Precis som jag tycker att jag sällan ser en korrekt utförd bakdelsvändning så tycker jag samma sak då en häst ska rygga.

Att hästen marscherar taktmässigt, i form och ett bestämt antal steg är en långt ovanligare syn än hästar som kastar sig bakåt alternativt vägrar att gå bakåt trots att ryttaren segdrar i tyglarna, hästar som kör upp huvudet i skyn och/eller hästar som då de enligt programmet ska rygga 6 steg antingen går bakåt 2 steg och sedan vägrar fortsätta eller de som slänger sig bakåt 10 steg i full karriär.

Av detta antar jag att ni förstår vad det är jag tycker att ni ska kontrollera när det gäller ryggningar:

– att hästen ryggar villigt bakåt i samma takt som den skrittar framåt
– att hästen ryggar bakåt i en oförändrad form(dvs på tygeln)
– att hästen ryggar så många steg som du som ryttare vill
– att hästen ryggar för diskreta hjälper (man ska alltså inte behöva ligga bakåt och draaaa i tyglarna)

När man börjar träna ryggningar tycker jag att det underlättar om man gör detta vid en vägg som hästen kan känna ett stöd av.
Att rygga från marken de allra första gångerna är också bra liksom att ha en medhjälpare som står framför och petar på hästen med ett spö.

Precis som med vändningarna ska man i början nöja sig med ett fåtal steg och därefter direkt skritta framåt.

Tyvärr ser man ibland ryttare som ryggar hästen i bestraffande syfte, framför allt vid hoppning. En del tränare förspråkar att man stannar och ryggar en häst som rusar mot hinderna och det må vara gott och väl om det sker LUGNT och kontrollerat. Att ”sätta hästen på r..ven”, slita den bakåt med häftiga hjälper och under allmän upphetsning tror jag däremot inte gagnar dressyrarbetet det minsta.

Ryggningen ska vara en rörelse man utför (och korrekt utförd är den lösgörande) inte ett sätt att STRAFFA en olydig häst. Punkt!

Vad gäller halterna tycker jag att även dessa, precis som vändningarna, helst bör tränas vid en spegel om man är ensam.

Att efter en halt luta sig framåt eller bakåt för att titta hur hästen står rubbar ofta den framför allt orutinerade hästen och hästen kan också börja flytta sig från en från början korrekt halt just för att man inte sitter stilla i sadeln.

Och att hästen flyttar sig efter att den har stannat är något vi absolut inte vill utan hästen ska givetvis så STILLA i halten. Om hästen endast flyttar fram ett ben som från början inte stått rakt under den för att placera detta korrekt är detta inte fel utan tvärtom bra men det är skillnad på detta och att hästen börjar GÅ framåt, bakåt eller i sidled utan att ha fått signal om detta.

En del hästar har svårare än andra att stå stilla (titta på en världscup i dressyr så förstår ni vad jag menar :=)) och då får man nöja sig med bara några sekunders stillastående innan MAN SJÄLV ger signalen för ”framåt”.

Man kan ju göra halt ur alla gångarter och ju mer tränad din häst är desto större krav kan du ställa på att halten kommer direkt och utan en massa steg i mellanliggande gångart. Från början får du nöja dig med att hästen kan stanna ur skritt men sedan kan du träna på att hästen stannar även ur trav och galopp- direkt!

Så för att sammanfatta vad man ska kontrollera när det gäller halter så är det:

– att hästen stannar var du vill, i form och med alla benen korrekt placerade
– att hästen står stilla så länge du vill
– att hästen efter halten går villigt fram i den gångart du önskar

Detta var det sista lilla ”kapitlet” i olika saker man kan kontrollera när man rider i sin ensamhet och får du allt att fungera till 100 % så lovar jag att det bara är att bege sig ut på tävlingsbanan och hämta en drös rosetter, om det är det du vill. Annars får du ”nöja dig med” (ha ha) att ha en superlydig häst som är behaglig att rida på och som många kommer att avundas dig :=)!

