Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Dagens (mail)fråga

Nyfiken fråga: hur ofta kollar ni er mail?

Jag har ju, som jag har berättat tidigare, telefonen som en kroppsdel- går aldrig någonstans utan den.

Svarar därför på sms, mail, Messenger osv  vääääldigt snabbt, oftast inom ett par minuter.

Det är lite väl ambitiöst kan jag själv tycka men hur gör ni?

Brevbärarkrig

Sedan jag flyttade till min lägenhet för lite mer än ett halvår sedan har jag varit såååå nöjd med det mesta även om jag i ärlighetens namn inte vistas där så mycket.

MEN (varför måste det alltid finnas ett men); jag har problem med posten?!?!

De som delar ut denna (finns tydligen 2 utdelare, den ”vanliga” posten och Bring) vägrar att förstå att samboparet Ekvall och Larsson som bor på andra våningen inte vill att Manojlovic Karlsson (moi) som bor på tredje våningen ska ha deras post?!?!

Trots stora lappar på min ytterdörr fortsätter det att dimpa ner post avsedd till mina grannar i min brevlåda och jag har lessnar rejält.

Hur svårt kan det vara liksom? Våra namn är ju inte det minsta lika och de står klart och tydligt på respektive brevlåda.

Enda misstaget som kan förklara ovan är att samboparet har råkat folkbokföra sig på min adress, dvs de har uppgett mitt lägenhetsnummer (1202) i stället för sitt egna (1102) .

Och det räcker tydligen och är långt viktigare än vad som faktiskt står på brevlådan?!?!?!

Jag har så klart bett mina grannar att ändra sina adresser men ska det verkligen vara så svårt att göra rätt oavsett?

Been there, done that

IMG_2574

Hihi…bilden får mig att tänka på hästen jag hade innan Vicke…

Ni som har läst bloggen i många år minns kanske mina ledarskapsövningar med Kreon.

Att kasta en vattenmatta över honom och sedan leda honom med den på ryggen var inga problem- att skritta utanför anläggningen kunde rendera 20 minuters kamp att ens komma 100 meter….

Hur söt?

image

Fick denna bild av en fd stallkamrat igår- den föreställer Gullis när han var ett gulligt litet barn!

Att han fick sitt namn var verkligen inte konstigt- han var sååå gullig så det var inte sant.

image

Ha ha ha…så här såg det ut härom dagen när jag försökte mig på en selfie med oss 🙂 !

Förresten, heter det selfie även om man är två på bilden 🙂 ?

Ny hund?

Efter att vi tagit bort Soya kände jag mig rätt så säker på att jag inte skulle skaffa en ny hund.

Men nu börjar jag vackla….

Och det gör ju inte saken bättre att Henrik tycker mycket om hundar och har sagt flera gånger att även han saknar Soya som han verkligen gillade.

Att jag har varit/ är tveksam beror väl mycket på att det trots allt är mycket jobb med en hund- i alla fall om den ska skötas så som JAG tycker att hundar ska skötas (läs: ordentlig daglig motion tex).

Sedan är det ju omöjligt för mig att ha en hund med mina arbetstider (så långa nattpass) utan hjälp men det går ju att lösa.

Om jag skaffar en ny hund vill jag nog helst ha en vuxen whippet igen- rasen är helt underbar och att jag vill ha en vuxen hund är för att säkerställa att den tex är helt rumsren och går att lämna ensam utan att lägenheten rivs och grannar håller på att bli tokiga (been there…done that för över 20 år sedan- det var fruktansvärt).

Men vi får se hur det blir….

Jag är inte helt överens med mig själv men känner ju vartåt det barkar….

Intressant om nivån på dressyrhästar

Ridsport skriver i senaste numret om utvecklingen av ”dagens dressyrhästar”- lite kan ni läsa om här.

Detta är ju ett ämne som jag har berört flera gånger under åren; hur det känns som att konkurrensen bara blir större och större tex.

Och ja; jag har också reagerat på att vissa förvisso verkar kunna få hur fina framgångar som helst på dressyrbanan men sedan ”kan” (läs: vågar) de banne mig inte göra mycket mer med hästen.

Som ni vet har jag alltid förespråkat varierad träning och ridning och dessutom tycker jag att mycket av den är ROLIG.

Jag har alltid ridit ut ensam eller i sällskap, tömkört ”överallt”, hoppat, kört iväg med hästen på små äventyr osv.

Visst hade jag, om JAG fick bestämma, lika väl kunnat rida dressyr 8 dagar i veckan men jag tror knappast att HÄSTEN hade tyckt att det var ett optimalt träningsupplägg och inte heller tror jag att det hade varit det mest hållbara.

Jag har ibland läst om dressyrryttare som rider på den högsta nivån men som inte vågar skritta ut och för mig känns det väldigt konstigt?

Hur kan man lära hästen så svåra saker som ingår i klasser på denna nivå men inte lära den att acceptera att man skrittar utomhus (i lugn miljö)  utan att riskera att ramla av?

Kanske är jag naiv i detta tänk bara för att jag själv alltid kunnat rida ut mina hästar, även Kreon som många hade skjutit på plats när han kunde stå och snurra i 30 minuter 100 meter från stallet…

För inte så länge sedan såg jag en ryttare som skulle rida en LB där hen hade med sig ”ledhjälp”- en person som ledde hästen tom inne i collecting ring ?!?!?!?

För mig kändes det bara som att om man inte ens klarar av att skritta från framridningen till collecting ring, en sträcka på säg 200 meter i lugn miljö- ja då har man inte på en tävling att göra och hästen är inte redo men åter igen; kanske är det jag som tänker fel?

Men absolut ser jag en risk i att ridningen blir mer och mer ”snäv” ju mer ”elektriska” hästar som efterfrågas av ryttare som sedan inte kan härbärgera all denna power och om det är detta som är vägen till framgång på dressyrbanorna.

Likaså riskerar själva hästhållningen att gå samma öde till mötes då många inte ”vågar” släppa ut dessa kraftpaket med andra hästar i hagen, kanske överbeskyddar dom in absurdum på andra vis osv.

Och jag tror som sagt varken på ensidig ridning eller för mycket överdriven ”pampering”.

Vad tycker och tänker ni?