Igår hade klubben jag tävlar för årsmöte; samma klubb där jag började rida som 15-åring och varit trogen sedan dess, dvs i 43 år!

När jag köpte min första häst stallade jag upp den på ridskolan och hade sedan flera hästar där i ca 20 års tid.

Jag var i år särskilt inbjuden till årsmötet eftersom jag skulle tilldelas en vandringspokal så som varande klubbens bästa (läs; med flest poänggrundande placeringar) dressyrryttare under 2023.

Som ni kan se av bilden ovan vimlar det inte precis av dressyrryttare som tävlar för min klubb och så har det tyvärr varit ända sedan jag fick priset första gången…håll i er….för 30 år sedan.

Priset har inte heller delats ut varje år utan endast åren 1993, 1994, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2008, 2009, 2010 och 2023.

Av dessa 17 gånger har jag vunnit det 1993 och 1994 med Heron, 2000, 2002, 2004 med Décima, 2008, 2009, 2010 med Archie och 2023 med Frenchie.

Jag skojade på årsmötet och undrade när man får BEHÅLLA priset (en silverbuckla som är jobbig att putsa) för det kunde väl vara dags efter 30 år 🙂 .

Svårputsad eller ej så får bucklan gärna hamna hos mig många år framöver också- det skojar jag inte om!

Förr-förra veckans diskussioner om ”övre luckan på släpet stängd eller ej” där några framförde säkerhetsaspekten fick mig att fundera över hur många saker man egentligen kan applicera detta på; i stort som smått.

Jag kunde direkt komma på rätt många småsaker som vissa säkert inte tycker är ”farliga” eller som de gör utan att ens fundera på säkerheten medan jag är för rädd om mina hästar.

Jag ska ge er några exempel:

* Grimma i hagen: skulle jag numera aldrig ha på mina hästar. Även om båda är hur snälla och stillsamma som helst så kan de ändå råka fastna i något.

* Halmpellets : jag har läst om för många hästar som har börjat äta dessa och skulle aldrig våga använda detta strömedel.

* Benskydd i hagen: hade jag förr men vågar inte längre pga ”överhettningsdebatten”.

* Skivade morötter: dels har jag aldrig förstått varför hästar inte skulle kunna tugga hela morötter och dels tänker jag att skivorna lätt kan fasta i halsen.

* Pelletterat foder: ger jag aldrig annat än uppblött av rädsla för foderstrupsförstoppning.

Så medan jag gör en del som andra tycker är dumdristigt och farligt kan sådana här småsaker skrämma mig för mycket medan andra inte ens reflekterar över farorna.

Kan ni komma på något som ni tycker är farligt fast många ändå använder sig av det?

Förra våren dök det upp en självsådd pensé framför vårt hus (se bilden ovan) och den höll sig själv vid liv hur länge som helst.

Och titta vad jag hittade igår; den första vårliknande dagen i år:

Fast jag har hållit på med hästar i mer än 40 år kan jag tydligen fortfarande komma på saker som jag inte har tänkt på förut 🙂 .

Bilden ovan, om än dålig (svårt att fota och hålla upp hoven i rätt vinkel samtidigt) illustrerar en ny grej jag har börjat med.

I stället för att först kratsa hovarna på traditionellt vis och SEDAN sopa upp allt så kratsar jag numera rakt ner i bajsupplockaren direkt. Därmed slipper jag ”uppsopningsmomentet”.

Detta har ni kanske upptäckt för länge sedan men för mig är det nytt hi hi.

Ni vet hur det är ibland när man har börjat SE något så kan man inte ”unsee” (finns det något svenskt ord för detta?) det?

Så har det blivit för mig och boxväggar sedan jag fick eget stall för 4 år sedan.

Oaktat om någon vill visa ett jättegulligt föl eller ett nytt täcke; finns det en boxvägg med på bilden dras mina ögon dit…oftast i förfäran faktiskt *ASG*.

Lite skämt och lite allvar…börja nu inte skrika kränkta kommentarer om att jag är dum, elak, inte fattar, har för mycket fritid osv. Man gör så klart som man vill och jag gillar rena väggar. Simple as that!

Vill ni ha intorkat bajs på era väggar så go for it!

Själv hävdar jag att det inte tar speciellt lång tid att tvätta av även väggarna hos en ”väggbajsare” men allting är relativt, absolut.

På bilden ovan har Bibbi Bråkstake 🙂 gnidit ett lerigt täcke mot väggen och det tog ca 30 sekunder att tvätta bort. En väl investerad halv minut tyckte jag 🙂 .

Men fattar att alla inte håller med; som personen som hade detta stallet tex:

Typ 8 av 10 boxar såg ut så här kunde jag konstatera innan jag vacklade ut från byggnaden ha ha ha!

Detta täcket har jag medvetet låtit hänga över insidan av Bibbis boxvägg som ett experiment för att bekräfta min teori om att ston inte är på långa vägar så barnsliga och pilliga som valacker.

Och Bibbi har inte gjort mig besviken! Trots att täcket har hängt så här i över en vecka har det inte rubbats en millimeter.

Hade jag hängt samma täcke över Frenchies, Vickes eller Baltazars box kan jag garantera att samtliga hade dragit in eller ner täcket ganska omgående.

Och just mina valacker är/ var ändå hyfsat väluppfostrade men jag vet att det finns de pojkhästar som inte hade nöjt sig med att dra lite i täcket utan de hade strimlat det i bitar, stampat ner det i marken och sedan kissat och/ eller bajsat på det. Jag lovar!

Känner ni igen det, håller ni med eller fantiserar jag?