Funderade faktiskt på detta nyligen, alltså hur mycket av det man lärde sig i skolan som man aldrig någonsin har haft nytta av.

Med facit i hand hade man haft mer nytta av….tja tex ännu mer hemkunskap där i alla fall jag lärde mig en del om matlagning…

Trodde kanske att botten var nådd vad gäller att offentligt förnedra sig själv i tv efter att tex ha sett serien ”Superspararna” för något år sedan där ”man” ogenerat tex stal SALTPÅSAR (!!!!!) från Mc Donalds för att ”spara” pengar.

Den övervägande delen av ”tipsen” var enbart otroligt pinsamma och ingenting man ens sparade särskilt många kronor på per år och hur man vill framträda i tv och skämma ut sig övergick mitt förstånd.

”Lyxfällan” är ett annat program som gått i många år och som jag också sitter och skäms om jag tittar på- jag funkar lite så att när någon är för dum för att skämmas så skäms jag liksom å deras vägnar….

Att man är totalt imbecill när det gäller att förstå vad femtioelva tagna krediter innebär eller att inte öppna en 50 kilo tung hög med räkningar hade i alla fall jag tyckt var väldigt pinsamt att outa, framför allt om jag hade en familj som liksom hade dragits med i fallet men nej….den sista idioten är inte född än utan det hittas ständigt nya deltagare till detta förnedringsprogram.

Och just när jag alltså tänkte att ”folk kan väl inte göra bort sig mer än så här” (program som Paradise Hotel och Ex on the beach räknar jag faktiskt inte för dels är de pinsamma bortom mätning och dels är deltagara så långt ifrån VUXNA som man kan komma….) så börjar man visa ”Ska vi göra slut”.

Har ni sett programmet?

Filip och Fredrik, (har aldrig förstått dessa karlars ”storhet”), två så vitt jag vet inom psykologi/ samtalsterapi osv outbildade karlar ska alltså undersöka om olika par verkligen ska göra slut eller om det finns en chans att rädda förhållandet.

Man samtalar med paren som berättar om alla möjliga pinsamheter (som upprepade otroheter) och ger dom diverse ”råd” som förhoppningsvis ska få paren att liksom komma till insikt kring vad man vill.

Ja, du milde man…

Att man bara ställer upp och fläker ut sitt liv inför inte bara dessa självutnämnda rådgivare utan ”hela svenska folket”….brrrrr…jag ryser verkligen.

Samtidigt måste man givetvis undra om JAG lider av någon form av självplågeri som frivilligt tittar på dessa program, det förstår jag ju.

Till mitt försvar får jag väl dels skylla på det urusla tv-utbudet i allmänhet och att jag oftast bara ser ”trailers” av programmen enligt ovan (har aldrig sett en minut av varken Paradise Hotel eller Ex on the beach tex….deras trailers räcker mer än väl för att ge mig rysningar) , fast ibland ”måste” jag nästan se hur korkat och pinsamt det kan bli och det är väl därför det finns en marknad för dylika program antar jag.

Men marknad eller ej..att man alltså vill DELTA?!?!?! Nä…jag fattar inte att de minuterna i rampljuset kan vara så viktiga och liksom värda att outa delar av både sitt eget och ibland sin familjs liv?

Tittar ni på något av ovanstående program och förstår ni mina undringar?

Skulle ni själv kunna tänka er att delta?

Man upphör aldrig att förvånas över vad ens grannar kan engagera sig i.

Läst på en bekants Facebook:

Känslan när man blir inkallad till sin granne och får jordens fetaste utskällning och hot om att gå vidare då jag vägrar ta bort min julgran på tomten och den bara står där månad efter månad trots att det inte är jul längre. Min granne vägrar beblanda sig med såna människor som beter sig som mig och har även tagit upp det med andra grannar i området. Att ”julgranen” är 2st 90cm höga enbuskar strategiskt planterade mot ett staket som redan stått där 5 år innan jag flyttat hit spelade mindre roll, jag är en skam för kvarteret.

Jag har nu vid mer än ett tillfälle läst efterlysningar på Facebook som handlar om att någon har råkat ut för en smitningsolycka och där man skriver saker i stil med ”det finns vittnen till detta och om du inte självmant hör av dig senast….så kommer polis att kontaktas”.

Min fråga till er kära läsare är hur NI hade hanterat situationen?

Om ni tex hade registreringsnummer på den bil som hade skadat er bil och smitit; hade ni väntat på att den skyldige skulle höra av sig till er eller hade ni direkt gjort en polisanmälan?

Vad tycker ni om efterlysningar som ovan?

Är det hyggligt att ge folk en chans till bot och bättring?

Jag ska så klart delge er min åsikt i frågan men vill inte förekomma några svar så vad jag tycker får ni läsa om senare.