Läser följande fråga på ett Internetforum:

”En fundering ang framridning. Är det ok att leda runt sin galna häst på framridningen? Sist jag tävlade var det en häst som var mer vild än tam som ryttatinnan ledde i långt grimskaft till den hade hoppat och flygit av sig så hon tordes sitta upp. Sen flög den runt lite till även när hon suttit upp. Min häst är inte fyllda 5 än men brydde sig inte nämnvärt, tack och lov, men det finns ju andra hästar som blir smittade av den energin. Det kanske inte finns några bestämmelser ang sånt, men det kändes inte direkt säkert…

Denna gång var det ett hemmaekipage som sedan vann alla klasser (väldigt flashig häst som sprattlar bra med benen) ….”

En läsare svarade:

Det är inte tillåtet att leda alls på framridningen från och med i år, oavsett om hästen är snäll eller galen.

Och en annan citerade TR:

Ur TR:
2.2.1. Framridningsbanan är till för uppvärmning, inte träning, ledning eller väntande hästar. Överdomaren kan vid behov besluta annorlunda.
2.2.3 Arrangören ska anvisa annan plats för väntande och hästar som leds.

Personligen tycker jag att det är synd att det står att ”överdomaren kan vid behov besluta annorlunda” och jag undrar också vad det kan handla om för situationer?

Jag har i alla år retat mig på dessa elektriska hästar som ryttarna inte vågar sitta upp på utan ledare eller som de själva måste leda eller tom longera men som sedan flashar sig igenom sin klass och inte sällan vinner medan vi andra måste hålla oss undan och hela tiden ha koll på var denna häst leds.

Tyvärr tror jag att en del kommer att fortsätta med ledandet tills (läs: OM) någon säger ifrån och så mesiga som människor är lär ju inte det hända…

American soldiers paying tribute to all the horses that lost their life in World War I. This was taken in 1918. Very powerful photograph!

Nyligen diskuterade vi detta på ett hundforum; hur lätt det är att bli hemmablind och tex inte inse hur sjuk ens hund är medan ”alla andra” bara skakar på huvudet och önskar att hunden skulle tas bort.

Och när jag funderade närmare på saken så insåg jag att det är hur vanligt som helst och kan gälla precis vad som helst.

Jag vet hästägare som ondgör sig över hur lite andra rider samtidigt som de själva rider 3-4 dagar i veckan och varken särskilt ansträngande eller länge, jag har hört föräldrar klaga på andras barn som är lata medan deras egen unge inte kan stava till heltidsjobb och jag vet hur förvånad jag blev då en person raljerade över ”tjockisar” fast hen själv numera rullar fram efter att ha gått upp massor i vikt men verkar totalt omedveten om det ?!?!?!

Så ja… man ska nog tänka sig för vad man har en massa synpunkter om och det gäller säkert mig också för det ÄR som sagt lätt att bli hemmablind.

Läser en diskussion som handlar om hur man fördelar sin tid mellan partner och häst och ett svar förstod jag inte alls och fick mig att fundera.

Den läsarens lösning på tidsproblemet är:

”Vår lösning framöver är att vi köper hus med tomtmöjlighet till att ha stall och hagar samt ridhus. Då kommer vi kunna jobba och ha tid med varandra samt kommande barn samtidigt som jag får min dröm med hästarna hemma”.

Alltså är inte detta lite väl naivt?

Att det finns flera fördelar med att ha eget stall och till och med ridhus köper jag utan tvekan men att man skulle få mer TID mot om man står uppstallad ställer jag mig extremt frågande till???

Det skulle vara om man har en väldigt lång resväg till stallet och att det är denna som ”äter” tid, inte själva handhavandet av hästen?

För som inackorderad finns det massor av tidskrävande saker som man inte behöver bekymra sig om; hur allt foder bara finns tillgängligt tex (liksom strö för den delen), allt underhåll så som lagning av hagar, byte av trasiga saker i stallet, harvning och vattning av bana/ ridhus, snöskottning, bortforsling av gödsel och allt möjligt annat.

Så för mig innebär eget utan tvekan att man måste ägna MER tid åt hästrelaterade aktiviteter men kanske har jag fel?

Ibland känns det som att ridningen mer eller mindre alltid liksom går i samma gamla hjulspår men när jag red ut härom dagen slog det mig att det ändå blir en del variation utifrån årstiderna.

På sommaren tex är ridhuset stängt i 1-1,5 månad och då är det ridning på grusbanan som gäller vid dressyrträning.

Eller så kan man rida på vår stora gräsbana där vi också alltid har hinder i alla fall 2-3 månader om året.

Sensommar innebär underbara och oändliga stubbåkrar under i alla fall en månad eller mer om vi har tur.

Sommartid finns det både får och kor på bete ute och just korna utgör ett hinder om jag vill klättra med Vicke- de enda vettiga backarna ligger precis bredvid kornas hage.

Men resten av året kan man klättra lite  – även i platta Skåne.

Vintertid finns det bra ridvägar OM det skulle komma en massa snö men tyvärr är det sällan vi kan ägna oss åt snöträning.

De vägar som på våren och sommaren kan bli för hårda om det inte regnar på länge är jättebra på hösten OM nederbörden kommer då i stället.

Hos Olof är det stor grusbana som gäller sommartid medan det resten av året är träning i ridhus.

Så visst kan man variera underlaget och omgivningarna en del- inte året runt så mycket kanske men som sagt efter årstiderna!