Händer det er också att ni ibland hajar till och tänker ”javisst ja….det där köpte jag ju för ett tag sedan” eller ”oj, den där saken hade jag nästan glömt att jag har”.

Även om jag tycker att jag har bra koll på det mesta så slås jag av ovanstående tankar ibland och i mitt fall tror jag att det handlar mycket om bristen på ordentliga förvaringsutrymmen.

Maken och jag bor förvisso i ett för 2 personer tillräckligt stort hus men vi har ganska små rum varav alla på ovanvåningen har snedtak varför det är väldligt svårt att ha tex rejäla garderober som rymmer mycket.

Vi har i stället mindre byråer, garderober och dylikt utplacerade både här och där och då är det svårt att tex samla alla kläder på ett ställe.

Lite samma sak är det i stallet med förvaringen, vi har småskåp i stallet och var sin hylla i sadelkammaren så inte heller där kan man ha en riktig överblick utan sakerna får delas upp och det som inte får plats har jag dessutom fått ta hem och sätta in i vårt förråd.

Alla dessa platser där jag alltså nu har saker har gjort att jag ibland inte ser en del grejer på flera månader eller till och med ÅR och häromdagen kom jag tex glatt överraskad PLÖTSLIGT på att jag ju faktiskt äger ett flugtäcke som jag inte använt på över 5 år (!).

Täcket köptes till Décima som gick ensam i hagen och var mycket rädd om sina saker men när jag sedan köpte Archie, 3 år och han gick med några olika valacker i hagen vågade jag inte använda täcket.

Jag tänkte att detta tunna lilla tyg skulle bli en lätt match för lekande gossar och sedan glömde jag helt enkelt bort täcket över huvudtaget?!?!?

Förra sensommaren hade vi en period OTROLIGT mycket insekter i hagen, jag minns att jag dränkte in Archie i flugspray tex men inte tusan mindes jag det nerpackade täcket då.

Mycket konstigt att man kan glömma en sak så totalt men häromdagen vaknade minnet trots allt så nu ser Archie ut så här:

På tal om gårdagens annons med så taskig stavning så blir jag ibland riktigt beklämd när jag läser hur illa vissa människor stavar och jag tycker att det är så synd att de inte kan få hjälp.

Kanske VILL de inte ha hjälpen eller så förstår de inte själva hur illa de skriver och hur, vill i alla fall jag påstå, STIGMATISERANDE detta är i många sammanhang (jag gissar att 99 av 100 arbetsgivare skulle sortera bort en ansökan skriven på nedanstående vis DIREKT, i alla fall om det handlade om ett arbete där man behöver skriva minsta lilla text- och det innefattar väl de flesta arbetena idag.

”min unghäst åker på in körning i början på maj å då blir men gammle valak själv så han behöver sälskap i sin hage han går på lössdrift fri till gång på torr hö de finns stall med boxar vid behov jag behöver först och främst säldkap till han i två månader och eventuelt längre
hör av er om ni har nån häst som behöver vilal och ni tex inte vill stå och betala en dyr stall hyra för nån som ni inte rider på men skulle hästen vara snäll att rida eller köra så är de ett plus men inget måste för jag behöver den typ nu:)”

Ett ständigt återkommande diskussionsämne på olika hästforum, bloggar osv är sadelfrågor av alla de slag med slagsida åt temat ”sadlar som inte passar” eller om man hellre vill ”hästar som är svåra att hitta sadlar till- två sidor av samma mynt kan man väl säga.

Jag har raljerat om det förut; hur man för säg 20 år sedan åkte till en affär, hittade en sadel som man tyckte såg bekväm ut och som passade ens plånbok och så köpte man den, la den på hästens rygg och red lycklig i alla sina dagar.

Utsatte man genom detta (att inte vara mer noga) många hästar för sadellidande?

Har dagens hästar känsligare ryggar eftersom de avlats fram till att vara lättare i modellen, mer ”elektriska” och därmed också mer kinkiga?

Har det idag ibland gått lite hysteri i sadelutprovningens konst där någon med en snabb-kurs på ett fåtal dagar åker runt och kallar sig sadel-tekniker (jag bara MÅSTE skratta åt detta namn)- förkastar alla andra sadelmärken och kränger på okunniga folk sitt egna utan att egentligen HA så mycket kunskap?

Ja, dessa frågor och liknande är jag nog inte ensam om att ställa mig och jag GISSAR att svaren ligger någonstans ”mitt emellan” om ni förstår vad jag menar.

Jag tycker att man idag OFTA läser om/ känner folk vars hästar är jättesvåra att hitta passande sadel till och måste igen återknyta till ovanstående frågor:

Är det för att ryttare idag i gemen är mer insatta i hur en sadel ska ligga/ passa som de hävdar att ”inga” sadlar passar deras hästar eller har vi avlat fram fler och fler hästar som är ”felbyggda”?

Det ”komiska” i sammanhanget är att UTBUDET av sadlar aldrig har varit större- märkena och modellerna tycks nästan outsinliga och det kommer ständigt nya dessutom- ändå har folk sådana problem med att hitta sadlar till sina hästar.

