Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Rubriken står för dagens besök av en sadelutprovare; Prestigen jag tog hem igår passade mig inte alls.
Det kändes som att jag fick klamra mig fast i sadeln och så ska det så klart inte kännas.
Förr tänkte jag ”jag får lära mig att rida i xx” men som sadelutprovaren klokt sa idag så ska det kännas rätt direkt och det gjorde det tyvärr inte.
Nu har jag bokat en sadelprovning på Sadelmagasinet utanför Sjöbo där det finns många sadlar av prova och får se vad detta ger.
Idag var vi på Erikshjälpen i Genarp efter en lunch ute och mitt fynd blev denna våg som jag kan ha i stallet och väga kraftfoder med tex (fast mest som prydnad ärligt talat):
Jag hittade också äntligen en plats för en liten hängare jag haft i ca 40 (!) år men aldrig spikat upp.
Nu tog jag några gamla sömmar och smällde upp den så här:
Ja, då var det min tur att bege mig in i den berömda sadel-djungeln!
Det var tack och lov måååånga år sedan sist, på den tiden jag ägde Décima och det var verkligen tröttsamt på alla vis.
Detta sto hade ett mycket svårt sadelläge (”inga” bogblad) så alla sadlar kasade fram, en gång så pass mycket att jag bokstavligen satt på hennes hals (!!!) och jag provade en hel del innan jag till slut kände mig tvingad att köpa den som passade ”minst dåligt” (en Amerigo).
Ja, om detta djungelbesök skulle jag kunna skriva mycket men orkar inte ens tänka på det utan hoppas i stället att det jag har framför mig ska bli avsevärt kortare.
Jag har as we speak en Prestige D 2 hemma på prov (hämtade den igår) och väntar besök från sadelutprovare för utvärdering.
Mycket mer kan jag inte säga i dagsläget då jag aldrig ridit i en Prestige men vet däremot en hel del som har och varit/ är nöjda.
Så…to be continued….förhoppningsvis snart!
Bilden visar min nuvarande sadel; en Equipe Olympia köpt 2019.
Man lär sig något nytt varje dag och idag lärde jag mig att dovhjortar äter hallonplantor 🙁 !
En dyrköpt erfarenhet som kunde ha blivit ännu dyrare om inte de jäkla dovisarna av sina hjärtans godhet eller nåt valde att inte skövla alla plantor utan att ”bara” rycka upp några och avlöva en hel del.
Jag är så klart arg fast ärligt talat mest på mig själv för det var verkligen i eftertankens kranka blekhet gambling på hög nivå att inte skydda hallonen. Vad fan tänkte jag?
Som synes har jag i stället fått tänka nu och barrikadera plantorna.
Jag vet att jag fått tipset om Trico Garden fler gånger men det är i mitt fall verkligen ”out of sight out of mind” för jag besöker så sällan affärer där detta säljs och då tänker jag inte på det.
Som jag nämnde härom dagen har profetiorna om värmebölja över Sverige hittills kommit på skam och snarare är det väl så att de som önskat regn kan skatta sig lyckliga.
Jag tog in hästarna några timmar tidigare än planerat igår och då hade de stått ute i hällande ösregn några timmar = dyngsura under sina regntäcken.
Och det var inte varmt precis vilket jag även konstaterade när jag hade ridit färdigt på utebanan i morse och klippt gräset runt stallet.
När jag kom in i huset frös jag rejält och fick till och med tända en brasa, något jag inte ens gör en handfull gånger om året och definitivt inte på sommaren!
Skulle tävlat för x veckor sedan men var tvungen att avanmäla då Frenchie ju konstaterades vara halt samma dag.
Nu till saken:
Klubben skriver i sin proposition att man endast kan få tillbaka anmälningsavgiften minus 100:- om man skickar in veterinärintyg senast en vecka efter tävlingen !?! Och detta är helt korrekt enligt TR, dvs klubben har inte hittat på någon egen regel.
Det som jag finner är märkligt är varför man valt just en vecka, dvs en väldigt snäv tidsram då det i många fall är svårt att få en veterinärtid med så kort varsel, framför allt under semesterperioden?
Jag har oftast inte lyckats få så snabb tid till ”min” veterinär och man vill väl oftast inte bara ringa runt och ta första bästa lediga tid var som helst, eller?
Med tanke på att det tas ut 100:- i ”administrationsavgift” = blir oftast inte jättemånga hundralappar att återfå är det kanske bättre att räkna dessa pengar som förbrukade än att engagera sig för att få dom återbetalda?
Har ju glömt att berätta om vårt fredagsnöje denna veckan- vi var på Johan Glans sommarturné i Ystad.
Vi är båda väldigt roade av denne man och såg även en föreställning i Malmö för något år sedan.
Biljetter till fredagens evenemang köpte vi redan i november och det var värt väntan! Många skratt och har ni chansen att komma över en biljett så ta den! Fast som det ser ut just nu verkar det slutsålt överallt.
Här en bild på min sötnos som njuter av morgonens borstning. När den var avklarad var det dags för en bokad uteritt med min vän Åsa:
Av min klädsel att döma anar man att vi var beredda på en del regn men detta valde tacksamt nog att vänta tills vi var hemma efter 1,5 timmes skrittande i skogen.
Min morgon började med ett litet pass med Frenchie på utebanan.