Att kunna utföra korrekta fram och bakdelsvändningar verkar vara en konst eftersom i alla fall jag tycker att det är vanligare att man ser dessa utföras slarvigt och felaktigt än noggrant och så som de ska.
Det kan väl inte bara jag som hört om begreppet ”mellandelsvänding”, dvs en märklig vänding som varken är en fram eller bakdelsdito :=)?

I många år fanns framdelsvändningar med i de lättare dressyrklasserna och här tjänade i alla fall jag en del ”gratispoäng” eftersom som sagt så många verkade ha svårt att ”få till” dessa vändningar på rätt sätt.

Jag har förresten ingen aning om varför man sedan några år tillbaka har tagit bort framdelsvändningarna ur dressyrprogrammen- är det någon som vet får ni gärna upplysa en ovetande!

Bakdelsvändningar introduceras från LA:2 och byter i de medelsvåra klasserna namn till skritt-piruett vilket egentligen är samma sak fast med ökad samling och tramp över mindre yta.

När man övar på bakdelsvändningar i sin ensamhet rekommenderar jag starkt att man gör detta vid en spegel där man verkligen ser benförflyttningen hos hästen. Även mycket skickliga ryttare kan ha svårt att känna om hästen verkligen trampar korrekt hela vändningen runt och jag har hört mer än ett ”proffs” fråga sina medhjälpare om detta på framridningar :=).

Precis som det inte gagnar varken häst eller ryttare att lära in bytena felaktigt så är det samma sak med vändningarna. Därför är det som sagt viktigt att titta i en spegel så att man säkert ser att hästen verkligen trampar och inte skruvar (vanligt fel).

När man börjar att kontrollera sina vändningar kan man gärna göra dessa över lite större yta, dvs utan direkt centrering och då lägga mer vikt på att hästen hela tiden trampar i samma tempo (och form givetvis) utan att stanna upp eller börja gå emot skänklarna.

Man kan också börja med att endast vända ett fåtal steg, dvs inte en hel vändning utan kanske bara 2 steg för att sedan rida rakt fram. Detta kontrollerar också att hästen verkligen är på hjälperna för lika viktigt som det är att hästen vänder när (och var) du vill är det ju att den slutar vända på kommando och inte när den känner för det.

Allt eftersom hästen blir lydigare och lydigare kan du minska ytan på vilken du vänder och också göra hela vändningar. Börjar hästen bromsa eller på annat sätt ”kärva” är det enligt min uppfattning bättre att gå tillbaka till större yta och färre steg tills man åter har allting under kontroll.

Inlärningen av galoppombyten kan, enligt min erfarenhet, verkligen variera oerhört mycket från häst till häst. Vissa lär sig byta för hjälperna mer eller mindre direkt, för andra tar det en evighet och sedan finns det allt däremellan.

I sällsynta fall lyckas man aldrig lära hästen att byta korrekt och då är man ju, i alla fall som tävlingsintresserad i dressyr för evigt förpassad till de lätta klasserna.

Eller…man kan också välja att göra som en dressyrryttare jag såg för många år sedan gjorde:

Ryttarens häst kunde uppenbarligen inte byta galopp (det hör till saken att den var en fd hopphäst som vid 18 års ålder skulle ägna sig åt dressyrtävlande på medelsvår nivå i stället) och VARJE gång ett byte skulle ske inne på banan så bröt ryttaren av till skritt för att därefter fatta ny galopp. Dessa ”icke-byten” gjorde att ekipaget oftast kom bland de allra sista i alla klasser de deltog i men detta verkade inte bekymra ryttaren som oförtrutet tävlade på :=).

Och på tal om hästar som aldrig lär sig byta kommer jag att tänka på en annan häst jag känt:

För några år sedan red jag då och då en halvblodsvalack som var ett av de snällaste djur jag träffat. Man kunde i princip göra ”vad som helst” med honom (och gudarna ska veta att ägaren tänjde på gränserna så det räckte och blev över….) men försökte man sig på ett galoppombyte blev hästen helt vild.

Så fort man gjorde en byteshjälp så stack hästen iväg i FULL FART och med huvudet så högt som det bara gick och hur beredd jag än trodde att jag var lyckades jag aldrig hindra detta det minsta- väldigt obehagligt.

