Jag blev väldigt glad när en trogen bloggläsare, Cia, skickade mig nedanstående text och bilder för att förklara mer om sin syn på barfotaverkning.

Cia skriver:

Kom ihåg att skriva att jag är amatör och inte på något sett proffs på detta. Vill inte heller pålysa som någon besserwisser, hur det “ska se ut” för det kan variera väldigt från häst till häst. På dessa hovar fungerar Winston bra så som läget är nu och vi är under ständig utveckling. Precis som när man tränar dressyr, hoppning, osv… finns det alltid saker att göra bättre och att växa och utvecklas med.

Man ser ju ofta exempel på barfota hovar som inte fungerar.

Här kommer några exempelbilder från min häst Winston, han är ett Holländskt halvblod född 2003, efter Cabochon – Apollonios xx, 173 cm. Rids aktivt på hobbynivå främst i dressyr men även i hoppning och ut.
På dessa bilder har han varit avskodd i ca 2 ½ år. Han fungerar helt barfota på de flesta ridbanor och i skogen. På grusvägar eller vägar där jag vet att det finns spränggrus eller makadam använder jag hovboots på honom. Efter att ha provat flera olika modeller på boots har jag kommit fram till att Cavallo simple, funkar bäst för Winston.

Alla bilder som följer är bilder på Winstons hovar så som de ser ut i nuläget och han fungerar bra som ridhäst.

Viktigt är att hela bilden med hästhållning, välbalanserad foderstat och att hästen hålls i god kondition stämmer.

Jag är novis på detta och lär mig ständigt, det finns som i alla sammanhang alltid mer att önska för att få det perfekt, men en barfotahov är ständigt under utveckling och jag lär mig hela tiden. Mitt mål är att få en så bra fungerande ridhäst som möjligt med de förutsättningar som jag har.

Lite suddig bild på 4 hovar i en stallgång.

Bild på en framhov, den är ca 15 cm bred. Strålen är hyfsat fin och bred, hörnstöden är rejäla och har bra landningsyta för hästen då han sätter ner bakre delen av hoven först. Sulan har byggts på och blivit starkare alltefter tiden har gått samtidigt som hoven har breddats och “öppnat sig i bakkant” och strålen har fått ta mer plats. Lamellranden var ett av våra stora problem från början då den var 15 mm bred, nu har den tightat till sig och blivit normal bred. Hoven är också hyfsat symmetrisk. Hoven är ständigt i utveckling och nästa år  har det säkert hänt mer med skålning och djup i hoven.

Här ser man hoven från sidan, Har rundat av lite så att hoven lättare ska kunna rulla över i steget så att det inte ska bli separationer mellan hovvägg och lamellrand. Man måste runda lagom mycket så att hoven ska behålla sin bärighet och funktion som möjligt. Har sett skräckbilder där avrundningen har verkat som en amputation av en del av hovväggen och det är inte meningen.

Bild från i somras på en betestrind häst (i tjockaste laget) från sidan och ni ser alla hovarna. (obs han är inte bunden i repgrimman, grimskaftet ligger bara över bindräcket).

Winston

På tal om föregående inlägg undrar jag hur många av er som har erfarenhet av att regelbundet rida på en vuxen, oskodd häst?

Har ni provat så kallad barfota-ridning/verkning och vad är era erfarenheter?

Varför provade ni detta? Har ni därefter fortsatt att ha hästen oskodd?

Själv måste jag erkänna att jag är så trångsynt (?) att jag, som det känns idag och utifrån hur mitt hästägande ser ut aldrig skulle få för mig att ens PROVA att rida utan skor.

Jag tycker att på tok för lite av det jag tycker mig veta om ridning tex stödjer detta- att det finns hästar som fungerar bra utan skor (och BÄTTRE än med)  och trots att de rids är mycket möjligt men som sagt inget jag skulle få för mig att experimentera med.

För innerst inne så tror jag att majoriteten av alla hästar som rids/ tränas på min nivå går bättre med skor och skulle jag ens överväga att testa min tes så att säga så skulle jag nog behöva vara gift med en hovslagare eller något 🙂 .

Då möjligen hade jag vågat att ta av och på skorna på hästen, jämföra skillnaden och med en kunnig hovslagares hjälp dagligen kunna kontrollera hovarnas status men nej…det känns långsökt.

Just hovarna är så känsliga och det finns väl ett skäl till uttrycket ”no hoofs no horse” och nya hovar växer inte ut över natten precis- snarare tvärtom; det kan ta många, många månader att ”få” nya välfungerande hovar om man utsatt de gamla för någon form av trauma (fång tex).

Jag HAR ju haft hästar som när jag köpte dom som unghästar inte hade skor men jag kan absolut inte nämna en enda som började gå SÄMRE med skor än utan.

Heron gick faktiskt utan bakskor tills han var säkert 6 år- honom satte jag skor på i hopp om att en jättegalla som han hade på det ena bakbenet skulle minska (vilket den inte gjorde utan han hade den resten av sitt liv).

Nu är det mycket möjligt att det jag har LÄST om barfotaverkning och dito ridning inte alls är representativt för hur det ÄR för majoriteten av hästar som går utan skor- det är väl oftast så att saker mest dryftas när något går galet och blir fel men jag ser ändå för egen del ingen som helst anledning att prova att ta av skorna.

Men berätta om era erfarenheter!

Fick för mig att bläddra i ”Håll hästen frisk”, en bok som jag under flera år av mitt tidiga hästägande ofta kastade mig över för att konsultera.

Då fanns varken Internet i allmänhet (min bok är utgiven 1991) eller tex Birgittas hästsida i synnerhet 🙂 att rådfråga.

I kapitlet om foder läser jag:

”Hästar i träning och tävling har återigen ett ökat proteinbehov. Kraftfodergivan ökas till 6-7 kg och sojamjöl och kli bör ingå i foderstaten”

Som tur är har väl denna på många vis bra bok reviderats ett par gånger eller vad säger ni :)?