Lite senare åkte jag iväg för att sköta mitt numera traditionsenliga sommaruppdrag; tillsyn av Nilo på hans bete.
Jag och Nilos ägare hjälper varandra vid semestrar och det är jätteskönt att ha denna trygghet.
Jag tycker ju att flytten till Ryhus är något av det bästa som hänt mig men det är onekligen svårare att få hästpassning här än när jag stod inackorderad. Nu har jag några fina vänner som ställer upp och det är jag väldigt tacksam över.
På vägen hem från betet körde jag och köpte lite hösthallon som jag sedan fick hjälp att plantera:
Henriks barnbarn är på Ryhus tills imorgon och jag anar vem som kommer somna helt utmattad ikväll (hej Henke)!
Kul att denna lilla möbel som jag köpte på Erikshjälpen förra sommaren för inga pengar nu fyller sin rätta funktion!
Ingen som varit aktiv på diverse hästsidor på nätet i allmänhet och Facebook i synnerhet denna veckan har väl undgått ”nosgrimmedebatten”?
Jag ordar inte så mycket mer om den för jag tycker givetvis INTE att det är bra med hårt åtdragna remmar, var de än sitter och har själv en för löst sittande nosgrimma bara för att undvika diskussioner.
Men som ni vet av tidigare inlägg här på bloggen så finns det ett ord som jag verkligen inte klarar av och det har jag nu fått läsa så många gånger i denna debatt att jag borde ha vant mig men icke….
Jag talar så klart om ordet snokrem och ja, jag vet att många kallar den nedre remmen på Aachennosgrimman för detta men varför?
Jag undrar om de även går runt och säger snok om sin/ andras näsor också?
Varför inte bara säga nosrem om man tycker Aachenrem är för krångligt?
Idag var det äntligen dags att träna för Nina och även om jag nu får rida ”normalt” så tog vi det mycket lugnare än vanligt med mycket skrittarbete.
Sägas ska att jag tycker att Nina alltid är noga med tex skrittpauser och jag tycker aldrig att hon pressar på för mycket så att hästen känns trött. Det var mer sådant jag kunde göra mig skyldig till när jag red på egen hand för x år sedan men man blir tack och lov klokare med åren.
Vi diskuterade detta på nätet för ett tag sedan; att så som en del av oss red för +20 år sedan skulle vi aldrig rida idag…
Och jag vet inte hur mycket det handlar om de ”ridkretsar” jag umgås i idag men jag tycker inte jag hör om hästar som behöver omfattande ledbehandlingar lika ofta som ”förr”. Nu är det oftare mycket små hältor eller sådant som behandlas nästan förebyggande- innan det har blivit en skada/ problem.
Sedan har det så klart skett en utveckling även på den veterinärmedicinska sidan och man använder andra diagnostiska hjälpmedel, annan medicin och tankarna kring rehabilitering ser lite annorlunda ut. ”Förr” var det tex 3-5 dagars boxvila vid ledinjektioner som gällde medan man idag mycket mer förordar betydelsen av skritt.
Och det sistnämnda tycker jag personligen är bra då en plötsligt påkommen total stillhet för en häst i full tävlingskondition inte alltid gynnar varken kroppen eller knoppen; samma sak med hästar som är vana vid att gå i hagen många timmar om dygnet.
Igår snabbmålade jag lite i mina hästars boxar (bara det svarta); den tredje boxen har det bara stått häst i några månader sedan vi byggde dom så den lät jag vara.
Färgen jag använder är så kallad Ladugårdslack och jag är väldigt nöjd med den eftersom den täcker bra och kan stå i sin burk i något år utan att bli dålig vilket så klart är bra om man plötsligt behöver bättringsmåla.
Sommaren brukar vara den tid då många gör den årliga stalltvätten men själv föredrar jag att ”småtvätta” lite här och där året runt.
Jag har med eget stall, fast det är både lättskött och litet, insett att det omöjlig går att hålla det helt dammfritt och så rent som det är efter en rejäl högtryckstvätt i mer än några dagar så vill man (och det vill jag) hålla det i ett för mig acceptabelt skick så vill det till att hålla efter damm och smuts hela tiden.
Jag har tveklöst blivit mer petig med hur interiören i stallet ser ut sedan vi byggde mina boxar och tittar idag med helt andra ögon på ANDRAS stall.
Och som ni vet raljerar jag ibland kring att jag inte VILL HA inackorderingar men jag tror ärligt talat inte heller att någon hade stått ut med att ha sin häst här om de skulle uppfylla mina krav.
För jag hade krävt att man håller efter sin box på ett helt annat sätt än vad alla stallägare jag stått hos har krävt.
I många stall har man kanske haft en gemensam städ/tvättdag per år men sedan har man fått ha det hur skitigt man velat resten av året och tro mig…det har märkts rejält på en del håll.
Många hävdar säkert att ”jag har inte TID att hålla på med boxstädning” eller ”det är inget jag prioriterar” och jag förstår båda argumenten men det hade inte funkat i mitt stall så vida jag inte bestämde att jag helt enkelt skulle städa och tvätta även den inackorderades box.
Jag har både tiden att springa runt och smådutta med svamp och hink och tycker att det är värt det och som sagt; mitt stall är verkligen inte kliniskt rent.
Men tjocka lager av damm i fönsterkarmarna eller bajs på väggarna är big no-nos här och i alla fall det förstnämnda skapas snabbt om man inte hela tiden håller efter det.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer