Bland många visdomsord man kan få sig serverade från olika håll är att man ska ”leva i nuet”.
Funderade på detta och inser att jag nog gör det rätt så bra även om jag hela tiden har saker inplanerade.
Men mina planeringar sträcker sig oftast inte så långt fram i tiden, undantaget tex olika resor som jag och Henrik ofta bokar flera månader i förväg för att veta att inget blir slutsålt, att semester beviljas, djurpassning är ordnad osv. Men vi tar också alltid alla ombokningsskydd som går att få….
Vis av, oftast tråkig, erfarenhet vet jag hur snabbt planer kan omkullkastas och vill därför varken tänka eller ”outa” allt för mycket framtidstankar och sedan är jag väl lite larvigt skrockfull också.
När folk tex frågar om mina mål på lång sikt med Vicke så är jag ganska fåordig- vi har väl alla som hästägare upplevt hur snabbt sådana mål får stå tillbaka av alla möjliga orsaker.
Eftersom jag själv ändå är ganska ”i nuet” och tycker det är att föredra kan jag fascineras av de som verkar leva motsatt- både framåt och bakåt så att säga.
En del kan tex planera ett hundköp som ligger 1-2 ÅR fram i tiden- det känns väldigt märkligt för mig just eftersom så himla mycket kan hinna hända/ ändras under så lång tid.
Å andra sidan är det kanske/ troligen trevligt och roligt att ha något att se fram emot och längta till- så som vi gör med våra resor.
Vet också de som på olika sätt tycks ha fastnat i det som en gång har varit och det känns för mig som lekman och utifrånbetraktare som ”inte bra” men det kanske det är?
Det kan tex handla om släkt, vänner och husdjur som man mist, saker man upplevt eller bara något sådant enkelt som hur man såg ut för 10 år sedan.
Absolut ska man få sörja det man saknar men ibland känns det inte helt sunt att älta sådant som inträffade för 10 år sedan i stället för att försöka gå vidare och skapa nya minnen.
Sedan finns det så klart tragedier som man aldrig repar sig från och man har ju också olika lätt att släppa saker- det förstår jag.
Själv har jag hittills varit lyckligt förskonad från verkliga mardrömsorger så kanske är det lätt för mig att tjoa att man ska leva i nuet…hur tänker ni?
Senaste kommentarer