Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Kan ni hjälpa en läsare?

Fick nyss nedanstående kommentar och skulle gärna vilja bistå läsaren om det går.

Jag har tyvärr varken sadel eller träns att skänka bort men om någon av er har så kanske ni kan göra en god gärning?

Hej Birgitta! Jag bara chansar nu när jag ska fråga dig dettaJag såg din sida oxh har läst massa text och jag förstår att du är en hästälskare och har också väldigt mycket saker till hästarna
Ja då kommer vi till min fråga !
Det är så att min underbara dotter fyller 7 år här den 4 juli och hon har sedan lång tid tillbaka velat att jag ska bygga en stor häst här hemma så att hon kan sitta och öva öva öva på den så att hon sedan kan säga till mig att hon är redo för en egen häst fast tycker att hon redan är det enligt henne
Men så i alla fall så tänker jag bygga en häst av en kabeltrumma som hon kan ha på sadel oxh trens! Då lär hon sej hur hon sadlar riktigt o h sätter på tränsett också! Sen öva lite att schenkla och hålla trensett rätt mm
Så nu till frågan då! Vet du någon som har en gammal sadel och trens som man kan få köpa eller har du något själv?? Jag hade varit så tacksam för jag ska verkligen försöka hinna detta på 2 veckorMitt nummer är 0701-441773 du kan väl ringa om det känns rätt för dig! Tack så mycket för att du tog dig tid att läsa igenom dettaMvh Linda 

Historier som får mig att gråta

Jag blir blödigare och blödigare med åren och framför allt när det gäller djur.

Läste nedan underbara lilla berättelse på Facebook och nog rullade några tårar:

Året var 1982….

Våra två Nordsvenska gick ihop med hunden varje dag i 16 år utan problem 🙂 När vår Laila (norsk setter) lämnade oss är ett ögonblick jag aldrig glömmer, Släppte ut henne som vanligt på morgonen, hon brukade alltid komma in och äta efter en halvtimme men hon kom inte! Gick ner i hästhagen och där låg hon – båda hästarna låg intill henne och den ena med huvudet på hennes kropp. Tårar rann i massor men det var en upplevelse utöver det vanliga, kan än idag minnas känslan. Hon blev begravd i utkanten av hästhagen och varje dag gick hästarna dit på morgonen och stod och bockade. Åt aldrig gräset som växte där. Att leva med djur är fantastiskt.

Ett trevligt initiativ

IMG_3025

Dessa flugmedel kunde man få låna av föreningen under förra helgens tävling- ett trevligt initiativ tycker jag.

Det kostar inte många kronor och jag gissar att de flesta har med sig egna sprayer och medel men ändå…det visar på lite extra omtanke och det kan ju aldrig vara fel?

Iskall häst

IMG_3022

Vet inte om ni kan se det för bilden är tagen på långt avstånd men på bortersta långsidan har en staketsektion fallit till marken.

Hästen som är inne på banan lyckades på något vis välta omkull den och det roliga var att den därefter passerade samma ställe flera gånger utan att höja ett ögonbryn åt den förändrade världsbilden.

Jag tänkte för mig själv att det var en jäkla tur att inte Vicke råkade göra något liknande för i HANS ögon hade inte bara staketsektionen utan hela världen rasat- drama drama!

Jag vet ju vilka reaktioner en omkullvält stol utanför ridbanan hemma kan rendera….att mitt annars så snälla djur kan uppbåda sådan energi för att oja sig över en sådan småsak är både fascinerande OCH irriterande.

Minns en tävling där en häst råkade välta en staketsektion som utlöste en domino-effekt så att HELA långsidan ramlade till marken- inte heller detta djur brydde sig det minsta och jag kommer ihåg att jag var väldigt förundrad över den totala avsaknaden av reaktion där också 🙂 .

Hjärtliga funderingar

På en dressyrtävling nyligen noterade jag att man hade en hjärtstartare lätt tillgänglig.

Jag vet inte hur vanligt förekommande det är men tänker att det väl är en ypperlig investering för alla möjliga idrottsklubbar och föreningar, inte bara för de som håller på med lite mer riskfyllda aktiviteter.

Man kan ju både hyra och köpa en hjärtstartare och de kan användas på ett säkert sätt av lekmän även om en del personer säkert hade känt sig tveksamma över att ”kasta” sig över apparaten. Men kan man rädda någons liv så….

Hur ser det ut på er ridklubb/ anläggning?

Vet ni om det finns en hjärtstartare? Om ja, vet ni om den har använts?

Om nej, skulle ni önska att det fanns en och tror ni att ni skulle våga använda den?

Och hur är det på er arbetsplats?

Så vitt jag vet hade vi ingen hjärtstartare på varken föregående eller nuvarande arbetsplats.

Däremot fick vi på förra arbetsplatsen genomgå en kortare förstahjälpenkurs på några timmar och detta har jag även fått när jag gick en ungdomsledarutbildning på ridskolan för typ 35 år sedan (herregud vad tiden går….).

Jag tror att det är jättebra med sådana här kort-kurser men tror också att man behöver repetera dom- om man aldrig använder sina kunskaper är det lätt att de glöms bort och tack och lov är det väl inte sååå vanligt att gemene man behöver ge hjärt och lungräddning och dylikt, eller?