Detta var alltså en häst i, då, 15 års åldern och varför han gjorde på detta vis lyckades vi aldrig utröna men försökte inte heller göra fler byten- såååå roligt var det inte och dessutom var detta inte en häst som skulle tävla.

Men de flesta hästar lär sig som sagt förr eller senare och hur man lär in byten finns det också en oändlig variation på. Någon börjar med att byta över en liggande bom eller ett mycket lågt hinder, andra genom att byta varv på olika vis och försätta hästen i obalans osv osv.

Jag ska inte orda mer om just detta utan när jag nu ska ge dig rådet att ”kontrollera dina byten” förutsätter jag att din häst byter på hjälperna.

Och förresten: på den orutinerade hästen rekommenderar jag absolut inte att man tränar på byten utan ett överseende öga, det kan göra mer skada än nytta om man inte är helt säker på att bytena blir rena. Detta sagt av egen mycket tråkig erfarenhet eftersom min förra häst Décima ibland/ofta/ när som helst och utan logik plötsligt kunde byta ”ett halvt efter bak” vilket är nästan omöjligt att känna och ännu mer omöjligt att arbeta bort om det väl befästs hos hästen :=(.

Om hästen förstår byteshjälperna och byter för dessa, dvs inte bara för att det till slut blir obekvämt att galoppera omkring i någon slags halv-vild förvänd galopp, så kommer vi till nästa steg i träningen av bytena.

Du ska nu kunna kontrollera att du kan byta VAR DU VILL och lika viktigt är att galoppen förblir oförändrad före, under och efter bytet. Hästen får alltså inte köra upp skallen, fara iväg, sparka bakut eller göra något annat icke önsvärt utan den ska bara galoppera lugnt, byta och sedan fortsätta i exakt samma galopp om du inte gett andra anvisningar.

Precis som det i den förvända galoppen var viktigt att sitta tungt på baken i stället för att veva fram och tillbaka med överlivet så ska du sitta likadant när du byter och inte tro att du genom att luta dig fram eller ”attackera” hästen med sits och/eller skänklar får den att byta lättare.

Att däremot hjälpa till med ett spö kan hjälpa vissa hästar medan andra bara slår surt mot pisken- du får prova dig fram.

Att förfina hjälpgivningen så att man till slut knappt ser att en byteshjälp ges är målet och då som sagt också att man kan byta var man vill i oförändrat tempo och form- detta är den enkla sammanfattningen av hur du kontrollerar dina byten.

Om ni förväntade er några revolutionerande tips om hur ni ska kontrollera er galopp måste jag tyvärr göra er besvikna.

Jag vill helt enkelt ge er samma tips kring galoppen som kring traven, dvs att kontrollera tempot (att ”farten” är den önskvärda och att ni kan påverka denna som ni vill) samt formen (även vid övergångarna).

Som ett tillägg vill jag även orda lite om den förvända galoppen, någon förvänd trav finns ju inte :=).

När ni galopperar är det så klart viktigt att hästen går i den galopp ni önskar även om detta nu skulle råka vara höger galopp i vänster varv, dvs det som vi ju kallar förvänd galopp.

Att rida förvänd galopp tycker i alla fall jag inte är så svårt och alla mina hästar har kunnat detta obehindrat redan som 4 åringar.

Man får börja över större ytor och skära av hörnen rejält i början och också nöja sig med kortare sträckor innan man SJÄLV bryter av (dvs innan hästen gör det av trötthet/ obalans).

När hästen lätt fattar den galopp man vill och även bibehåller densamma kan man börja träna förvänd galopp lite mer seriöst och då är det viktigt att kontrollera att hästen går på samma vis i både rättvänd och förvänd galopp.

Det ska inte märkas någon skillnad när man exempelvis galopperar i rättvänd galopp, vänder snett igenom och därefter fortsätter i förvänd. Hästen ska gå kvar i samma tempo, bibehålla sin form och bara ”rulla på”. Hästen får inte försöka slå sig fri, rusa iväg eller bryta av till trav – vanliga fel hos hästen.