Och i spåren av detta följer som så vanligt är mer eller mindre seriösa människor som försöker hjälpa, sko sig, utnyttja (väljs själv utifrån din erfarenhet) desperata hästägare.

Jag vet inte hur många sadelutprovare som har poppat upp som svampar ur jorden de senaste åren och en del tar rejält betalt för sina tjänster utan att- när det kommer till kritan (eller i detta fallet SADELN) kunna ”leverera”.

Att köpa sadel för 20-30.000 idag är inte något ovanligt och med så mycket pengar i ”risk-potten” är det lätt att folk känner sig lurade- de förväntar sig helt enkelt att något så dyrt också ska vara optimalt på alla vis vilket det inte alltid är.

Och en del sadelutprovare/ försäljare tycks inte heller förstå att även om man är ”villig” (nåja…allting är relativt….) att lägga uppemot 30.000 pix på en sadel så är det ändå i grund och botten otroligt mycket pengar och man vill få mer än en sadel för dessa, dvs även service på ren svenska om något skulle gå galet, om man har frågor, vill byta eller vad man nu kan vilja ha på hjärtat.

Och hur ska man som köpare VETA vem som är skicklig eller inte och vem som bakom en armada av marknadsföring inte begriper särskilt mycket?

Min egen första erfarenhet grundar sig på kontakten med en på den tiden oerhört välkänd profil med lååååång erfarenhet (säg 20 år i alla fall så har jag inte överdrivit) men inte tusan fick jag en passande sadel för det trots att väldigt många sadlar provades ut och att guld och gröna skogar utlovades.

Det jag själv kan rekommendera utifrån mina erfarenheter och det jag läst/ hört andra vara med om är:

Försök att ta reda på så mycket som möjligt om både den utprovare du vill anlita och den sadel du ska köpa.

Även om man får ta mycket som skrivs på nätet med stora nävar salt så brukar det ändå finnas folk som på ett vettigt sätt kan redogöra för sina erfarenheter och ju fler som bidrar desto bättre uppfattning kan man förhoppningsvis bilda sig.

Att prata med andra hästägare och kanske rent av få låna deras sadlar är också utmärkt- hur det än är så märker man inte om man gillar en sadel eller inte om man inte verkligen RIDER i den, helst flera gånger, och inte bara skrittar några varv när kanske både man själv och hästen är lite spända inför det nya.

Som avslutning vore det roligt att läsa om era egna erfarenheter vad gäller sadlar, utprovare osv.

Har ni bra/ dåliga erfarenheter? Har ni blivit lurade, är ni supernöjda, hur köpte ni er sadel osv! Fatta tangentbordet och dela med er!

En viktig aspekt att beakta när det handlar om en tränares roll i förhållande till sin elev är att det absolut vanligaste är att tränaren är långt mer kunnig och erfaren än eleven (eller BORDE vara det i alla fall) samt att tränaren också borde kunna se på sin elev, dess förutsättningar osv mer OBJEKTIVT än eleven själv som kanske har ett önsketänkande som den låtit fördunkla den bistra realiteten.

Det absolut värsta exemplet på ”oärlig tränare” eller vad vi ska kalla det är en tränare som sålde en häst till sin elev och jag kan tyvärr inte tolka skälet som annat än att tränaren själv ville bli av med hästen som inte passade in i dennes verksamhet.

Vad som gör mig så arg är att jag vet att tränaren väl kände till eleven och dess förutsättningar sedan flera år tillbaka och ändå lät (läs: trugade på) eleven en för eleven fullständigt olämplig häst.

Nu ska jag inte säga att eleven själv anser att den köpt en olämplig häst; det är faktiskt JAG som utifrånbetraktare som inte kan tycka annat när jag ser detta ekipage.

Det ska sägas att eleven är en kortväxt, smal människa som varken besitter någon speciell fysisk styrka eller någon större dressyrkänsla/ skicklighet.

Eleven är trots sina tillkortakommanden INTRESSERAD av dressyr och då anser jag att man som tränare ska försöka hitta så bra förutsättningar som möjligt för att eleven ska lyckas i sin ridning ÄNDÅ.

Att då rekommendera eleven att köpa en GROV, extremt tungriden valack som inte på några villkors vis HJÄLPER eleven utan snarare gör allt för att slippa arbeta, som är tjurig, svår att rida i form, allmänt SUR rent ut sagt; ja…det är enligt mig både oförskämt och fullständigt fel av en tränare.

Jag är ÖVERTYGAD om att eleven hade haft ett låååångt roligare ”hästliv” med en lämpligare häst som hade varit mycket lättare att rida och som också hade kunnat hjälpa eleven att förbättra sig och utvecklas och inte stå och stampa på samma fläck i åratal.

Ja som sagt- detta är MIN syn på saken och inget jag diskuterat med eleven- jag ser ingen anledning att, utan att vara tillfrågad, strö salt i såren eller ifrågasätta detta ”arrangemang”.

Kunde jag i vart fall säga att eleven verkar genuint NÖJD, LYCKLIG och GLAD med sin häst skulle jag dessutom inte säga något men det kan jag verkligen inte.