Har ni förresten behövt att göra det någon gång och HUR visste ni i så fall vad ni skulle göra? Hade ni gått en kurs?

Som sagt är jag för både hjärtstartare och olika förstahjälpenkurser- jag tror absolut att de kan både rädda liv och ”bara” hjälpa någon som blir skadad/ sjuk.

Kanske ett tips till ”aktivitetsansvariga” på ridklubben, dvs ordna en kurs för de som är intresserade eller till chefen på er arbetsplats som en gemensam aktivitet på en heldagskonferens, en helg-kickoff eller dylikt?

Vad tror ni om dessa förslag? Något ni själva hade varit intresserade av?

Karlar i stallet

En kommentar från bloggläsaren Lee som skrev något i stil med att det var ”typiskt en nyförälskad karl att hänga med till stallet” fick mig att fundera.

I sak instämmer jag till 100 %; jag har sett det hur många gånger som helst genom åren och även till viss del upplevt det själv.

Ibland har jag tyckt synd om vissa män som har sett väldigt ”medsläpade ut” på tex tävlingar men kanske har de varit hur nöjda som helst även om de SETT uttråkade och ibland också halvt förskrämda ut 🙂 .

För egen del har jag aldrig haft en önskan om att min partner ska ”hänga” i stallet flera gånger i veckan- där har jag min frizon och ”viloplats” och jag hade mest känt mig stressad om den jag var tillsammans med liksom bara stod och tittade på och/ eller väntade på att jag skulle bli färdig med ridning och stallsysslor.

Däremot tycker jag att det är trevligt och bra om partnern intresserar sig så pass mycket för min LIVSSTIL (för det är så jag ser hästeriet snarare än en hobby) att han vill följa med till stallet NÅGON GÅNG- men då måste det vara av egen fri vilja så att säga och inte för att jag ber om det.

Jag tror att det är bra om partnern är med i stallet ibland för att liksom ”få ett sammanhang”; för att till att börja med veta VAR stallet ligger, vad ett ridhus är för något och hur ett ridpass kan se ut, vad mer man gör i stallet än rider, hur lång tid olika sysslor tar osv.

Det låter kanske väldigt självklart för oss som håller på med hästar men jag tror faktiskt att många som i princip aldrig sett en häst annat än på bild inte har en aning.

Som sagt har jag för egen del inga krav på att dela allt med min partner och skulle aldrig tjata om att denne ska följa med till stallet; min fd man satte tex aldrig sin fot (!) på nuvarande anläggning trots att jag hade stått där i 6 år när vi separerade.

Många tycker kanske att det är konstigt men det var inget som störde mig även om jag hoppas att nuvarande karl ska visa ett liiiite större intresse ha ha ha 🙂 !

Hur känner ni som har partners som inte har ett eget hästintresse?

Vill ni ha dom i stallet; aldrig, ibland, ofta, alltid?

Kontroll

Under helgens tävling råkade jag ut för något som nog aldrig har inträffat under mitt ”tusenåriga” tävlande; överdomaren utförde en inspektion av alla startande ekipage.

Det som kontrollerades var både hästens och ryttarens utrustning samt att hästen tex inte hade några sår i mungiporna eller i sidorna.

VÄLDIGT bra med denna kontroll tycker jag för det renderade faktiskt flera påpekanden, både om felaktiga tyglar, otillåtet bett och felvända sporrar.

Att kontroller sker på högre nivå är så klart också bra men ”givetvis” borde alla som tävlar kollas, oavsett klass.

För jag är ganska säker på att det förekommer både det ena och det andra även i de lägsta klasserna, måhända på grund av okunskap men det blir ju inte mindre fel för det.

Veckan som gått

IMG_2991

Ja, så här har jag tillbringat mycket tid under den gångna veckan, iförd solhatt och solandes. Jag har till och med överskridit vissa somrars badkvot- har tagit flera simturer både på utomhusbadet i Staffanstorp och i Tvedörasjön, en liten badoas särbon och jag hittade till i helgen.

Jag tycker att det är jätteskönt att sommaren har börjat så här bra med sol och värme- då blir det inte den desperation inför semestern som kan infinna sig då man känner att man liksom ”måste” få lite färg på kroppen, kanske resa iväg för att slippa tråkigt väder och allting känns så koncentrerat under de futtiga ledighetsveckorna som går allt för snabbt.

För mig som alltid är ledig dagtid märks det en enorm skillnad- även om jag så klart måste sova OCKSÅ så hinner jag ändå verkligen utnyttja de fina dagarna vi haft.

Och till min enorma glädje fick jag under den gångna veckan veta att det vikariat jag haft har blivit en fast tjänst- helt underbart!

På hästfronten blev det träning för både Olof och Nina och även tävling i söndags.

Jag är väldigt nöjd med Vicke på alla sätt och vis och det känns som att vi nu är på en platå där det mest handlar om att göra ”allt” ännu bättre och inte så mycket att lära honom nya saker.

Vad gäller bloggen har samma sak inträffat som händer varje år vid den här tiden; det blir lite stiltje vilket är fullt förståeligt då jag gissar att mina läsare hellre vill utnyttja den underbara årstiden än att sitta och läsa om mina öden och äventyr 🙂 !