbumlingar och risken att snubbla över dom hade jag inte velat ta med en så tveksam häst oavsett. Och någon annan väg fanns inte så det var bara att vända om hem igen. Men då vet vi det i alla fall.

Igår skrev jag ett inlägg om annonsering och hur det kan vara jobbigt att ha med en del presumtiva köpare att göra.

Ett annat fenomen är vad folk skriver på tex Facebook om man skulle få för sig att annonsera där.

Ibland kan jag på tex en annons om en häst som är till salu se 15 kommentarer där jag endast kan tolka att EN person, om någon, är intresserad av ett faktiskt köp!?!

Låt mig illustrera genom att vi låtsar att jag har annonserat ut Frenchie och bifogat bilden ovan.

Folk skulle kunna svara:

1.Åh vilken vacker häst (mycket vanligt svar).

2.Åh om jag bara hade råd (minst lika vanligt svar).

3.Varför har han boots i hagen?

4.Var har du köpt krubban han äter ur?

5.Dom krubborna är sååå bra. Jag har en likadan.

6.Den krubban skulle jag aldrig våga fodra ur. Gummit avger gifter.

7.Har ni redan så mycket gräs i hagen?

8.Så skönt att slippa täcke efter en lång vinter.

9.Så tjock svans!

10.Är han svettig eller tvättad på bilden?

11.Han påminner jättemycket om en häst jag ägde för trettioelva år sedan.

12.Skulle aldrig köpa en häst efter Foundation.

13.Du vet väl att att hästars ben kan bli överhettade av skydd?

14.Traktordäcket i bakgrunden är också farligt att fodra ur!

15. Vad ger du för foder- han är så snygg i kroppen!

Ja, ni fattar…..

Så massor av kommentarer har man som säljare inte den minsta nytta av ur försäljningssynpunkt….

Jag förstår att en del människor inte ids försöka sälja saker de inte längre behöver/ vill ha för även om det är väldigt lätt att annonsera så kan det vara desto krångligare att hantera de som vill köpa 🙂 .

En del köpare är otroligt omständliga, skickar tusen mail/ meddelanden med alla möjliga frågor och begäran om bilder från alla håll och kanter och sedan är det inte ovanligt att de ändå ghostar säljaren.

Mitt tips idag är att i görligaste mån sälja enligt devisen ”först till kvarn” och inte ”reservera” något till någon.

Vill man vänta med köp tills man tex får sin lön får man löpa risken att någon annan hinner före.

Jag har ett ypperligt exempel på en säljare som lärde sig ”först till kvarn” i förra veckan:

Jag såg av en slump en annons om en sak jag kunde tänka mig att köpa och den fanns i en håla ca 2 mil från mig.

Jag kör vanligtvis nästan aldrig åt det hållet men just när jag såg annonsen (vad är oddsen?) skulle jag vara i de krokarna inom en timme.

Jag skickade ett meddelande till säljaren att jag kunde köpa varan DIREKT men fick till svar att någon annan hade tingat saken tills på lördag (detta skrev jag en torsdag).

Jaha och vad tror ni händer?

Säljaren skickar ett meddelande till mig på söndagen att jag fortfarande kunde få varan eftersom den tilltänkta köparen slutat att höra av sig (klassiskt när någon ångrar sig).

Tja…då var jag inte längre intresserad och säljaren får väl göra en ny annons i stället för att ha gjort en supersmidig och snabb affär med mig. Så kan det gå.

Man läser ibland att Länsstyrelsen inte har tillräckliga resurser….Tro fan det om de ska åka ut på allt som anmäls….

Igår såg jag denna bild på Facebook; en person som lånat ut sin häst och vid besök ser att den ser ut så här.

Genast ramaskri: ANMÄL TILL LÄNSSTYRELSEN!

Man kallar hästen vanskött och undernärd.

Själv tycker jag utan tvekan att hästen är tunn/ mager men är lika övertygad om att Länsstyrelsen inte kommer att göra ett dugg om inget annat framkommer.

Herregud…min travare såg värre ut än så här när hon kom och gick att fodra upp på mindre än 2 månader.

Och det kan finnas hur många anledningar som helst till att hästen TEMPORÄRT ser ut så här! Foder med dåliga värden, pälsfällning, behov av tandraspning, att hästen ratar höt i stället för det lilla gräset i hagen och mycket annat.

Med tanke på att hästens ägare skrev att hen skulle ta hem hästen omedelbart är jag SÄKER på att Länsstyrelsen inte skulle göra ett dugg åt detta och hur hårt det kanske än låter så tycker inte jag att hästen är ”smal nog” för en anmälan i dagsläget.

Många av oss har blivit så vana vid att se överviktiga hästar att ”överreagerar” när vi ser smala djur utan att först ta reda på vad som hänt.

Vad tycker ni? Hade ni anmält enbart utifrån bilden?

En intressant grej som kanske kan påverka ens val av sällskapshäst om man har gräshagar där man vill att hästarna ska gå året runt:

Jag har frågat 3 hovslagare jag känner, varav samtliga skor på heltid sedan många år tillbaka och är mycket duktiga och +40 om de vet någon ”travare” (så har jag uttryckt mig) som haft fång.

2 av dom, intressant nog båda med en bakgrund inom travet där den ena t.o.m. varit tränare i mindre skala hävdar att de på rak arm ej kan komma på ngn travare som fått fång av gräs.

Den tredje, klinik-hovslagare, säger att han vet ”ett par stycken” men då efter aktiv tävlingskarriär och han menar ändå att det är citat ”väldigt ovanligt”.

Visst är det ganska intressant ändå?

Och med detta sagt har jag lite svårt att förstå att så många jagar shettisar och andra mindre (A och B)-ponnys som sällskapshästar.

Jag fattar att de ÄTER mindre än tex Bibbi men frågan är om många inte låter snålheten bedra visheten trots allt?

Att ha en mindre ponny i gräshage kräver till att börja med annan stängsling (läs: lägre trådar) och i tex mina hagar skulle ett sådant djur bara kunna promenera rakt ut.

Sedan tycker jag inte att shettisar alla gånger är ”lika snälla som de är små” utan de kan också kräva sin man (eller kvinna ha ha ha).

Och framför allt verkar småhästarna tåla gräs mycket sämre än sina stora artfränder och jag hade aldrig orkat hålla på med att försöka begränsa hur mycket min häst får äta genom betesreducerare, att skifta hagar eller hägna in stora delar av dom osv.

Har man grushagar eller extremt karga gräshagar är det så klart skillnad….

Men själv kommer jag nog att försöka hålla mig till travare som sällskapshästar; de passar mig bäst känns det som.