När ryttare i allmänhet vill börja ägna sig åt lite mer ”seriös” dressyrträning skulle jag tippa att det är relativt vanligt att de uppmanas att länga sina stigläder för att därigenom komma djupare ner i sadeln och ”få längre ben”.

De som framför allt ägnar sig åt hoppning brukar enligt min erfarenhet ofta rida med (för) korta stigläder när de ska ”trimma” och dels ser det helt enkelt FULT ut men det blir också svårt att verkligen komma om hästen med skänklarna, framför allt i kort trav; det är min uppfattning i alla fall.

Men; hur mycket man än eftersträvar ”långa ben”, djupt säte osv inom dressyren så kan detta faktiskt ibland försvåra ridningen (i alla fall om det går till överdrift), en erfarenhet som i alla fall jag gjort och som jag skulle vilja dela med mig av:

Efter att jag hade satt igång Archie efter hans senaste hälta i november/ december tyckte jag att jag plötsligt blev väldigt trött eller snarare ANFÅDD av att sitta ner i kort trav. Det kändes jobbigt, Archie bjöd inte framåt, jag hade svårt att sitta stilla och korrekt osv.

Den spontana reaktionen var att det var min kondition som hade försämrats drastiskt och så kan det ju mycket väl vara om man inte har ridit på ett tag.

Men, jag tyckte inte att orken kom tillbaka precis och till slut fick jag idén om att helt enkelt korta mina stigläder ett hål (stigläder töjer sig som bekant efter en tids användning och mina var relativt nyinköpta).

Vet inte hur jag slogs av tanken att det faktiskt kunde vara så att jag ”kämpade” med för långa stigläder och att detta gjorde ridningen obekväm och jobbig men så var det.

Sitter man inte bekvämt i sadeln blir det ju per automatik jobbigare och i mitt fall yttrade det sig på detta vis.

Så fort jag kortade läderna blev det lättare att både sitta still och driva hästen framåt och det blev faktiskt stor skillnad.

Jag brukar tala om GODA och ONDA CIRKLAR och detta var ett bra exempel på detta:

För långa läder- ryttare som ”kämpar” för att hålla fötterna i stigbyglarna- får felaktig sits- hästen blir störd och går ej fram/lyder ej framåtdrivande hjälper- ryttaren måste driva ännu mer- får det ännu svårare att sitta snyggt- osv osv= OND CIRKEL.

Korrekta stigläder- ryttaren sitter rätt och kan inverkar rätt på hästen- hästen trivs = GOD CIRKEL.

Något förenklat så klart men ni fattar va?

Så mitt tips är att verkligen känna efter om din stigläderlängd KÄNNS bra/ bekväm eller om du har läderna i en viss längd för att någon har sagt att det ”ska” vara på detta vis!

Försöker ni, liksom jag, att hålla koll på vikten?

Vill man undvika att vågen plötsligt skenar iväg är nog det enklaste sättet att liksom en vän till mig väga sig DAGLIGEN!
På detta vis lär man inte få några direkta överraskningar och kan snabbt ”mota Olle i grind” om man märker att vågen inte visar det man önskar.

Ett annat sätt är att ha kläder som passar PRECIS, dvs minsta viktökning så får man inte på sig byxorna, blusen eller vad det nu kan vara.

Jag har ett par läderridstövlar som faller under denna kategori och hellre än att inte få på mig de dyra stövlarna håller jag igen på maten.

En vän har en dressyrfrack som hon använder på samma vis; ska den gå att knäppa gäller det att deffa :-).

När vi ändå diskuterar kläder måste jag fråga mig om det bara är jag som har problem med att hitta lagom långa, dvs KORTA byxor/jeans?

Inte för att jag betraktar mig som lång (är 167 cm) men jag är ju inte heller ”småväxt”, eller?

Var och handlade jeans idag och fick som vanligt bege mig till en affär som både säljer OCH lägger upp dessa för annars hade jag fått gå med byxor som släpar i marken.

Eftersom jag själv har sykunskaper i nivå med ”sy i en knapp i tävlingskavajen” är jag mycket tacksam för denna service som dessutom bara kostar 40 kronor (hos Svedala outlet).

Jag avskyr att se folk (framför allt ungdomar) vars byxor släpar i marken (läs: smutsen) och vill inte själv varken grisa ner mina byxor, slita hål på dom eller riskera att stå på huvudet efter att ha snubblat över dom:-)!