Ryttaren får inte luta sig framåt i tron att detta hjälper till att ”hålla igång” galoppen- vanligt fel hos ryttaren- utan ska tvärtom sitta tungt på baken och driva med säte och skänklar, inte överlivet.

Ju mer tränad hästen är desto mer kan man variera vägarna i rättvänd och förvänd galopp och man kan också träna på övergångar mellan galopp och trav, galopp och skritt och galopp och halt mer och mer förfinat. Målet är så klart att få så snabba och mjuka övergångar som möjligt och utan exempelvis flera travsteg mellan galoppen och skritten.

Att kunna öka och minska galoppen är, som vi redan varit inne på också viktigt, galoppökningar ingår redan i de enklaste dressyrprogrammen och att kunna minska/ samla galoppen är en förutsättning för exempelvis galopppiruetterna som ni förhoppningsvis ska utföra längre fram i hästens utbildning.

Hur man ”kontrollerar traven”, dvs att hästen travar så som man önskar beror så klart, som mycket annat, på vilken utbildningsståndpunkt aktuell häst har.
Det kan vara lite svårt att kontrollera att hästen kan samla sig tillräckligt på en nyss inriden 3-åring tex :=) och det jag skriver nedan kan vi väl för enkelhetens skull säga att man kan applicera på en häst som är redo för att i varje fall börja tävla (dvs minst 4 år).

Ja, vad är det då man ska/bör kontrollera när man travar omkring, i övrigt lite förutsättningslöst?

Jo, TEMPOT framför allt!

Travar hästen så som den vill eller som ryttaren anvisar?

Går det för fort för ryttarens smak eller såsar hästen runt utan att riktigt acceptera de framåtdrivande hjälperna?

Oavsett vilket är det viktigt att ryttaren återtar kontrollen och att den heta hästen lugnas ner medan den slöa väcks till liv.

Hur man gör detta finns det mängder av metoder för; exempelvis skulle jag med den heta hästen inte bara trava omkring och definitivt inte över allt för stora ytor, varken utom eller inomhus utan att se till att det verkligen HÄNDER något hela tiden som fångar hästens koncentration.

Vad det är som ska hända avgör man också från häst till häst och dess utbildningsståndpunkt men att tex hela tiden rida olika vägar, byta varv ofta och även byta gångart kan hjälpa till att lugna ner en ”överhettad” häst.

Den lata hästen kan gärna få gå på lite större ytor, just för att ”inbjuda till bjudning”, känns det lite segt på en 20-meters volt lär det inte kännas kvickare på en 10-meters dito.

Ovasett ålder ska hästen kunna både öka och minska på begäran även om graden av detta kan variera. Viktigast är att man får en reaktion oavsett vilket man begär, dvs vill man att hästen ska öka tempot så ska den också göra detta, dock utan att bara röra benen fortare vilket är ett vanligt fel på framför yngre/ outbildade hästar.

Att hästen går i det travtempo vi önskar är alltså mycket viktigt liksom att vi snabbt både kan sätta igång hästen i trav och bryta av till skritt eller halt.

Formen då vi kontrollerar detta är lika viktig som då hästen travar ”rakt fram”, dvs hästens form får inte förändras bara för att vi tex gör en galoppfattning ur trav eller gör en avsaktning (det som kallas övergångar).

Jag ser ibland ryttare som nästan uteslutande travar under lättridning men givetvis bör man även kunna sitta ner på hästen när man travar.

Tycker man att det är enklare kan man träna på detta genom att släppa stigbyglarna.

Man kan också börja med att variera mellan lättridning och nedsittning (vilket också kan få igång den slöa hästen som oftare har lite mer bjudning under lättridning) så att man rider lätt när man blir för trött för att sitta ner eller det blir för skumpigt. Allt eftersom man tränar upp sig (och hästen) kan man sedan börja sitta ner längre och längre sträckor.

Ja, detta var lite om vad man kan träna på i trav när man rider i sin ensamhet, inga direkt avancerade övningar men ack så viktiga för det fortsatta arbetet.

Kan man inte trava i det tempo man vill, inte sitta ner på hästen osv lär det bli svårt att göra just mer avancerade saker från hästryggen.