Nu gissar jag att installningstiden är i full gång för många som haft hästar på bete och kanske byter en del också stall av olika anledningar?

Svårigheterna att hitta stråfoder kanske kvarstår eller har lättat efter andra och tredjeskörden?

Efter att ha tagit del av bekantas erfarenheter samt även läst massor på nätet om hur man debiterar för stråfoder skulle jag vilja ge följande råd till de som tar emot inackorderingar:

Ta betalt för faktisk förbrukning och väg upp allt foder själv (samt håll därefter fodret inlåst)!

Ja, det är bökigt och tidskrävande men om du vill skapa så mycket rättvisa det går och slippa bli lurad och bestulen samt undvika att inackorderade tittar snett på varandra eller rent av anklagar varandra för diverse sanningar eller påhitt så är detta den bästa lösningen.

Det finns andra sätt så klart men inga som JAG tycker är bra:

-Fri tillgång på ditt stråfoder: kommer att resultera i okynnesfodring/ överutfodring och stråfoder som slängs på stacken för att det trampats ner i box och hage.

– Alla väger upp sitt eget foder av stråfoder du tillhandahåller: en del kommer att stoppa mer i sina höpåsar än de betalar för, dvs de kommer att påstå att de ger hästen 10 kilo men de facto fodra med 12. Möjligen går detta att förhindra genom att du tar stickprov, dvs väger de inackorderades kassar då och då. Och hittar du avvikelser måste du hantera de förklaringar/ bortförklaringar/ lögner som presenteras för dig.

-Alla köper eget foder: du kommer att behöva massa plats till detta och en del kommer att ta av andras foder eller påstå att någon stjäl av deras foder.

Jag har upplevt allt enligt ovan själv eller har vänner och bekanta som råkat ut för det så det är absolut en verklighet och inget påhittat.

Att bli uppsagd för att man påstås stjäla foder gissar jag inte är så kul och det vet jag har hänt.

Och hur ska en stallägare veta exakt hur mycket stråfoder alla tar? Då ska denne till att börja med väga alla balar exakt på kilot och vem gör det?

Jag vet bara när jag själv har köpt foder; jag har fått en (påstådd) snittvikt på mina balar!

Så säg att mina balar påstås väga 100 kilo styck men att några kanske väger 90. Hur ska jag då veta om någon tagit mer än de påstår? Omöjligt.

Jag har många gånger skrivit om hur enormt överetablerad uppstallningsverksamheten är i Skåne i alla fall och tur är det kanske, för de inackorderade.

För då kan man flytta runt mellan olika stall om man, som verkar vara otroligt vanligt, upptäcker saker man inte gillar i stallet dit man flyttat med löften om guld och gröna skogar.

Man kan också TVINGAS flytta om stallägaren av en eller annan anledning bestämmer sig för att man ska bort och då menar jag att man inte har så stor nytta av ett kontrakt.

Jag följer just nu en hästägare som råkat ut för just detta och det spelar egentligen roll varför hen blivit uppsagd eller om det skett ogrundat eller ej; som jag ser det ”kan” man helt enkelt inte stanna i ett stall där man inte är önskvärd.

Jag hade i alla fall inte vågat det för även om man kan tycka att ens häst inte ska drabbas av konflikter människor emellan hade jag inte litat på det.

Och framför allt hade jag inte velat tillbringa tid på en plats där jag inte är önskvärd.

Hästarna ska ju vara vårt nöje, hobby, livsstil, glädje- inte något som skapar magont pga andra människor.

Jag tycker verkligen inte att det är ett högt insektstryck här på Ryhus men är det något jag aldrig skulle avstå så är det hästarnas flugmössor.

Jag har måhända haft världens otur (tveksamt) med just mina hästar men Vicke kunde inte gå utan mössan en dag utan att hans ena öga började rinna och detsamma gäller Frenchie som får ett rinnande öga efter bara 1 timme utan mössan sommartid. Min ponny klarade sig bättre men ville ändå ha sin mössa (han kunde vara misstänksam i hagen men kom man med mössan var det inga problem).