Har ni liksom jag, först förkastat ett visst mode och tyckt ”Gud så fult” för att efter en längre eller kortare ”tillvänjningsperiod” plötsligt själv gå och köpa det ni tidigare hävdat att ni aldrig skulle sätta på er?

Härom dagen slog det mig att jag på senare tid gjort exakt samma sak med en del grejer till djuren.

Hade någon för några år sedan sagt till mig att jag en dag skulle köpa en syntetsadel hade jag gapskrattat.
Vem skulle komma på idén att köpa något så otradtionellt och dessutom LUFTSTOPPAT?

Tja, tydligen stock-konservativa Birgitta!

Och varför i hela fridens namn skulle man rida med benskydd runt om på en häst som aldrig stryker sig?

”Bara för att det är SNYGGT” enligt samma tokstolle.

Vad gäller hunden och hennes utstyrsel så har alla gränser passerats- mer om detta i separat inlägg imorgon.

All denna plötsliga galenskap fick mig att fundera över vad nästa knäppa idé ska bli?

Kommer jag plötsligt att komma ridande iförd GPA-hjälm, säkerhetsväst och Baryard-stövlar, sittandes i en bomlös sadel med trästigbyglar och vojlock eller ett schabrak i vidriga färger och med Thidemantyglar eller sidepull med gummityglar för att styra med?

Allt det ovan uppräknade är sådant jag IDAG aldrig skulle drömma om att använda men baserat på tidigare agerande kan man ju börja undra, eller hur?

Och detta leder oss osökt in på vinnaren av gårdagens tävling som jag, trots att det är både fuskigt och orättvist måste kora Lina till!

I orättvisans namn har ju Lina skött Archie sedan dag 1 då jag köpte honom och tills vi flyttade från ridskolan och dessutom skötte hon dessförinnan Décima i flera år.

Med andra ord har Lina och jag kamperat ihop länge, hon har varit med på många tävlingar, några träningar och framför allt fått lyssna till mina monologer och evighetsutläggningar om allt möjligt i allmänhet och hästrelaterade spörsmål i synnerhet. Med andra ord vet tjejen vad jag tycker och även om de flesta av er ju också hade mer eller mindre klart för er så var hennes formulering den mest ”klatschiga” och passande :=)!

Som ”straff” för att jag utsett en så partisk vinnare har Lina lovat att komma och hälsa på i Archies nya stall snart och eftersom hon alltid är kamerautrustad och ni läsare älskar att frossa i bilder så är det inte otänkbart att ni får en hel del att bita i framöver!

Detta lilla test ska visa om du är en ”riktig” läsare av min blogg :=)! Har du hängt med ett tag vet du tämligen lätt gissar jag.

Titta på listan nedan och säg sedan vad den symboliserar:

1. vojlock
2. ljusgrönt schabrak med rött kantband
3. trästigbyglar
4. gummityglar
5. thidemantygel
6. sidepull
7. GPA-hjälm
8. ”Malin-Baryard-stövlar”
9. säkerhetsväst
10.bomlös sadel

Efter att ha läst om de olika förändringarna i TR för i år kan jag konstatera att det inte bara är ”dumma” sådana; som att man inte längre får nyttja dressyrhatt förrän man har kommit upp till medelsvår A (och hur många procent av tävlingsryttarna gör det…..väldigt få…).

En annan förändring som jag välkomnar mycket mer är att det numera tydligen är bestämt att det senast kl 18.00 fem dagar före aktuell tävling ska finnas preliminära startlistor tillgängliga.

Väldigt bra tycker jag fast jag känner lite så att ”jag tror det när jag ser det”.

I alla fall i mina trakter har det hänt mer än en gång att man inte vet ”ett pip” vad gäller just startlistor och dylikt förrän bara någon dag innan tävlingen och det är ju så klart inte bra av många olika anledningar.

Till att börja med vill man väl vara helt säker på att man ska tävla och att man inte har blivit bortlottad och sedan är det ju tämligen viktigt att veta om man startar exempelvis 10.00 eller 16.00, särskilt om man ska engagera medhjälpare som ska följa med. Alla kanske inte har en hel helgdag till sitt förfogande som man vill avsätta bara för att följa med på en tävling.

Hur som helst välkomnar jag denna förändring, dvs förbättring och vi får bara hoppas att alla klubbar också följer denna nya regel.

