Igår skulle jag veckohandla och när jag körde in på Hemköp i Dalbys parkering insåg jag att många fler hade samma tanke; det var massvis med bilar som väntade på en ledig parkeringsficka.

En man ”behövde” inte vänta; han ställde sig helt sonika på en handikapp-plats och klev med raska steg iväg mot det lilla köpcentrat.

Bilen han körde var en skåpbil och själv var han klädd i ”hantverkarkläder”.

Jag, som själv har en vän som har berättat om vilka svårigheter hon ibland möter när obehöriga ställt sig på handikapp-parkeringar kände att det just idag var dags för lite civilkurage blandat med ”Birgitta-rage”.

Och fatta min tur….

Jag hann knappt parkera min egen bil förrän hantverkaren kom tillbaka till sin skåpbil.

Jag (med irriterad röst): är du handikappad?

Hantverkaren (med trotsig röst): ja!

Jag: låt mig inte se detta fler gånger. Nästa gång ringer jag polisen!

Hantverkaren eller ska jag säga idioten hoppade in i sin skåpbil och körde iväg och jag måste säga att jag tyckte att det var synd att det inte stod ett företagsnamn på bilen för tro mig; då hade historien inte varit slut där.

Och nej, jag är inte Sveriges laglydigaste person själv och jag brukar inte gapa på vilt främmande människor men ibland måste man bara reagera tycker jag.

Om ni inte är så vana häst-klippare och/ eller är väldigt petiga (som jag) vill jag ge er ett litet tips för att förbättra helhetsintrycket efter en klippning:

Rengör inte maskinen minutiöst och packa ner den så fort ni har klippt färdigt!

Vänta till nästa dag och titta på hästen med ”nya ögon”- gärna i dagsljus!

Gissningsvis kommer ni att hitta någon hårtofs här och där som ni missade under gårdagen och då är det bara att sätta i sladden och klippa av det som stör ögat.

Även jag, som tycker att jag är noga och van hittar oftast en liten rand någonstans och då går det så snabbt att klippa av den om man inte redan har packat ner allting.

Alltså….här har ni det ultimata beviset på hur extremt okunnig Henrik är när det gäller hästar. Jag väljer att skratta ihjäl mig åt detta:

Jag: kolla vilken kanonbild jag lyckades knäppa (visar bilden ovan).

Henrik: förlåt….jag kan ju inget om hästar men vilken av hästarna är det?

Alltså…..ska man slå min man med något hårt i skallen 🙂 ?

Jag valde att i stället pedagogiskt…nåja….förklara att a) Bibbi ju inte rids och hästen på bild har ett träns på sig och b) medan Frenchie är något av det sötaste som gått i ett par hästskor så är Bibbi…*not so much*.

Jisses….och tur att min man har många andra kvaliteter!

Nu har det gått något år sedan den värsta delen av coronaepidemin i Sverige och det känns ibland nästan overkligt, det vi var med om.

En del glömmer man lätt, annat sitter kvar i medvetandet, i alla fall för mig.

Jag märker tex att jag fortfarande vill ”hålla avstånd” i affärer och blir störd om folk går eller står för nära mig. Och det är väl egentligen inte så dumt? Att tex slippa bli förkyld för att folk andas rakt på en?

En annan grej som har blivit mycket, mycket vanligare är att man jobbar hemifrån.

Även med detta ser jag massvis med fördelar och inte på långa vägar lika mycket nackdelar.

Tänk vad tid många sparar, vad mycket mindre bensin som går åt och den miljöpåverkan det rimligen bör ha! Och att slippa köra/ åka kommunalt till jobbet sparar även en del pengar och det är väl en jätteviktig faktor i dessa tider?

Har ni märkt några förändringar för egen del ”post Corona” eller lever ni exakt så som ni gjorde innan denna hemska tid?

Så; då var Frenchie kanske 1 kilo lättare idag och efter att jag hade ”befriat” honom från hans underbara nallepäls.

Jag skriver befriat inom citationstecken eftersom det var på gott och ont jag klippte; fördelarna övervägde tveklöst men nu är gossen nedgraderad från 8,5 till 8 på Birgittas beauty-skala 🙂 .

Frenchie är snäll att klippa, inte så gudasnäll som Vicke som jag vid ett tillfälle var tvungen att klippa utomhus (!) stående lös i rejäl blåst (long story…) men han misstänker att sladden till klippmaskinen är en förtäckt orm så lite steppande på stallgången var ändå nödvändigt tyckte han.

Jag hoppas verkligen att jag aldrig mer får sådan pengabrist att jag ”måste” åka runt och klippa andras helknäppa djur som ingen annan vågar/ vill- det fanns en tid då detta räddade min ekonomi fler gånger än jag vill minnas.

Priset på en klippning verkar dessutom ha stannat nästan helt de senaste 20 åren och att lägga x timmar och framför allt riskera att skadas för en femhundring….nej tack! Been there, done that….

Ni som följer bloggen vet att jag har tävlat massor i ”tusen år”, på olika nivåer, med olika hästar och skiftande resultat.

Det ni aldrig har kunnat läsa här, för jag har aldrig skrivit det, är negativa omdömen om olika domare som dömt mig eller andra.

Det betyder ”givetvis” inte att jag i alla år har tyckt att alla domare har dömt korrekt, konstruktivt och bla bla bla men jag skulle aldrig hänga ut en enskild person på detta viset.

Numera har detta tydligen…tja…det är kanske att ta i att påstå att det har blivit vanligt men det förekommer absolut.

Att vuxna människor (till 99,9% kvinnor) ondgör sig på sociala medier över kritik/ procent/ placering de fått när de tävlat.

Och jag känner bara att ”det ska f..n att vara domare”.

Man jobbar för liten betalning och på obekväm arbetstid och så ska man riskera att hängas ut på sociala medier som okunnig, otrevlig och jag vet inte vad.

Konstigt att vuxna människor inte vet (eller bryr sig) hur lätt det är att spåra vilken domare det gäller via Equipe?

Man får nog ha ett stort intresse alternativt mycket skinn på näsan eller både och för att utsätta sig för detta?