Som jag redan har berättat var Bibbi smal som en sticka när hon kom men det som jag tyckte var värst faktiskt var att hennes ena öga rann så mycket att hela den sidan av huvudet var genomblöt!!! Även det andra ögat rann men inte så mycket och det är för mig en fullständig gåta varför man inte använder en flugmössa på en sådan häst? Nu har hon mössa och jag har äntligen fått bukt med ögonen efter att ha behandlat dom 2 gånger om dagen och även konsulterat min veterinär.

För mig är dessa mössor en så billig försäkring mot obehag i lindrigaste fallet och skador på ögonen i värsta fall och jag skulle som sagt aldrig avstå dom.

Jag vill i sammanhanget tipsa om salvan Noviform som man kan köpa receptfritt på apotek- de gånger jag missade mössan innan jag lärde av mina misstag eller om mössan hade ramlat av i hagen har det räckt med lite salva i ögat så har det slutat rinna nästan omgående.

I Bibbis fall tog det en hel jäkla vecka och 2 behandlingar om dagen och jag tyckte sååå synd om henne medan det ena ögat bara rann och rann ❤️!

Igår, medan jag harvade min bana studerade jag Bibbi på håll och konstaterade att hon faktiskt på nästan alla vis är Frenchies motsats, rent utseendemässigt.

Men låt mig säga det direkt, innan ni läser vad jag ska skriva härnäst; mot mig har hon hittills varit så mild och rar och jag tycker redan väldigt mycket om henne.

Utseendemässigt finns det däremot massor jag inte tycker om och det ska bli oerhört intressant att se hur mycket jag kan förändra; jag som så ofta påstår att hästar både växter (om de är unga) och blir så fina hos mig. Nu har jag fått något att bita i…det kan man lugnt säga.

Medan Frenchie har en normal, bra rundad mage och är i jättefint hull har Bibbi en ”biafra-mage”; som en ballong fylld med luft och med revben som sticker ut så man knappt vill klappa henne ❤️.

Frenchies rumpa är välmusklad och symmetriskt rund, Bibbis är liten och knotig.

Frenchie har inte en galla och otroligt smäckra ben, Bibbi har gallor och knölar både här och där.

Halsarna är också som natt och dag; Frenchies skulle kunna tillhöra en liten hingst, Bibbis ett föl!

Den enas svans är tjock, den andras en tunn liten stripa….gissa vems?

Avslutningsvis förstår jag nu mer än någonsin varför en del ”oooohhhhar och aaaahar” när de ser Frenchie med sitt näpna lilla huvud- Bibbis är stort och oädelt, ser klumpigt ut.

Men som sagt- jag SKA förändra henne…eller i alla fall ge det ett rejält försök och för MIG är hur hon fungerar på Ryhus (så här långt PERFEKT) viktigare än något annat!

Hästar som rids har man som ryttare förhoppningsvis bra koll på vad gäller deras rörelsemönster, ork, vilja osv och kanske finns det även andra (tränare framför allt) som medvetet eller inte hjälper till att hålla koll så att säga.

Med rena sällskapshästar ser det nog lite annorlunda ut gissar jag, framför allt om man som jag har hästar ensam och på obygden.

Det kan nog vara lätt att bli hemmablind när man ser en häst varje dag och kanske studerar man inte heller en sällskapshäst så grundligt i hagen?

Ja, det kan nog vara lite olika det där men jag tycker att en hjälp för att liksom följa ”tidens gång” kan vara att filma sin sällskapshäst då och då. Inte varje vecka eller så men i alla fall en gång i halvåret/ per kvartal.

Och ska man filma för att ha koll på eventuella förändringar så ska man givetvis inte göra det när tex hästen jagas av en hagkompis eller har blivit livrädd för något, inte heller när man själv tjoar på den med en långpisk. Nej, det man filmar ska återge hur hästen OM DEN SJÄLV FÅR VÄLJA rör sig i hagen, dvs i ett avslappnat tillstånd.

Även skadade hästar kan uppbåda kraft/ överlevnadsinstinkt nog att bita ihop och galoppera till synes obehindrat men det är inte i dessa situationer ni ska bedöma hästen.

Det var när jag själv studerade en gammal film på min ponny som jag insåg att det var flera månader sedan jag sett honom röra sig som han brukat- även innan han fick fång och det hjälpte mig att fatta MITT beslut i alla fall.