Så här ser det ut där vi parkerar våra hästsläp just nu! Visst är det underbart! Det är bara att hoppas att man inte behöver åka iväg akut med exempelvis en kolikhäst mitt i natten.
För då kan man nog hålla sig för skratt där man står med sin snöskyffel…(som man inte har….).

Otroligt nog så har i prinicip bara mitt släp klarat sig från att bli helt igensnöat och snöblockerat, snön hade fykt ihop på ett sådant sätt att det blev en ”torr lucka” precis runt om och framför mitt släp så själv har jag hittills sluppit att gräva.

Och med 2 inplanerade träningar per vecka måste jag säga att jag är väldigt glad! Ibland får man var tacksam över det lilla….

Eftersom vi nu får dras med snön vare sig man vill eller inte är det lika bra att försöka använda den till något vettigt- lite konditionsträning för både hund och häst tänkte jag idag!

Sedan Ebba började rida på fredagarna är lördagen vikt åt min egen dressyrridning- man vill ju passa på och ”rida lite på Ebbas ridning” så att säga och den sitter absolut i till nästa dag :=).

Då passar det bra att avsluta veckan lite lagom kravlöst med hoppsadel, hackamore och hund och häst i lite friare format.

Och idag passade vi alltså på att för andra söndagen i rad rida i den ibland nästan för djupa snön vilket var både mysigt och säkert fick igång både en och annan muskel hos djuren.

Framför allt Soya fick ibland ta i för kung och fosterland för att över huvud taget komma framåt, det såg väldigt jobbigt ut men tack vare sin järnkondis så verkade hon i alla fall tämligen oberörd.

Archie, 10 gånger så hög typ hade det något lättare även om vi faktiskt vände halvvägs på en väg som vi i vanliga fall alltid rider på eftersom snön helt enkelt nådde till hans bog och han knappt kunde lyfta benen.

Tack och lov bestod inte hela ridvägen av djupsnö, då hade jag aldrig vågat rida den timme våra ritter brukar ta utan det var kanske 1/3 av vägen som inte var ordentligt plogad.

Nu får vi se hur länge snön dröjer sig kvar och om det kan bli fler ritter av detta slag eller om vi kanske snart kan börja ana att våren faktiskt kommer även i år.

Sedan maken och jag köpte Soya för 1 år sedan har det inte blivit något resande för vår del.

Även med ”bara” Archie var det ett mindre företag att resa utomlands och jag tillhör (tyvärr) inte de som bara kan resa bort och typ hoppas på det bästa.

Nej; när jag väl reser någonstans så finns det skrivna instruktioner i tjocklek med Bibeln och x antal personer som är involverade på olika sätt och enligt ett sinnrikt backup-system. Ingenting lämnas åt slumpen :=).

Maken har nog inte förstått vilka arrangemang som jag har fått iscensätta för att våra resor skulle förflyta utan oro över hästen men nu är han ännu värre med Soya.

Enligt maken ”kan” vi helt enkelt inte lämna (läs: överge) vår diamant och själva fara iväg på roligheter för huuuuur ska det lilla livet klara sig då?

I ärlighetens namn känner jag väl lite likadant (suck…) och eftersom vi trots allt hunnit med många resor i våra liv känns det i varje fall inte just nu som om vi försakar något genom att stanna hemma.

Vi är båda ”hemma-människor” och dessutom så vill jag som sagt helst inte vara utan mina djur.

Men någon gång kan jag ändå tänka mig att vara bort en hel dag (huuuu) från mina älsklingar och söndagen den 21 mars blir en sådan.

Jag har i tidigare blogginlägg tipsat er om att Kyra Kyrklund ska ha clinic i Helsingborg detta datum (läs mer på hennes egen hemsida) och eftersom de 2 clinics jag varit på med henne (den första var nog den allra första som hon höll i Sverige innan CLINIC knappt ens var ett begrepp) varit så bra så kände jag att jag verkligen ville gå igen.

Även Birk-Lena och Sally med moder ska gå så vi kommer säkert att ha massor att prata om både före, under och efter clinicen.

Och stackars Archie!

Känner jag mig själv rätt kommer jag att vara helt galen av ridlust efteråt och då vet jag en herre som ska få jobba. Det fick i alla fall Heron efter de 2 föregående föreställningarna med denna extremt inspirerande och underhållande kvinna!