För några dagar sedan kom Henrik hem med en bok som en äldre person han känner tyckte att jag skulle ha.

Denna ridhandbok är tryckt 1927 och är således nästan 100 år gammal!

Mycket kände jag absolut igen och har inte ändrat sig särskilt mycket medan annat…tja… bedöm själva:

Ganska underhållande läsning tycker jag- kanske en del lite äldre stockholmare känner igen detta tex:

Fler annonser som boken avslutas med:

Ibland är det lätt att bli hemmablind men så plötsligt öppnas ens ögon, oftast tack vare någon utomstående.

I mitt fall var det en kommentar från Helen Hille Jardelid när vi diskuterade hur man kan förenkla sitt stallarbete i förra veckan.

Jag tycker som jag nämnde i de diskussionerna att jag har ett väldigt lättarbetat stall men ingenting är så klart så perfekt att det inte finns någon förbättringspotential.

Och i mitt fall visade det sig vara vattnet till hästarnas vattenspannar.

Att kånka de överfyllda spannarna från kranen för att sedan hänga upp dom på deras krokar i boxarna har alltid varit den tråkigaste stallsysslan för mig och dessutom är det tungt och inte särskilt ergonomiskt korrekt att släpa vatten på detta viset.

Jag slogs efter Helenas kommentarer av hur enkelt jag faktiskt kunde åtgärda släpandet och det är med facit i hand konstigt att jag inte har tänkt på denna superenkla lösning tidigare- det handlar knappast om att uppfinna hjulet!

Jag har helt enkelt tagit några meter av en befintlig vattenslang, klippt av den till en mer hanterbar längd, dvs så att den räcker från kranen och till Bibbis och Frenchies boxar och kopplat in den där (se bild). Lätt som en plätt och nu kan jag fylla spannarna via slangen utan att behöva lyfta av dom från sina krokar annat än för att diska ur dom.

Ett litet steg för mänskligheten men ett stort dito för mig ha ha.

Igår var Queen B hos frisören (läs: jag klippte manen och svansen).

När hon kom var den sistnämnda en tunn och kort ”stripa”- nu har den i alla fall vuxit ut till full längd även om det är milsvitt till Frenchies tjocka plym.

Fun fact: så fort Bibbis man blir längre än på bilderna blir den vågig!

Medan min tidigare sällskapsponny var en dramaqueen utan dess like när det kom till ”hårvård” och hoppade upp i luften bara man ville klippa hovskägget (som motsvarade 5 normala hästars….) så är Bibbi den mest tacksamma ”lilla” häst att pyssla med.

Gudarna ska veta att jag varken borstar ihjäl henne eller lägger någon större tid på att pyssla med henne och nu när jag tänker efter hade hon varit perfekt för någon som bara ville ha en häst att stå och borsta på någon gång i veckan. Som stallterapi typ.

Jo, det finns faktiskt personer som t.o.m. har annonserat efter denna typ av häst fast de lär inte åka ut till obygden in the middle of nowhere för att göra det tyvärr.

Att jag tycker väldigt mycket om Frenchie är väl (?) inte så konstigt- dels är han söt som socker och dels har jag ju verkligen valt honom själv men jag tycker även mycket, mycket om Bibbi- som kom in i mitt liv på ett helt annat sätt.

Jag skickar rätt ofta någon bild på henne till hennes ägare och får alltid mycket positiv respons så jag lär få ha henne som min så länge jag önskar.

Idag hade jag för övrigt det bästa passet hittills på Frenchie sedan jag satte igång honom- måtte det hålla i sig !

Jag har också varit och hämtat min hästtransport som varit på genomgång inför besiktning och som firman som fixade det förstnämnda också tog hand om. Tänk att jag har varit kund där i ca 30 år!

Så behöver ni laga er hästtransport och bor kring Malmö; googla på ÖB Service!

Nu ska jag titta på en ny serie som jag tycker är jättebra; Blue Lights på tv 4 play.

En polis-serie i nutid från Belfast- rekommenderas!

Henke och jag har 7-årig bröllopsdag och brukar alltid fira den utomlands men i år blev det tidigare semester av olika anledningar så vi får väl fira lite till helgen i stället.

”Uttrycket nu blommar asfalten används för att beskriva att något fullkomligt otroligt inträffat”.

Och ja, jag känner att jag bevittnade något åt det hållet hemma igår, dvs i slutet av november.

Vet ni vad bilden föreställer?

Det är självsådda penséer i en kruka jag vanligtvis har stående på yttertrappan.

De har varit omgivna av helt andra blommor i många månader:

Igår bestämde jag mig för att ta in krukorna och låta dom vila upp sig i min tomma box över vintern och då såg jag det i alla fall jag tycker är smått otroligt; att en av penséerna faktiskt blommar. I november, utomhus?!?!?

Varför tycker vi att vissa skämt är roliga?

Om ni frågar mig; eftersom de trots att de är lite tillspetsade ofta återspeglar verkligheten i alla fall till en viss del, dvs det finns en igenkänningsfaktor.

Detta är skrivet av Silverbjälke på Facebook och ja, jag tycker det är roligt:

”Det finns så mycket att tänka på som häst & ridsportsintresserad.

Varför sitter så många islandsryttare på korset, finns risk att man skänklar den lilla hästen på hovskägget eller behöver man inte skänkla alls när man åker liten häst jättefort utan att veta vad lätt sits är ?

Hur många måste man vara för att orka marklyfta en westernsadel och vad går det ut på att snurra jättefort på samma ställe, är det som när man är på midsommarfestlekar och skall hitta tillbaka efter att ha snurrat runt sådär ni vet… fast man tävlar i att hitta utgången ?

Får man rida terräng utan att ha långa tyglar och luta sig bakåt eller är det reglerat ?

Används rekvisitan från Prideparaden av distansryttare eller färgar de sin utrustning själva ?

Får alla tävla WE eller måste man vara över 47, byggs banan alltid av sånt man hittar på gården under vårstädningen eller tar man med sig sånt man vill bli av med ?

Har någon vunnit i fingerkrok mot en dressyr ryttare någon gång, Hade sitsen förbättras av att sätta förbygel & graman på ryttaren ?

Krävs det mer än en minimal vilja till variation för att bli travkusk, tänk att hela sitt liv tävla exakt likadant i exakt samma vänstervarv….

Körningens dressyr… hur ser ett otränat öga skillnad på dressyrmomentet och om hästen bara är trög.

Att välja hoppning som gren var lätt, Det är mer logiskt. En snygg lastbil, ett nytt pannband, ett instagramkonto och saken är biff. Er andra förstår jag mig inte på riktigt.”

Själv representerar jag i alla fall till viss del nidbilden av en ”dressyrkärring”.

Jag helklipper min häst, kan ha dubbla täcken på honom och tar in honom från hagen om jag tycker vädret är för dåligt.

Jag älskar ridhusridning mest av allt och skulle bli jätterädd om min häst började bocka i full galopp vid uteritt. Jepp….that’s me och det står jag för 🙂 .

På tal om inlägget i fredags om köphysteri så är det ett välkänt faktum tycker jag att många hellre köper en massa snordyr utrustning än lägger pengar på träning.

Och vissa går tom så långt att de byter ut hästen så fort det börjar bli lite motigt i ridningen.

Och det är kanske inte så konstigt även om jag absolut inte försvarar det?

Men tänk så mycket enklare det är att bara ”köpa nytt” eller ”köpa mer” än att faktiskt lägga MÖDA på att försöka utbilda och utveckla sig själv och därmed bli en bättre ryttare för sin häst.